2007-10-07
Och då var det söndag kväll. Ännu en helg har passerat.
Idag har varit en riktig slöis-dag. Vi har inte gjort så mycket...
Sara och Sofia har lekt med varsin kompis och jag har mest slappat, spelat lite, gjort mat och filosoferat.
Sökte lite information om relationer med mammor och det var skönt att läsa att det fanns andra som har det som jag. Man känner sej oftast ensam med sitt problem och undrar vad det är för fel på MEJ som inte kan komma överrens med min egna mamma.
Jag kände igen mej i så mycket! Det var som om dom skrev om mej och mitt liv.
Klipper in lite text här ur DN.se...
Publicerad 11 april 2006
DN.se
Sigrid, som bor utanför Stockholm, skriver att hennes egen trasiga relation med sin mor komplicerar umgänget mellan mormor och barnbarn. Sigrids mamma förmår inte se, älska och respektera sin dotter, hon kränker henne och säger elaka saker.
"Därför måste jag skydda mig själv mot hennes attacker genom att ta avstånd. Jag blir annars själv sjuk av känslan av att aldrig duga. Detta resulterar i att hon inte heller träffar mina barn, fem och åtta år, så ofta."
Den hjälp hon som småbarnsmamma skulle behövt från sin mor har hon inte fått, umgänget har sällan varit avlastande, snarare ansträngande och smärtsamt för Sigrid.
" Hon skulle gärna få vara mycket mormor åt mina barn, det skulle vara min lycka, om hon bara kunde bjuda till själv, vara snäll mot mig, och om det fanns en ömsesidig förståelse oss emellan. Men som det är nu så blir det krig och sen hör hon inte av sig på långa perioder och då blir det ett uppehåll i kontakten mellan oss alla. Och sen är det jag som anklagas, fast det är hon som omöjliggör en fin kontakt, genom att vara aggressiv och grym mot mig. All lust förtas. Det naturliga umgänget uteblir" , skriver Sigrid.
Också Sara, som är i 50-årsåldern, talar om ett "krig", också hon har mått dåligt av kontakten med sin mamma. Sara, som har gått flera år i psykoanalys, berättar att hon länge försökt hålla både sig och sin dotter borta från sin mor så mycket som möjligt. Under hela hennes liv har modern satt sina egna behov i förgrunden, men först under de senaste åren har Sara förstått att den självupptagna modern säkert är psykopat, säger hon. Sara fick ingen hjälp från sin mor när hon själv var nybliven mamma, men senare var modern barnvakt ibland. Mormodern ville gärna hitta på roliga aktiviteter med dotterdottern, men Sara ingick aldrig i planeringen, säger hon, hennes mamma ville "ta över".
Släktingar och vänner till modern har försökt påverka Sara till att ha mer kontakt med mamman, sagt att hon ska "vara snäll".
- Men jag har stålsatt mig. Om jag skulle ha låtit mig dras ner av henne, då hade min dotter inte haft den mamma hon har i dag. Numera känner jag mig mest kränkt av att andra inte förstår, de tror inte på mig utan går på hennes bild av att det är jag som är konstig och elak. Folk tror inte att en mamma kan vara som hon är. Hon har vänt på allt och gjort sig själv till offer.
-----------------------------------------------------------------------
Det där sista känner jag igen med att hon har vänt på allt och säger att det är jag som har massa problem.
Och visst har jag problem... problem med henne!
Hej Kati!
Det var längesen vi pratade,men nu ska jag äntligen skriva till dig på din roliga, personliga blogg!Sitter ju ej så ofta vid datorn, jag smsar mer. Jag är så glad för dig att du o barnen mår bra.Du verkar ha fått ordning på din liv igen med jobb & kärlek,efter flytten från Borås. Vad kul att du & Chris ska flytta ihop!hur längesen är det som ni träffades?
Jag beundrar dig du är så stark att klara av uppfosta 2 barn,flytta tillbaka till G-borg & söka nytt jobb. att du får allt att gå ihop, hur gör du?Tjejerna är så gulliga! antar att det känns lättare nu när du har Chris & barnen blir större.
Det låter jobbigt med din mamma. vet att ni haft det upp & ner med er relation. men tror på dig själv, att du vet vad som känns bäst för dina barn!
Jag tänker på dig varje gång jag tar på mig halsbandet & örhängerna, formade som hjärtan,som jag fick av dig på min 25 års fest.Det anväder jag ofta!
Du har betytt mycket för mig när vi jobbade på Sjöbo.Du var den enda som ställde upp för mig på jobbet när jag hade det jobbigt. och jag hoppas att du kände stöd från mig när du mådde dåligt(tänk att det är 2 1/2 år sen vi jobbade i hop)men livet går vidare & tur är väl det.
Vi bor fortfarande kvar i Ps 2a, men vi ska få köket renoverat.Har äntligen hittat en rolig utbildning som börjar nästa höst. Studie och yrkesvägledar programmet.det kommer att bli på distans för utbildningen går i stockholm & i Umeå.så jag vill ju ej flytta när man är sambo.så jag får bli en datanörd i 3 år (det passar ju bra för jag har fått glasögon).Fördelen är att jag kanske kan jobba samtidigt.
Vi är ej förlovade ännu men man blir ju ej lyckligare av en ring på fingret(men det skulle betyda mycket för mig)men det kanske blir när jag puggat färdigt.På helgerna träffar jag ofta min systerson (han blir snart 2 år). På¨jobbet är det turbulent med sjukskriven personal & ont om vikarier.men i början av nov ska jag, mamma & syrran åka
till Teniriffa 1 v!ska bli underbart!Vet att du fyller år i noV så jag säger redan nu GRATTIS i förskott. Många kramar från Sara!