2009-03-12

Torsdag

Ledigt!
Å vad skönt!
Igår hade jag en klass i Varberg. Det gick bra. Vilka trevliga tjejer! Hade en försäljning på tre och ett halvt ungefär och bokade en till klass.
Jag hade med mej en systerkonsult som inte tillhör vårat team, för hon vill lära sej mer hur man håller klasser.
Hon är supertrevlig och det var jättetrevligt att ha henne med.
I mitt konsultjobb har vi någonting som vi kallar för Go give anda. Behandla andra så som du själv skulle vilja bli behandlad.
Vi hjälper alltid varandra och gläds med varandras framgångar.
Sådan har jag i och för sig alltid varit.
Jag kan vara väldigt rak och ärlig... kanske lite FÖR ärlig ibland. Jag är inte heller konflikträdd.
Men det betyder inte att jag är en elak person. Tvärt om så är jag en väldigt snäll människa och jag har alltit varit en person som vill hjälpa andra och stöttar och finns till hands. Jag är väldigt empatisk och gråter lätt när någon berättar något tragiskt.
Jag ställer alltid upp om jag kan. Om jag inte kan just då så kanske jag kan senare eller så frågar jag någon annan om han eller hon i sin tur kan hjäpa.
Så här ser jag mej själv och så här beskrivs jag av mina vänner och dom som känner mej.

Sedan finns det personer som har en helt annan bild av mej.
Tänk att en person kan tycka att man är fantastisk och en annan tycker att man är besvärlig och hemsk.
Det är ganska fashinerande.
Jag kan bli väldigt förvånad också. För jag har svårt att förstå när någon har en så skev bild av mej.
Jag tycker också att det känns tungt och tråkigt.

Kay Pollak skrev i sin bok att det man säger om andra säger en hel del om sej själv. För man ser andra ur sin egna synvinkel. Så jag brukar försöka trösta mej med det...
Med andra ord. Om du säger att någon är dum så kanske det är du själv som är dum...

Igår fick jag höra att man undrade varför flera kollegor har slutat på mitt jobb och just på min avdelning.
Jag är ju den enda som är kvar av alla dom som inte har slutat, så hur ska jag då tolka det?
Hur skulle du tolka det?
Är jag helt knasig om jag känner mej anklagad då? Att det känns som en antydan till att det är på grund av mej som alla kollegor har slutat?
Ja... kanske är mej det beror på eller så kanske det är något annat. Jag vet att det är väldigt många som har slutat arbeta i hela området där våran förskola hör till. Och på dom ställena jobbar inte jag. Men dom kanske har slutat för att dom hörde talas om min elakhet?

 Om jag nu har varit målmedveten innan till att arbeta på med mitt jobb som hudvårdskonsult för att komma ifrån mitt andra jobb så är jag nu än mer motiverad!

Nu ska jag iallafall gå och göra naglar...
Jag ska försöka borsta bort från axlarna och inte ta åt mej men jag känner mej ganska ledsen. :(
Trist.


Dags att sticka... från ett bajsjobb.
Dags att säga upp sej?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback