kattitingeling

Lördag

Varför ringer man inte när det e så himla lätt?

Jag är inte någon vän av telefonen... Det har jag kanske nämnt innan flera gånger.
När jag började jobba som hudvårdskonsult höll jag på att kräkas varje gång jag skulle ringa till någon rekomendation och fråga om de var intresserade av en hudvårdsklass.
Jag sköt upp det och sköt upp det men till slut tvingade jag mej att slå dom där numrerna. När jag väl gjort det hoppades jag att dom inte skulle svara och när dom svarade stammade jag och fick knappt fram vad jag ville ha sagt.
Jag skakade och mådde illa. Men jag gjorde det ändå. Som tur var fick jag bokat en del klasser trots allt.
Konstigt nog. Jag hade inte bokat med mej själv så konstig som jag lät. Haha!

Nu skakar jag inte, jag mår inte illa det minsta och jag hoppas verkligen att dom ska svara... men det tar ett tag innan jag tar upp den där luren och börjar ringa. Jag skjuter gärna upp det.
Jag kan skjuta upp det i flera dagar.
Sen blir jag sur på mej själv och känner bara: Nä, nu får du ge dej! Gå o ring din mupp!
Och så går halva dagen men sen börjar jag ringa.

Då brukar det se ut ungefär så här:
Första samtalet: Ingen svarade
Andra samtalet: Hon svarade och blev jätteglad! 1 klass bokad.
Tredje samtalet: Ingen svarade
Fjärde: Hon svarade och blev lika glad som den första. En facial bokad.
Femte: Hon var inte intresserad.
Sjätte: Hon blev jätteglad och bokade en klass.
Osv...

Det här tog mej max en halvtimme.
Varför har man väntat?
Tokigt va?

Igår var jag i Falköping och träffade min nyaste konsult.
Vilken fantastisk unit jag har med alla underbara kvinnor! I am blessed. Man blir ödmjuk.
Vilket jobb, vilket fantastiskt liv.
Jag är så lyckligt lottad.
Tack!
Det är så himla rolgit och så givande att arbeta med detta.
Nu ska jag gå och pussa på min fina gubbe.

Ha en fantastisk helg!

 // Katti