kattitingeling

Jag har så himla fina vänner. Jag är verkligen så himla lyckligt lottad.
En gång var det nån som sa till mej att man ska se på sina närmaste vänner som man har omkring sej för att se hur man är själv.
Oj vad sjukt fantastik jag är då i så fall!

Mina vänner är så himla fina som stöttar och är så snälla. I min vänskara finns dom finaste människor som finns på denna jord, ni vet såna som bara är så omtänksamma och goda. Ibland kan jag stanna upp och bara förundras över alla fina människor i mitt liv. Vad har jag gjort för att förtjäna att ha dom i mitt liv?
Tänk att dom vill umgås med mej! :)
Vilken gåva. Det är verkligen värsta skatten att få ha sånna människor i sitt liv. Det berikar och utvecklar en själv.

Jag älskar mina vänner. Verkligen tokälskar! Om jag vore miljonär så skulle jag vara det en kvart för jag skulle gett dom allt dom ville ha och sen hade jag inte haft ett öre kvar.
Nu är ingen av dom vidare materialistisk av sej men jag kan ofta känna att jag skulle vilja ge dom hela jorden... och litet till. En och annan stjärna i alla fall...

Så har det inte alltid varit men nu korsar den ena gulliga personen efter den andra min väg och jag är så glad över det. Det är så roligt att träffa nya människor och få lära känna nya personer.
Det är så himla spännande att få upptäcka massa nya saker genom människor man inte känner.

Jag har också världens gulligaste grannar här mitt över.
Vi har fått massa gåvor och dom är bara så himla mjuka och goa. När Eskil blev sjuk så gick jag in och lånade deras termometer. Sen hjälpte hon mej och gav oss nummret till henne ifall vi ville ha hjälp med nått och verkligen brydde sej om oss.
Jag blev helt rörd och är det fortfarande. Börjar nästan gråta. Tänk va fint att bry sej så över nån man knappt känner. Hur fint är inte det då?
Sånt inspererar mej. Godhet och människor som hjälper andra och finns där för varandra.
Tänk om alla var så mot varandra?
Tänk hur världen skulle se ut då... utan alla Breivik-typer och massa sjuka galningar.

Min mamma sa till mej en gång när vi var i Kiruna och jag försökte hjälpa ett fyllo att komma upp på fötter att jag alltid skulle ta hand om alla och att jag var som en Moder Theresa som såg alla i nöd. Tack! Vilken fantastisk komplimang kände jag då, fast det var nog inte menat som det...
En annan gång var det en alkoholist som tackade mej för att jag SÅG honom. "Du tittar på mej och inte bara förbi". Är det inte sorgligt? Men då förgyllde jag hans dag just den gången genom att bara se och ge ett leende. Det krävs så himla lite.

Idag fyller min pappa år.
Han borde blir... 62. Han e född 1950.
Grattis till dej!

Puss och kram! :)