kattitingeling

Måndag

Ibland förlorar man kontakten med sej själv...
Då blir man kritisk och fördömande och känner att man måste hävda sin åsikt. Som det här med Underbara Clara och hennes son som hon klär i tjejkläder.
Kay Pollak säger att det handlar om rädsla. Att man har vissa bitar i sej själv som man inte tycker om och det retar man starkt på hos andra.

All förändring börjar med mina tankar och jag kan välja att ändra mina tankar om andra människor.
Jag har ett val i om jag vill reagera eller inte. Jag behöver inte bli uppretad och arg.
Jag kan välja att reagera med kärlek.



Han säger att livet är som en flod.
Du kan välja att simma uppströms eller bara simma med.
Prova att gå ner i floden och bara åk med i energierna. Släpp taget och bara åk.
Allt som händer dej kommer till dej för att du har någonting att lära dej och alla har sin egna flod.
Clara har sin egna flod att åka i och kanske väljer hon att simma uppströms - och kanske provocerar det mej eftersom jag själv väljer att simma uppströms ibland och den sidan i mej själv gillar jag inte allra mest.
Låt alla simma själva. Du bestämmer själv hur du väljer att simma i DIN flod.
När du har simmat dej utmattad släpper du tillslut taget och åker med, men det måste du komma på själv.

Varje tanke skapar antingen skuld, en störning - obehag i din kropp eller frid och närvaro - en känsla av välbehag.
Alla tankar jag har är meddelanden till mej själv.

Ibland är man inte så fantastisk som man önskar att man var. Ibland är man negativ och ironisk och attakerar.
Detta skapar skuld i min kropp och gör mej ofri. Skuld gör dej ofri.

NÄR JAG FÅR EN NEGATIV TANKE SKA JAG ISTÄLLET PROVA ATT TÄNKA SÅHÄR:
Jag är ytterst sällan störd och irriterad av det skäl jag tror.



VEM VILL JAG VARA?

Jag ska lära mej att om inte alltid men i alla fall oftare vara i min kraft, min energi och min spontanitet - den jag är ämnad att vara.
Jag kan välja att tänka positivt - varje gång. JAG skapar min verklighet. Istället för att reagera med ilska kan jag välja att tänka: Jaha, vad intressant...

Tänk dej säger Kay, att du kommer ut till Landvetter och flyget är inställt till din resa som du väntat på länge.
Du känner bara hur förbannad du blir!
Men tänk dej att du där och då kan tänka: Jag VÄLJER att just nu bli galen för att mitt flyg blev inställt. Hur tokigt känns inte det? Tänk att jag kan välja att låta bli. Du tror att du inte kan hjälpa att du blir så himla förbannad men i själva verket har du valt att inte ta ansvar för ditt liv och skapa din verklghet.
Överkurs: Tänk dej att du står där och ditt flyg är inställt. Du känner dej besviken men sen säger till dej själv: Jaha, men så intressant... :D
Hahah!
Detta gäller alla situationer... inte bara inställda flyg, utan vad får dej att bli arg? När någon tagit det sista kaffet och inte köpt nytt? När någon slängt kläder på golvet igen...? Smulor på bordet?
Jag vet att min man blir jättearg när barnen inte ställer tillbaka maten i kylen. Det händer rätt ofta!
Jag skulle vilja se honom stå där med mjölkpaketet i handen och säga: Jaha, men så intressant... :D Hahah!

Men skämt o sido, för om jag ställer frågan igen: vem vill jag vara?
Livet blir himla svårt och tungt när man behöver bli så himla arg hela tiden för saker...

Och vissa väljer att att bli det, för att dom känner att dom inte har nått val eller att dom har rätt att bli det - det gör ju jag med, men jag vill lära mej att inte göra det. Inte så ofta i alla fall.
Så jag ska öva mej på att hoppa ner i floden och bara flyta med lite mer. Och när jag möter Clara där som simmar uppåt ska jag vinka och tänka: Jaha, så intressant... :)

Men hur ska det gå? Går det att ändra sitt sinnestillstånd med hjälp av sina tankar?
Affirmationer hjälper mej att mata in nya tankar i min hjärna. Jag ska börja affirmera mera... Det rimmar ju! :)

När jag ändrar mina tankar om en människa blir alla mina spontana reaktioner och känslor helt annorlunda. All förändring börjar pån tankens nivå.
Jag ska bli den skapande kraften i mitt liv.



Har jag rädsla så kan jag inte helt sant se en annan människa.

Kay berättar om Moder Teresa och hennes möten med andra människor och healandet í det äkta leendet. Han hade sett en dokumentär med henne när hon befann sej i Beirut. Hon ville besöka ett barnhem med spasmiska barn och hämta dom även om det föll bomber omkring dom. Hon ville ha en bil framkört men det ville inte dom som var där, men till slut fick hon sin vilja igenom.
Filmen filmar en pojke som skakar i sängen och Teresa går fram till honom och lägger handen på hans bröst och börjar massera honom.
Hennes ansikte lyser av kälek och hon ler mot honom och plötsligt blir han alldeles lugn.

Tänk att kunna vara lite mer som hon? Bara helt sann och fylld med kärlek till alla. :)

Vet ni? Jag fann det där klippet på YouTube!
Det var så fint så jag började gråta.




Samtliga bilder är lånade från min kompis Google

Boktips:
Att växa genom möten - Kay Pollak
Att välja glädje - Kay Pollak