kattitingeling

Idag har jag bara suttit i soffan och tagit det lugnt.

Jag var med Eskil på Saras dans och sen åkte vi hem, det är enda gången jag varit utanför dörren idag.

Jag har lekt med Eskil, vi har ätit, han har badat och sovit och speciellt då när han sov låg jag antingen i sängen och surfade eller i soffan och glodde på tv.

Det har varit en tuff vecka på jobbet.

 

Två gånger har jag varit utbränd i mitt liv.

Den första gången var jag mer deprimerad. Min dåvarande pojkvän beslutade sej efter två år som sambo att berätta något för mej. Ja, han hade flera hundra tusen i skulder. Detta kände han för att vädra då - efter två år med gemensam ekonomi.

Jag blev väldigt chockad. Hela bilden av honom ändrades. Vem var han egentligen? En lögnare. Tilliten var bortblåst. Efter ett tag blev jag väldigt arg och det växte till ursinne. Jag var så jävla arg så det gick inte att va i samma rum. Vi gick i sär några månader och sen blev jag tillsammans med honom igen och vi var ihop i TRE år till! Hallå???

Under den tiden blev jag mer och mer nedstämd. Jag förstod inte vad det var med mej. Jag kände mej tom och försökte fylla tomheten med diverse saker. Jag shoppade, sökte bekräftelse från allt och alla, var väldigt rastlös och till slut blev jag deprimerad.

Jag fick ångest - hemskt tryck i bröstet, var helt slut, orkade ingenting. Orkade inte städa, orkade inte med barnen, ville bara sova hela tiden. Jag var apatisk, aldrig glad och ville bara vara för mej själv. Mina tankar var en enda röra. Det var som ett pussel som inte gick ihop och jag bara flöt omkring i ett vakum.

Jag fick mediciner och komma och prata med en psykolog och det var det bästa jag nånsin gjort. Hon var grymt duktig och efter bara några gånger förstod jag precis hur altt låg ihop och jag gick hem och gjorde slut med min sambo.

Efter det började jag må bättre och bättre och jag flyttade hem igen till Partille från Borås.

Borås för mej är bara en grå, regnig, deprimenrande plats - förlåt alla Boråsare. Men för mej påminner det bara om elände. Jag önskar att jag aldrig hade flyttat dit.

 

Andra gången jag var utbränd var nu det sista året som Sales Director.

Det började egentligen långt innan men jag började känna mej riktigt utmattad när jag blev gravid. Då blev allt en press. Jag var så trött på grund av graviditeten och ville bara sova men jag var ju tvungen att hålla min firma vid liv för vi måste ju ha pengar. Det blev bara en press och jag lyckades inte så bra. Jag blev bara en jobbig "säljare" för jag ville ju inte göra det där egentligen. Jag ville bara vara hemma.

Jag fick svårt att sova och jag kunde inte njuta av Eskil ordentligt. Jag tänkte på min firma hela tiden och ångesten kom tillbaka igen. Jag fick exem på hela kroppen och hade en enorm stress.

Denna gång åt jag inga mediciner även om jag kanske hade behövt men jag gick och pratade med en samtalsterapeft igen och det var åter igen en av de bästa investeringarna i mitt liv.

Att säga nått rätt ut ger orden en helt ny kraft än om man bara håller det inom sej och tänker det.

Dom där utbildade människorna har ju en förmåga att ställa dom rätta frågorna också och leda en dit man inte förstår att man ska gå.

 

Den här gången var jag bättre på att förstå mej själv och mina signaler eftersom jag liksom har gjort det där en gång innan.

Jag märker nu när jag börjar bli för mycket stressad och kan då medvetet bara stänga av. Jag har lärt mej säga nej - jag vill inte, till saker och  jag vet nu när jag måste lägga hemmmet åt sidan och bara sätta mej med en kopp kaffe i soffan.

Det har varit en väldigt lång väg dit . Har du försökt att sitta vid fönstret och bara titta ut i en hel timme - utan att få dåligt samvete för allt det där du "måste" göra? Den är jättesvår. Värsta utmaningen!

Att kunna sitta där utan att bli ännu mer stressad har tagit mej kanske tio år.

Jag började med tio minuter.Tvingade mej att bara sitta och inte göra nått även om jag blev enormt stressad och rastlös. Sen utökade jag tiden. Till slut började jag uppskatta det! Nu kan jag göra ingenting en hel dag! :)

Att inte ha någonting planerat på agendan förr i tiden gjorde mej väldigt rastlös. Nu är det bara så skönt.

 

För mej är det att fylla på bägaren att sitta där. Jag har lärt mej att se att "ta" en dag till att inte göra någonting alls är att tanka Katti-bilen och fylla på oljan. Bilen går inte framåt om jag inte tankar vid fönstret eller soffan och om jag kör utan olja så går bilen sönder (jag blir utbränd).

Att strunta i städning,dricka kaffe hela dagen, pilla sej i naveln och glo på tv är en investering.

Det är lyx. Som att gå på spa. Det är MIN dag.

 

Berätta för din omgivning. För det lugnar dej själv. Som jag sa innan: Att säga någonting rakt ut ger orden en helt ny kraft.

Men egentligen är det så här:

Ingen bryr sej om hur det ser ut - dom vill ju helre att du mår bättre än att dom kommer till ett tip-top hem. Stressen sitter i ens egna huvud. Du ska bara veta hur mycket alla skiter i dej egentligen. Alla är så upptagna med att försöka få ihop sitt egna liv så dom har inte tid att fundera över ditt.

 

Och det kanske låter jättekonstigt när jag sa det men det var en väldigt stor lärdom som också gick upp för mej.

Ingen bryr sej! Världen kretsar inte runt mej. Ingen bryr sej om mej ett endaste dugg. Alla ser bara sej själva - inklusive jag.

Jag kan ha köpt ett slott, en lamborghini, en hel garderob med nya kläder eller måla mina shabby chic möbler och pynta i ett år men inte en jävel bryr sej det minsta mer än jag själv.

Visst kan dom konstatera att det är fint men när dom går hem har dom glömt att dom ens nämnde det.

Det är sant.

Jag lovar.

 

Men även om ingen annan bryr sej så är du den viktigaste personen i DITT liv.

Va lite snäll mot dej själv.

Vi lever bara en gång. Snart är det slut och på sin dödsbädd kommer man önska att man hade suttiti med en kopp kaffe väldigt mycket oftare.

Tänk på dej själv som en liten flicka/pojke och ge hen en kram. Säg till det lilla barnet att det är viktigast i hela livet och klappa det på kinden.

 

Du är värdefull.

Du är viktig.

 

Älska dej själv!

 

Se så! Sätt dej i soffan med en kopp! Nu.