Pang!
Igår hörde jag värsta dunsen i fönstret till den franska balkongen i vardagsrummet. Det lät som nån kastade in en tennisboll.
Sprang dit och öppnade dörrarna och spanade ner på gräsmattan under för att se vad det var.
Då ser jag den. Det var ju en liten fågel! Han kan inte ha överlevt den dunsen tänkte jag, det lät helt sjukt högt!
Men han levde! Och den låg där nere och andades häftigt i en jättehemsk, konstig ställning! :(
- Å nej, den lider Chris! skrek jag och min hjälte säger:
- Men då måste vi döda den, den kan ju inte ligga där och plågas.
Han gick ner och jag stod kvar vid balkongen.
Efter en stund kommer han med en stor spade! :-O Stackars fågel! kände jag, fy va hemskt. Jag ville bara gråta.
- Men han kanske bara är chockad? Ska vi inte vänta och se om den kvicknar till? försökte jag.
Chris petade lite på den med spaden och då satte den sig upp i en vanlig ställning igen.
Vi lät den va en stund och sen när jag skulle åka och hälsa på mina arbetskamrater gick jag fram och kikade på honom. Den tittade på mej några sekunder men lyfte sen och flög upp i trädet.
Vilken lättnad! :) Lilla fågeln...
Vilken tur att vi väntade en stund!
