kattitingeling

Det är rätt tufft att ta hand om två små och två stora barn.

Jag är gärna hemma med Astor och Eskil men det är inte lätt, det är mer än ett heltidsjobb.

 

Det är ett himla pusslande, planerande och roddande för att få ihop allt.

Mycket med tjejernas skolor - läxor och prov, Saras träningar, fixa mat, en miljon blöjbyten och klädbyten, tvätt (enorma mängder när man är 6 i familjen!) och städning. Sen tillkommer kalas, tandläkare, BVC, föräldramöten, min träning mm.

Tacka vet jag calender-appen som påminner om aktiviteter när man vill och att man kan dela aktiviteten med tex sin man så han kan va med och påminna.

Utan den appen hade det varit kört! 

Jag är ganska trött på veckorna och försöker passa på att sova middag med killarna innan Sara och Sofia kommer hem. 

Allt tar på krafterna och på fredagarna är jag HELT slut efter en vecka med allt som det innebär.

Det tuffaste är att vara den som ska hålla koll på allt, att vara samordnaren, den som har ansvaret eller spindeln i nätet.

Håller jag inte koll så skulle allt rasa.

Med Sofia handlar det om att försöka motivera henne i skolan och peppa, puscha och stärka hennes självkänsla i skolarbetet. Hon kan, hon är enormt smart men hon tvivlar på sej själv och har helt sjuk prestationsångest. Hon ligger vaken och kräks av nervositet inför prov.

Så med henne handlar det om att stärka självkänslan och puscha henne att göra ändå, att kämpa och prova göra även om man är rädd.

Samtidigt håller jag på att lära henne om hushållsarbeten, tex hur tvättmaskinen funkar. Jag försöker förbereda henne om livet efter att hon flyttat hemifrån. Vi pratar mycket om ekonomi, jobb och mina erfarenheter när jag flyttade hemifrån och vad jag upptäckte.

Snart fyller hon sexton!

Med Sara handlar det mycket om att lugna ner sej och lära henne att leka lugnt med Eskil och Astor.

Vi har jättemånga konflikter varje dag. Hon är jättehetsig i sitt humör och det svänger snabbt.

Vi har jättemycket diskussioner om pengar, hon vill ha allt och får hon det inte blir hon helt galet arg.

Nu har hon fått tid till en psykolog och det tror jag kommer att göra henne gott.

Mycket av min tid går åt till att se till att hon kommer ihåg sina träningar, skjutsa och hämta. Jag måste också se till att hon kommer upp och iväg till skolan och hon glömmer i regel gympaväskan om jag inte påminner. I torsdags hade vi fixat fika inför lucia men på fredag morgon hade hon glömt det så då fick jag påminna om det.

Eskil vill ha massa uppmärksamhet. Kon, kon säger han hela tiden (kom). Och så ska man med honom in på hans rum när han ska hämta nått. Han vill att man ska bygga tågbana med honom, läsa massa böcker, gå ut, hjälpa att sätta på en film, ge honom mjölk, macka mm.

Det är mycket rutiner. Ut, in, äta, sova, byta blöja, leka, göra välling osv.

Han vill gärna skrika högt så det skär i öronen. Det vill inte vi. :(

Han testar och trotsar också men än så länge e det hanterbart.

Astor älskar att vara nära och vill kramas och sitta i knät.

Han vaknar glad och pigg som en lärka men orkar max två timmar och sen är han helt slut.

Nu är det mycket med maten. Gröt, burkmat, välling...

Han dreglar kaskader och det blir massa klädbyten eller haklappsbyten om jag har haft den framförhållningen att jag tagit på honom det.

Att amma tar också tid.

Vi övar på att sitta och stå och att greppa riktigt runt ett föremål.

Sen vill jag ha lite tid till mej själv...

Det blir som ett måste eftersom man ger så mycket till alla andra hela tiden.

Då stjäl jag det på natten och så är jag ännu tröttare sen, också därför jag sover middag.

Men jag måste ha den där tiden, annars tynar jag bort.

Hemma med barn är tufft. Samtidigt tycker jag om det.

Det är tufft att jobba på jobb också. 

Just nu jobbar jag med det här... Jag jobbar hemma.