kattitingeling

Jag har inte känt av bäbisen i magen förrän nu. Den sparkar små gulliga lätta sparkar. Är snart i vecka 19.
Med alla andra barnen har jag känt rörelser och sparkar långt innan så jag började undra om det var nått konstigt när jag inte kände nått.
Nån gång har jag trott att jag känt något men sen efteråt tänkt att det nog var tarmar som rörde sej eller nått.
På alla gravidsidorna och apparna står det över allt att om man fått barn innan så brukar man känna rörelser till och med tidigare än första gången så man blev ju lite fundersam...

Men nu kickar den på ofta och det känns skönt. Så långt tills det är dags att lyssna på hjärtat eller se den lilla ju...
När Sara och Sofia var små så gick man till mvc oftare än nu. Man gick minst varje månad men nu för tiden så går det flera månader i början utan att man går dit.
Vi fick flytta fram ultraljudet också för det datumet vi fått krockade med Chris kurs som han ska gå snart så vi ska inte dit förrän i slutet av januari. Sen i slutet av februari har jag tid på mvc.

Nu är min halvtidssjukskrivning slut och jag ska testa att jobba heltid igen. Få se hur det kommer att gå. Men man måste ju testa. Jag vill gärna ha full lön men om jag inte orkar så får vi ta det.
Det värsta nu är inte längre tröttheten utan axlarna och nacken som jag får ont i när jag blir trött eller överanstränger mej. Om jag inte går och vilar då så får jag sjukt ont i huvet och då är det för sent för att vila för det går inte att ligga ner. Inte sitta heller, ingenting. Lite migränliknande kanske, har dock aldrig haft migrän.
På torsdag har jag tid till läkaren så får jag rådfråga henne. Man kanske kan få nån hjälp hos sjukgymnasten eller akupunktur eller nått?

Magen växte väldigt i början. Jag fick jättestor mage direkt. När jag var i vecka tretton såg jag ut som jag gjorde i femte månaden med Eskil! Nån läkare eller barnmorska sa att jag antagligen har framåtlutande livmoder. Det är vanligt när man varit gravid många gånger.
Men nu har magen inte växt så jättemycket efter det och det är ju skönt för det känns lite jobbigt att behöva förklara hela tiden... Som då när jag var så stor och jag säger att jag är i vecka 13. Fick många frågande blickar och sen följdfrågan: är det tvillingar?
Nej men... Och sen fick man dra hela harangen.

Nu sover Eskil och jag ligger och vilar i vår säng. Har varit duktigast i stan och städat - när Eskil var vaken! Det är inte det enklaste kan jag tala om för han går efter och drar ner allt som man precis plockat upp! Men det ser någorlunda ut i alla fall och jag har bara behövt städa upp två gånger extra i återvinningen efter att han tömt den påsen när jag precis fyllt den. :)
Jag hade tänkt att inte sova själv, bara vila för jag börjar jobba sex i morgon bitti. Jag kanske skulle ta och vika tvätt... skriver jag och gäspar jättestort.
Oj oj, gäller att ta sej upp ur sängen här bara när man väl lagt sej ner!
Ha en bra söndag!