Hohooo säger nattugglan om träning
Jag:
Bild Google
Vi gick och "la oss" i tid den här gången.
Eller ja... Tid och tid, men ändå halv tolv.
Det är ganska mycket "i tid" för oss, men i stället för att sova vad gör jag? Jo surfar och bloggar...
På nått sätt blir jag pigg när lugnet faller och alla somnar in. Då vaknar jag. Det är skönt att bara få vara helt "ensam".
Jag var heeeelt slut efter träningen.
Orkade inte röra en muskel! Blev helt utslagen!
Det var jobbigt men ändå skönt att börja träna igen. Skönt att få börja använda musklerna, bygga upp kroppen.
I början blir man bara så himla trött... Som om kroppen protesterar likt ett trotsigt barn. - Nä, jag VILL inte! :( Men det går över sen och ger en energi istället... Som tur e! :)
När jag var liten rörde jag på mej jämt. På somrarna bodde jag på badstranden eller snarare i sjön varje dag flera ggr om. Jag hjulade och sprang, skuttade och klättrade i träden också hela tiden. Att gå var inte min grej, jag var som Sara. En period tränade jag redskapsgymnastik också.
På vintrarna bodde vi i badhuset och så åkte vi skridskor. Dom sprutade vatten på fotbollsplanen på våran gård så frös det och så kunde man åka där eller så åkte vi skridskor på Isdala i Kortedala. Jag åkte också ofta skidor. På åttiotalet var det vit vinter med massa snö - nu är det mest slask.
Bild Google
Sen blev jag elva och vi flyttade till Malmberget.
Jag började sexan och mitt liv tog en annan vändning. Man var lite större då, fokus hamnade på smink, killar, kläder, hänga på ett annat sätt än genom nån fysisk aktivitet.
Men lite roligt var det allt när snön kom och vi skulle åka skidor.
Min nya kompis tänkte att den där Göteborgaren kan väl knappast stå på ett par skidor och kan hon det lär det inte gå undan. Hon hade också en tid att passa till tandläkaren så hon sa att jag kunde åka först en bit och så skulle hon åka efter mej men sen skulle hon åka före så hon skulle hinna.
Ojoj tänkte jag, jag får inte direkt söndagsåka då utan får kanske åka lite snabbare än vanligt då så jag drog på lite extra men inget extremt.
Efter en stund frågade jag om hon ville byta plats och åka före men hon bara skrattade. Herre jösses vad du drar iväg! Jag trodde inte du ens kunde åka skidor sa hon halvsvettig.
Det glömmer jag inte. Det var ganska kul. :)
Jag var också en av dom snabbaste i klassen på att simma.
Bild Google
I nian var jag skiiiitcool (not) och började röka. Konditionen försvann - hejdå!
Så dumt!
Sen flyttade jag tillbaka till Göteborg till min pappa när jag var sexton.
Jag var ihop med en kille som tränade en del. Han introducerade mej i styrketräning. Det började jag träna en del och sedan även workout och step up. Jag blev sjutton och jag började träna mer och mer.
Jag började cykla en hel del, styrketränade, tränade step up flera ggr i veckan och i gymnasiet hade vi även gymnastik två ggr i veckan.
Jag blev träningsnarkoman och tränade hur mycket som helst.
Det var då ryggen pajade ordentligt första gången. Jag överansträngde mej. Hade haft ont i ryggen innan men nu fick jag små ryggskott ibland.
Bild Google
När jag var nitton träffade jag barnens pappa och jag slutade träna.
Tränade lite sporadiskt i perioder men slutade alltid efter några månader.
När Fia kom var jag 23.
När hon var ett fick jag mitt första riktiga ryggskott. Jag kunde inte röra mej på flera dagar.
Jag och Adam bråkade mest hela tiden så det fanns inte mycket tid till träning... Fokus låg inte direkt på det, utan det var så mycket runt omkring så man orkade inte med nån träning.
Sen kom Sara när jag var 26 och då hade jag och Adam gått skilda vägar - för andra gången för länge sen.
Jag träffade en kille från Borås när Sara var tre månader och han uppmanade mej att gå till en kiropraktor och han skickade vidare mej till en läkare som skrev en remiss till röntgen och då först 26 år gammal fick jag veta varför jag alltid hade haft ont i ryggen.
Jag hade diskbråck.
Bild Google
Vi började träna lite jag och killen från Borås när Sara var lite större men på ett spinningpass fick jag himla ont i ryggen och sen dagen efter ryggskott så vi slutade träna - igen. Det rann liksom ut i sanden.
Efter det har jag inte tränat nått speciellt.
Inte sen jag var 27, det är tolv år sen!
Inte mer än promenader...
Skamligt.
Jag ska verkligen försöka att göra detta till min rutin nu. Förut, när jag var liten och ung så var det lustfyllt och roligt, nu är det mer ett måste. Min kropp funkar inte längre, den är sönder.
Måste laga.
Måste bygga upp den igen.
Bild Google
Tisdagar och torsdagar har jag bestämt att jag ska försöka hålla. Då har dom sena pass på sjukgymnastiken och Chris har lovat att försöka komma hem till halv fem då dom dagarna.
Känner att detta är viktigt. Jag måste få ordning på kroppen nu, för det här håller inte längre.
Så småningom kan jag börja träna på ett riktigt gym och kanske step up igen - det gillar jag.
Just nu vill jag gå kvar på sjukgymnastiken för min kropp är helt svag och förtvinad.
Ska bygga upp mej lite där och lära mej styrkeövningarna ordentligt först.
Det är helt skrämmande! Jag har alltid haft väldigt starka benmuskler och magmuskler men inte nu längre. Jag är helt svag.
På överkroppen har jag alltid varit svagare men nu är det katastrof. Där är ju den värsta värken - i nacken och axlarna.
Bild Google
Så jag ska försöka hitta tillbaka till den där aktiva tjejen som jag var mina första tjugo år...
Och nu har en timme gått! :-/
Dax att knoppa!!
Kommentarer
Trackback