Jag då?

Jag har skrivit om alla mina barn flera gånger och även om min man. Se i kategorierna så hittar du Chris där.
Nu tänkte jag skriva om mej.

Om Jag.

Jag är snart 39 år. 
November den 13:e är jag född.
Nästa år, 2014 tänkte jag fira min 40 års fest med att ha bal! :) Ska bli roligt.
Kan inte tro att det är sant att jag nästan e fyrtio! Hänger inte med över huvudtaget.
Jag känner mej ofta som en femtonåring som leker mamma pappa barn. Vad håller jag på med liksom?


Att beskriva sej själv är himla svårt.
Jag är rätt paradoxal.
Det första ordet jag kommer att tänka på är naiv eller godtrogen.
Jag tror alltid gott om alla, även om dom värsta. Det måste finnas nått gott nånstans där långt inne, tänker jag och ingen vill nog vara ond egentligen. Då är han antingen ledsen eller skadad.
Efter några hårda smällar har jag ändå börjat ifrågasätta hur det egentligen kommer sej att människor gör som dom gör och har blivit lite mer på min vakt.

Samtidigt som denna egenskap är rätt korkad att vara så väljer jag att se det från den positiva sidan. Det är väl ändå ganska fint att alltid tro gott om alla, tills dom visar motsatsen.


Jag är också rätt slö i hjärnkontoret. 
Ibland e jag som en gammal dator som tuggar och tuggar och det där timglaset som bara snurrar runt och det händer aldrig nått.
Mycket har säkert med utbrändheten att göra men jag har alltid haft den egenskapen. Ibland förstår jag helt enkelt inte. Hjärnan tar inte in informationen, den stänger av.
Ibland fastnar jag med blicken i horisonten och kan stirra rätt fram hur länge som helst. Ser säkert ut som jag e lite halvt hjärnskadad. :-D

I nästa stund är jag superskarp. Jag kan berätta om något och rabbla fakta som en väldigt mycket nyare dator eller vara snabb med repliker och skämt.
I alla jobb som jag har haft blir jag oftast tilldelad de svåraste jobben, när något går fel eller svåra samtal tex. och folk rådfrågar mej när ingen annan vet.


Så där är jag också väldigt motsägelsefull. Ena gången är jag helt pucko och andra gången totala motsatsen.

Jag är en eftertänksam person.
Jag måste få tänka en stund på vad och hur jag ska lägga fram saker. Skrift passar mej utmärkt. Där får jag tänka i lugn och ro på hur jag ska formulera mej.
Spel som Wordfeud passar mej bra för där kan jag tänka länge medan spel på tid får mej helt blockerad. Jag förstår inte frågan för jag ser bara tidtagaruret.
Gillar inte att tävla. I alla fall inte när det gäller på tid av just den anledningen. Jag ger mej direkt: äsch, du kan få vinna... Det är liksom ingen idé. Jag vet att jag kommer att förlora för att jag blir så himla stressad.


Dom som har känt mej länge beskriver mej som väldigt stark.
Efter varje käftsmäll reser jag mej alltid och kommer upp igen. Ibland kan jag bli svag och nedslagen och det kan ta tid men till slut tar jag mej upp på benen igen.
Eller så kanske det bara är finsk envishet, vad vet jag? 
Hur som helst så lägger jag mej inte. Jag ger fan inte upp, det går inte - jag kan inte ge upp även om det är helt kört. Även efter att alla andra säger: Men hallå, lägg ner nu!
Därför har jag också så himla svårt för orättvisor. Jag måste få upprättelse annars gnager det i bakhuvudet resten av livet.
Som det där med mobbningen på mitt förra jobb och min förra chef. Det är fan inte rättvist! skriker mitt huvve hela tiden, man ska inte få komma undan med sånt!
Jag kommer ju aldrig få nått förlåt, eller ett erkännande att dom gjorde fel. Det kommer jaga mej till graven.

Smal som en speta en period efter att jag slutade på mitt jobb där dom var helt bombade.

Tur jag har himla mycket humor.
Vi skojar och skämtar varje dag jag och min man. Jag gillar att skoja och skratta mycket med mina vänner och jag skojar med mina barn också hela tiden på olika sätt, anpassat efter deras ålder så klart.
Jag är ganska glad, jag ler mycket - speciellt mot mina barn och positiv.
Jag bjuder gärna på mej själv och folk kan få se mej hur som helst, jag måste verkligen inte vara piffad och snygg hela tiden. Majoriteten av tiden är jag inte alls piffad över huvudtaget, jag e himla lat och orkar sminka mej max en dag i veckan men sen på kvällen orkar jag inte tvätta bort det! :-/




Men jag gillar att piffa till mej också.
Jag älskar kläder. Följer dock inte det senaste modet slaviskt utan har min egna stil.
Jag skulle vilja göra nagelförlängning igen men det är inte så praktiskt med små barn och kanske inte så praktisk med löshår heller men nu kände jag för det ändå.

Åter igen paradoxalt.
Ena stunden e jag tipp topp och sen kommer jag i målarbrallorna och en tofs på huvet och gräver i grannens rabatt.



Jag har många vänner som är helt fantastiska och jag har en enormt stor släkt på både mammas och pappas sida. Jag har typ 40 kusiner och jag har ju en ganska stor egen familj. Nu har jag även en ny familj genom Chris som jag tycker så mycket om!
Jag är omtyckt av dom flesta men ändå känner jag mej ofta väldigt ensam.
Det finns en tomhet och ett hål i mej som är svår att fylla och jag kommer kanske alltid att känna så för jag har känt så så länge jag kan minnas. I ett fullsatt rum kan det kännas som jag är där helt själv.

Jag har svårt att be om hjälp. Jag har alltid fått klara mej själv så när någon hjälper till blir jag helt förvånad och jag tar det verkligen inte för givet. Jag tror också alltid att det är tillfälligt att den personen erbjuder hjälp.
Jag räknar inte med någon, mer än mej själv. Om det ska ske så är det upp till mej själv.


Däremot ser jag alltid till att man kan räkna med mej. Jag håller alltid det jag lovar. Får enormt dåligt samvete om jag inte kan hålla nått som jag sa att jag skulle. 
Jag kan hålla tyst om saker, men jag kan inte ljuga. Jag är som Sara, helt oförmögen att ljuga. Har inget pokerfejs över huvudtaget!
Så berättar man nått för mej så stannar det här, men blir jag konfronterad och man frågar mej "är det såhär..." så avslöjas jag tyvärr av mitt kroppsspråk..

Jag är också väldigt snäll.
Om mina vänner uttrycker att dom behöver nått så ställer jag alltid upp och försöker att hjälpa till att de når det dom vill ha eller behöver.
Jag älskar att överraska med presenter och att bjuda på saker. Det är jätteroligt!
Jag älskar att skämma bort andra. Däremot är jag himla dålig på att själv ta emot saker eller bli överraskad. Jag blir självklart jätteglad och tacksam men jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det.


Jag är nog en rätt bra mamma.
I alla fall känner jag oftast inget dåligt samvete för hur jag är som mamma, även om det också händer ibland. Jag är ganska säker i min mammaroll. Kanske för att jag har jobbat med det så länge, läst om det och gått på en miljon kurser.
Jag ser det oftast såhär: Jag gör mitt bästa och jag tycker att det är väldigt roligt att vara med dom. Jag har mycket tålamod och ork när det gäller dom. När jag och Sara och Sofias pappa gick i sär var jag väldigt trött och frågade min faster Arja hur man skulle orka. Man måste orka sa hon och det har fastnat. Det är mina barn, jag måste alltid orka. Dom kommer alltid först, dom är prio ett - finns det ingen ork så sparar jag allt till dom och skiter i resten. Jag älskar att upptäcka saker tillsammans med dom och tar mej tid till att låta dom ta det lugnt. Barnen verkar må bra, vara glada och harmoniska. Mer än det begär jag inte.


Jag är helt sjukt lat men jag är också galet flitig. Motsägelsefullt igen.
Ja, jag skiter i att va flitig på det som är tråkigt och är väldigt flitig på det jag tycker är roligt. Som att umgås med barnen, surfa, inreda mm. :)
Medans nån annan kanske känner att dom måste slänga in disken innan vi går ut så skiter jag i den och går ut direkt med Eskil. 
Eller så går jag och lägger mej och vaknar till värsta diskberget, men det tar jag. Jag e i alla fall pigg! :)

Ibland så älskar jag att städa och hålla efter och njuter när det är fint, men ibland orkar jag inte och väljer att skita i det och så får det se ut som fan. 


Jag älskar inredning och att skapa.
Alla våra möbler i alla rum är begagnade förutom i Sara och Sofias rum och sofforna och mattan i vardagsrummet.
Har målat om varenda möbel och fått skapa ett hem som passar min stil (tack Chris). 
Vi har också renoverat en del i våran egna långsamma takt. 
Inredning och möbelrenovering är min största hobby.

 
Jag är intresserad av psykologi.
Jag har läst mycket om ämnet, dels i skolan och dels privat.
Jag har också gått många år i terapi och det är den bästa investeringen i mej själv som jag någonsin gjort.
Rekommenderar det till alla!
Man behöver inte vara kocko för att gå till en psykolog. Där lär du känna dej själv, får verktyg att hjälpa dej att lösa problem, du utvecklas och lär dej även att förstå andra.


Jag strävar alltid efter att vara förstående och tolerant.
Jag lyckas ofta och ibland inte.
Kärlek övervinner dock allt. Det är mitt motto - vårat motto, mitt och Chris:
Love always 

Att beskriva sej själv är så himla svårt.
Min man sa att jag borde bjuda in gästskrivare i bloggen som skriver om hur jag är. Vilken bra idé kände jag. 
Skulle inte DU som läser kunna beskriva mej?
Skriv och skicka det till mej på [email protected] så publicerar jag det här eller så kan du skriva i kommentarerna.
Och Chris - du blir den första som får skriva, det var ju din idé. ;)
Love always! ;)



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback