Gymnastik och cheerleading

Ikväll fick jag lov att packa alla barnen - förutom Sofia som vägrade - i bilen och åka och kolla gymnastiken med Sara. Hade tänkt att åka dit med bara Astor och Sara, men Chris fick ju hoppa in o jobba. Det gick rätt bra ändå. Sista timmen, av två var Eskil bra trött men vi hittade på massa att titta på och försökte få tiden att gå.
 
 
Sara tyckte i alla fall att det var jätteroligt!
 
 
Det var precis sånt hon gillar att göra: hjula, volta, göra kullerbyttor, springa och hoppa på trapets och göra volter på en madrass.
 
 
Kanske skulle det varit detta hon skulle satsat på egentligen.
Sara är lite av en individualist som Chris uttryckte det.
Här stod man i led och så fick alla springa och göra sin grej i tur och ordning. All eyes on me - också precis vad Sara gillar. Titta på mej, titta på mej!
 
Jag kan förstå att dom i cheerleadingen valde henne som reserv. Det är ju en lagsport och där finns inte mycket utrymme att vara individualist. Hon ser också föga road ut när hon står där i kön och väntar på sin tur. Sen försvinner hon bort in i sina egna tankar och står och dansar eller hjular för sej själv och går ut ur gruppen.
Sån är hon den lilla tokan, min alldeles egna fina, underbara toka!
 
 
Jag är fullt medveten om hur hon är och jag är ingen galen tränarnamma som står vid kanten och skriker och tycker att jag vet bättre än tränarna.
Infact så är jag oftast inte ens med. Hon fyller snart tretton så hon får faktiskt klara sej själv på sina träningar. I början var jag med några gånger men nu kör jag henne dit och hämtar. Jag stöttar henne, frågar alltid hur det gick och är intresserad.
Så... Det var alltså inte frågan om att jag blev upprörd för att hon blev reserv, för som jag skrev så kan jag förstå det.
Jag hade bara missuppfattat hela konceptet helt enkelt.
Jag trodde att det inte var stenhårt och elittänk från första början så direkt.
Jag trodde att man som nybörjare lekte och övade sej och att man sedan efter ett tag kunde börja tävla.
Jag tänkte också att dom kanske först hade lite uppvisningar bara men framför allt så trodde jag att alla skulle få vara med och att ingen skulle bli bortvald. Att alla skulle få vara med även om dom var för många och att man då fick turas om. 
Dom är ju nya allihop. 
 
Sen kände jag att cheerleadingen var bra för henne för där får hon ju lära sej grupptänk och lagspel - precis vad hon behöver. Men sånt tar tid och i min värld slänger man inte i ansiktet på en som är ny och entusiastisk att hon är en av dom sämre och därför får hon bara vara med på tävlingarna om nån blir sjuk eller skadad.
Hur lär man sej då lagkänslan och grupptänk? Hon får ju inte va med ju!
 
Hon må vara en av dom sämre eller hon må vara för disträ för att platsa i ett lag, men jag köper inte det här konceptet.
Fy fan vilken dåligt tillvägagångssätt. Rena mobbningen. Nej tack, jag vägrar gå med på det och det spelar ingen roll om det är deras regler och att det är så det går till i dessa föreningar.
Då går jag och tar mitt barn med mej. Jag kommer inte låta någon behandla mitt barn så och sen betala för det också!?? 
Är det bara jag som är helt dum i huvvet och inte fattar eller har jag rätt?
 
Låt alla vara med. Stötta, uppmuntra och hjälp alla snurrpelle- individualister att rätta sej in i ledet. Öva, nöt och ha tålamod.
I den smutsigaste stenen kanske du hittar en diamant till slut när du knackat och slipat på den tillräckligt länge.
Eller kanske hittar du ingen diamant alls men du kan väl inte kasta den åt sidan innan du gett den en chans?
 
Det finns en annan förening som vi fått kontakt med. 
Chris skrev om detta i sin blogg och då hade hans kollega läst det som har en fru som tränat sporten i över tio år och frågade om det var samma förening.
Det var det inte och han hjälpte oss att få kontakt med hans frus förening.
Världen är liten.
Vi ska dit på söndag förmiddag och träffa dom. :)
Hoppas det kommer att kännas bra för då kan hon säga hejdå till denna förening och börja där i stället.
 
Långt inlägg.
Och så blev klockan tolv. Kanske borde jag sova lite tidigare idag än vad jag gjort dom andra dagarna...
 
Ha det bäst hörrö!
God natt.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback