Träning
Igår var min sista träningsdag på Rehab.
Där är det inte flashigt och fancy. Det är lite för varmt, inga biffar i snygga tighta träningskläder utan mer pensionärer i gamla t-shirts och personer som har svårt att gå eller lyfta sina armar.
Passar mej perfekt.
Det är mycket mindre folk, ingen tävlar med nån och du har en sjukgymnast som är med och hjälper och visar direkt när du vill ha hjälp eller gör fel.
Men men... Det är bara att ta och ge sej ut i djungeln bland alla biffarna.
Jag har haft problem med mitt diskbråck till och från i över tjugo år. Mer än halva mitt liv med andra ord...
Jag har gått till läkaren för att få hjälp tusen gånger och jag har varit hos sjukgymnasten lika många gånger.
Men den här gången lyssnade jag, polletten trillade ner och jag förstod på riktigt.
Jag hade en bild av att jag skulle få nån mirakelkur av läkaren så värken försvann. Hos sjukgymnasten tänkte jag att jag skulle få hjälp med tens, akupunktur och massage kanske.
Men jag fick lära mej att behandling med tens, massage och akupunktur lindrar tillfälligt och är jättebra för att tex inte låta värken eskalera så att du spänner dej mer och så får du mer ont osv. Att bryta en ond spiral.
Vad som sker vi tens tex eller massage är att det ger två signaler till hjärnan och det kan inte hjärnan registrera samtidigt. Får du stimuli från två ställen samtidigt så måste hjärnan välja en.
När man sen slutar att bli masserad så får hjärnan åter bara en signal och börjar registrera smärtan igen.
Tokigt va...? Det visste jag inte.
Vad man måste göra är att stärka musklerna runt om där du har ont så att dom musklerna "håller upp" dej. När man får ont belastar man snett och då får du väldigt spända muskler och värk.
Jag har också lärt mej att man inte går ner i vikt av träning.
Däremot blir man tightare, starkare, sover bättre, får bättre matsmältning, blir gladare och piggare. :) Dessutom blir man av med värken så småningom. Ju längre du har haft problem, desto längre tar det för värken att försvinna.
Om man vill gå ner i vikt måste man ändra sin kost.
Jag har också lärt mej att man måste träna även om det gör ont och att man inte måste lyfta jättetungt utan kanske det allra lättaste i början. Det ger också resultat, sakta men säkert!
När jag var liten så "tränade" jag hela tiden, fast det var lek för mej.
Jag klättrade på allt, kunde inte gå utan sprang och hjulade. Hela somrarna bodde jag vid någon sjö av nått slag och vi badade i timmar. Jag använde också cykel väldigt mycket.
På vintrarna åkte vi till badhus och badade där och vi åkte mycket skridskor och skidor.
Jag var värsta atleten och hade helt enorm kondition och styrka.
Sen blev jag tonåring och dum i huvet, slutade träna och började röka för jag var ju så himla cool (not!)
Träning är färskvara.
Det känns väldigt bra nu att jag börjat träna.
Eftersom jag har en kronisk skada måste jag nu träna förevigt också. Jag kommer inte att kunna sluta träna om jag inte vill ha ont.
Önskar att jag kan få tillbaka hälften av min styrka och kondition som jag hade när jag var yngre - då är jag nöjd! :)
När Chris kommer hem från Singapore så ska jag köra minst tre gånger i veckan.
Ska nog bli nått bra av den här gamla tantens kropp också ska ni allt få se!
Kommentarer
Postat av: Cecilia Björkman
Heja Katti!
Svar:
kattitingeling
Trackback