Lämnad

Eskil alltså - på förskolan.
Helt själv.
I morse var han inte så pigg. Han ville leka med sin tågbana och allt var fel och tårarna sprutade.
Sen gick han och la sej i sin säng och sa att han var trött... (?)
När jag lämnade blev han ledsen men sen fick jag ett mms med en bild på honom och så skrev dom att han var en glad kille som ville leka:


Jag hoppas att han lär sej att inte buffla på alla snart. Jag vill ju egentligen ha mina barn hemma. Men jag kände att det nu var dags för honom att lära sej samspela med andra barn.
Vissa saker kan man inte lära sitt barn, det måste andra göra.

Jag är lite hönsmamma - jag vet, men jag är tyvärr färgad av att jag har jobbat på så många ställen och jag menar verkligen jättemånga olika förskolor. 
Jag har en väldigt unik inblick och jag har sett det mesta. Det finns många bra förskolor med engagerad, pedagogisk personal men det finns tyvärr ännu fler förskolor där personalen inte är så engagerade och sånna som bufflar som Eskil blir då inte bemötta speciellt pedagogiskt och med tålamod.
(Kanske beror det på att personalen inte trivs med varandra?? Se mitt förra inlägg...)


Men man kan inte skydda ihjäl sitt barn.
Dom måste få prova sina vingar för då utvecklas dom.

Nu ska denna hönsmamma lägga sin oro i fickan och försöka sova lite. Astor vaknade kl sex i morse så han var trött som bara den och somnade nu som en stock.
Än har dom ju inte ringt från förskolan så det går väl bra...

Sweet dreams!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback