Inte alls dömande...

Jag blir så himla störd på UnderbaraClara ibland men ändå fortsätter jag att läsa hennes blogg. Why do I do that?
Hon skriver ju himla bra inlägg oftast men så plötsligt kommer det nått jäkla dravvel som man bara känner sån jävla irritation över.
Nu tycker hon att småbarnsföräldrar skiljer sej för lätt och att man borde se tiden an mer.
Men sen hävdar hon samtidigt att det kanske är bäst för vissa... men ändå borde man inte skilja sej så lätt?
Jag tycker att hon har ett väldigt fördömande sätt att skriva på ibland.
Tråkigt när det annars är ganska bra det som skrivs...
 
Hon är inte så gammal men skriver som hon hade levt i 80 år och satt med alla svaren.
Tänk alla stackare som sitter där i sina stugor och känner sej misslyckade efter att man till slut kastat in handduken och lämnat en relation. Och så kommer hon med sina äppelkäcka kinder och med snurpen mun och förkunnar att man minsann kanske inte vågade se tiden an...
 
 
Åter igen skriver jag det jag skrivit innan: Jag tror att alla gör sitt bästa, alltid med dom verktygen dom har.
Om man skilt sej så tror jag att dom allra flesta ändå försökt flera gånger med att få det att fungera.
Om man verkligen inte når fram till varandra och helt enkelt inte kan kommunisera så tycker jag att det är mycket bättre att gå vidare och hitta någon annan som talar samma språk som man själv... Och då menar jag inte samma modersmål som man själv pratar utan att man helt enkelt klickar i kommunikationen med varandra.
Eller så kan man vara helt själv.
För när pratar man med sej själv så får man ju dom bästa svaren... :)
 
Kanske är det så att allt blir jobbigare det första året när man fått barn, jag vet inte. I alla fall så blir allt tydligare.
Dina innersta åsikter om hur saker och ting ska vara, uppfostran, regler, traditioner, tro och övertygelser kommer fram och det blir svårt att trycka tillbaka det när du har ett barn som man älskar så vansinnigt mycket och vill ge det allra bästa och finaste.
När den andra parten gör och tycker nått helt annat blir det friktioner... men sådant ser man inte alltid innan man fått det där barnet som plockar fram allt detta ur ens inre.
När du fött ditt barn så skiftar också din verklighet fokus från dej själv till att se det från en annan synvinkel.
Plötsligt ser du ditt förhållande också från den andra synvinkeln och då kanske du börjar tänka och känna något annat.
 
 
Jag har erfarenhet av båda. Att få barn med nån som det klickar med och med någon som kommunikatonen var helt katastrof med.
I mitt förhållande med mina flickors pappa så hade vi väldigt olika åsikter och vi hade svårt att förstå varandra redan innan vi fick barn. Men när sedan barnet kom och allt som man försökt att kompromissa med och trycka undan inte längre kunde ignoreras var det omöjligt att leva med varandra.
När Sofia var ett år skiljde vi oss och jag flyttade med henne till en annan lägenhet.
Sedan blev vi ihop igen för att försöka en liten stund - jag blev gravid med Sara och så skildes vi igen... Jag levde ensam under den graviditeten och även en stund efter.
(Observera att jag inte skriver här om att den ena eller den andra har gjort fel - vi kan bara inte förstå varnandra och det är ingens fel. Nu har han en annan fru som verkar förstå honom jättebra och jag likaså... Fast jag har en man och inte en fru. ;) Jag och barnens pappa var ingen bra match helt enkelt. Observera också att detta är min åsikt och min sida av denna lilla historia)
 
Jag är väldigt glad över att vi blev ihop igen den korta stunden efter att vi hade separerat första gången för annars hade jag aldrig fått fina Sara men för övrigt så borde jag och deras pappa aldrig ens ha blivit ihop.
Idag med den erfarenheten jag har nu hade jag aldrig skaffat barn med någon som man inte kan förstå eller prata med, men då trodde jag det var rätt och tack vare alla dessa erfarenheter har jag andra verktyg i min ryggsäck idag.
Jag kan lova att vi kämpade oss blodiga båda två för att få det att fungera i dom 6-7 åren vi var ihop - vi kämpar än för vi förstår forfarande inte varandra! :D Att säga att vi borde ha "suttit stilla i våran båt" tycker jag är en förolämpning.
 
 
Jag är helt galet överlycklig över att ha tagit beslutet - två gånger att inte fortsätta förhållandet med mina flickors pappa. Jag borde gett upp mycket tidigare.
Jag tror också att det var det allra bästa för båda barnen.
Efteråt har jag blivit starkare och klokare, mer självsäker och modigare. Det tror jag aldrig att jag hade blivit om jag stannat kvar och suttit tiden an... Jag hade bara slösat bort massa år där jag kunde bygga upp mej själv, finna MEJ, hitta rätt i vad jag ville ha ut av livet, med vem och hur.
 
När jag sedan gjorde det en andra gång så blev det helt rätt. Jag och Chris förstår varandra precis. Inte alltid såklart för visst tycker vi olika men väldigt mycket lika och allt känns så underbart rätt och LÄTT!
 
 
Det är inte alls jobbigt att vara småbarnsförälder nu. Det är jättelätt och har varit det från första stund. Det är också mycket roligare än innan och blir bara mer och mer roligt ju större han blir.
Helt fantastiskt! Så här ska det vara - i min värld! Såhär vill JAG att det ska vara.
Jag njuter av varenda sekund.
 
 
Du lever DITT liv. Det finns en mening med allt. Lyssna på ditt hjärta och din inre röst för du har det inom dej och den viskar till dej det som är rätt.
Säger den till dej att gå så packa då din väska. Säger den att du borde sitta i din båt så gör det men gör det för att DU vill det och för att du känner i ditt hjärta att det är det rätta. Inte för att någon annan dömer dej och pekar finger åt dej att du borde göra dittan och dattan.
Du är unik och du har ett enda liv. Du kan skapa precis vad du vill och få allt du önskar!
Lev.
 

Jag är bra...?

På sista tiden har jag fått jättemånga kommentarer om att jag är bra på att skriva.
Min fina väninna tyckte att jag borde skriva krönikor och till och med min mamma som har gjort det till sin livsvicion av att "säga sanningen" (på gott och ont) tyckte att jag skulle skriva en bok!
Va? Jag blev helt chockad. Jag? Är jag?
Jag har liksom suttit här och tyckt att det nästa är pinsamt att skriva dessa inlägg för jag är ju inte så bra på att formulera mej eller skriva... Men, har jag ursäktat mej, det är ju bara min dagbok - man får ta det för vad det är eller gå och läsa nått annat bättre.
Men tack hörni! Vad glad jag blir! Det är ju jätteroligt att få höra sånt! Kul att det tilltalar just dej!
 
Tänk vad man förminskar sej själv och inte vågar tro på sina förmågor.Man är så rädd för att göra bort sej och att inte göra fel. Man tror att det finns nån mall där ute som man måste följa men det är ju inte alls så. Det man skapar är ju personligt och allt som är kreativt och konstnärligt kommer ju naturligt utan riktlinjer och färdiga mallar.
Sen kanske det inte faller alla i smaken men så är det ju med allt i livet.
 
Love! And thanx!

2012-05-25

Fredag

Känner inte för att blogga... Vet inte vad jag ska skriva om, är inte inspererad alls.
Har PMS. :( Allt känns bara jobbigt, jag har kort stubin och magen är gigantisk. Ser ut som när jag var i femte månaden med Eskil.
Jättejobbigt då jag redan innan jag svullnade upp som en badboll hade problem med att komma i mina kläder...

Jag har fortfarande fyra kilo kvar...
Men jag äter godis varje dag och älskar fet mat och gärna glass eller chokladpudding till efterrätt! :D
Jag tränar inte och tar bilen över allt. Jag är fullt medveten om att det inte är det bästa receptet för att gå ner i vikt.
Nästa månad får jag lite mer pengar än vad jag får denna månaden och då köper jag en billig cykel på Blocket.
Men tills dess sitter jag i soffan och käkar godis...? Yes.


Hej hopp!


Mitt i natten, i stora djungeln, där sover lejonen...

... och hemma hos familjen Enberg/Saeed sover alla förutom Katti.

Såg en dokumentär om unga mammor på tv tre. Där fick man följa tre unga mammor och socialen hade tagit barnet ifrån ett av mammorna, utan riktig anledning. Nu skulle hon snart få tillbaka sin dotter eftersom dom saknade belägg, men det skulle dröja flera månader. Vilken skada det barnet måste ha fått! Fy fan.
Tänk om nån bara kom och tog ditt barn så?
Som sagt... Jag ska inte titta på sånt för då kan jag inte sova... Typiskt. Men nu visste jag inte att det skulle handla om sånna hemskheter. Bara unga mammor...



Ger inte så mycket för socialen. Dom verkar helt fetdumma i huvvet över allt. Jag har bara fått höra skit och elände från alla som varit i kontakt med dom.
Har även egen erfarenhet. När jag var nyexad och bara fick ungdomspraktik som jobb så fick jag gå dit för att få mer pengar. Ungdomspraktiken gav inte direkt några miljoner. Hela den "lönen" gick till hyran i princip.
Kände mej som en tiggare, brottsling och väldigt ovälkommen varenda gång.
Där fick man sitta med mössan i hand och en väldigt otrevlig, kantig och hård dam synade ens ekonomi med lupp.
Man ville bara gråta varenda gång och fly.
Vilket jag också gjorde. Såg till att jag fick riktig vikariat istället och bättre lön så jag slapp gå dit någonsin igen.
Säljer hellre min högra fot än går dit - ever.
Har många vänner som har varit fosterföräldrar och dom berättar så mycket konstigt om socialen så man blir mörkrädd. Vad e det för folk som sitter där? Verkar inte klokt.



Dom kanske blir avtrubbade efter ett tag och tappar empatin för att dom inte orkar?
Det där har man ju sett på många förskolor. Avtrubbade, trötta och apatiska människor som bara vill att timmarna ska gå. Dom kanske har en dålig chef eller elaka arbetskamrater? För sån var ju jag med mina sista månader på mitt förra jobb.
Denna veckan har jag ju jobbar i Finngösa, i en barngrupp där pedagogerna var engagerade och verkade trivas med sitt jobb även om dom hade det tufft med mycket sjuk personal.
Det var så himla skönt att jobba med sånna människor som orkar och som ger allt. Då blir man själv så himla peppad och man blir sån själv. Man känner att man har gjort ett bra arbete när dagen är slut, man har gjort skillnad och gett barnen någonting och då e man så himla nöjd.
Jag önskar att jag fick jobb på ett sådant ställe så småningom och sånna kollegor.

Nattfunderingar...
Kanske kan man somna nu när man fått skriva av sej lite?
Dumpar min ångest här. Varsågod! :D

God natt!


Jag har haft byxorna ut och in hela dagen! :)


Blir så trött!

Varför måste folk berätta hemska saker dom läst eller sett? :( Vita dårhuset skrev om ett sjukt videoklipp och nu kan jag inte sova...
Och nu kommer jag gå och tänka på det i en hel vecka och må dåligt.
Suck va jag e jobbig! Va e det för fel på mej???




Bild Google


Slottskogen.

Var i Slottskogen med Maria och Sixten.
Meningen var att jag skulle stanna där till halv fem - fem för jag skulle leverera lite produkter till en kund i Majorna vid fem.
När jag är påväg dit så hör jag hur det piper - bensinen är slut.
Typiskt... Jaja, åker bort till parkeringen uppe vid Slottskogen och parkerar. Och så ska jag parkera... men jag har glömt plånboken! :S Typiskt - IGEN. Blir så trött på mej själv.
Maria lånar mej trettio kronor och det ger mej en och en halv timme! :-O 20:- i timmen tar dom där uppe vid Slottskogen! Oh my God!
Vid tre var jag tvungen att åka med andra ord.
Åkte mot Majorna men åkte fel såklart så då åkte jag hem så att jag inte skulle få soppatorsk. Får åka dit igen ikväll när Chris kommit hem.





Sixten och Eskil kollar in fåglarna.



Sen fick dom gunga.





Nu sover Eskil på balkongen.
Jag sover nästan i soffan... Oj va jag e trött. Men nu ska jag kolla till min lilla gosekille!
Ha det finemang!

Hej!


2012-03-15

Torsdag

Den här låg idag i min brevlåda:



Min plånbok


Vackrast...

...not. Men jag är inte alltid riktigt SÅ ful som på förra bilden. :D
Chris tyckte jag var hiskeligt ful! Haha!
Hoppas han säger att jag e lite finare på dessa bilder...


Sov då!

Gick och la mej halv elva... Men istället för att sova så ligger jag med iPhonen och gör massa annat strunt istället sim att spela, surfa och ja... Blogga.

Go natt!


Katti humor

Fan va jag garvar åt den här bilden så fort jag ser den! :D
Skickade den till Chris med texten: Jag älskar dej!

Typiskt Katti-humor! :D

Fy fan va jag är vacker!!!


Ledig...

Det här med att inte göra nått alls utan bara vara ledig är jätteovant för mej.
Jag vet inte hur man gör och jag får ångest och tryck i bröstet...
Lite jobbigt. :(
Det är som att jag av vana stressar upp mej och tänker what if? och tempo - tempo! Kom igen! Kör! Tiden går!

Vad jag har att lära mej nu är alltså att bara slappa utan dåligt samvete...

Hittade lite fakta på nätet om stress här:
http://m.umo.se/Kroppen/Stress/

STRESS

Stress är en naturlig reaktion i kroppen, som är bra när man behöver göra något snabbt eller har bråttom. Men om kroppen inte hinner återhämta sig efter att ha stressat eller om man är stressad fast man inte har bråttom, kan stressen bli ett problem.

Stress är den känsla som uppstår när man känner att man har för mycket att göra och för lite tid att göra det på, eller när man har för höga krav och förväntningar på sig. Som att man inte får tiden att räcka till för allt som ska göras i skolan eller på jobbet, samtidigt som man till exempel ska hinna träna, träffa kompisar, vara med familjen och hinna med olika fritidsaktiviteter.

En naturlig reaktion i kroppen
Stress är en naturlig reaktion i kroppen som ska hjälpa en att ta tag i utmaningar och problem. Hjärnan skickar stressignaler till kroppen och då börjar hjärtat slå fortare, andningen bli snabbare och musklerna spända; man blir beredd att agera. Det här är bra om man måste göra något snabbt. Den här reaktionen gör också att man kan få mer gjort när man är lite pressad eller har ont om tid.

Men man kan känna stress även om man inte har bråttom eller är i en akut situation. Man kan till exempel bli stressad av press, förväntningar eller idéer på vad man ska göra eller hur man ska vara. Även om de inte har med brist på tid att göra, skapar såna känslor stress.

Man reagerar olika på stress
Olika personer kan uppleva samma situation eller händelse på olika sätt. Och man kan själv uppleva liknande händelser olika vid olika tillfällen. Det beror till exempel på vad man har varit med om tidigare och hur man mår. Om man är utvilad och mår bra kanske man upplever en tuff skolvecka eller intensiv jobbperiod som en utmaning. Men om man är trött och nere kanske man tycker att samma vecka bara är hemsk och jobbig. Man blir också mer känslig och lättare stressad, om man har varit stressad förut.

Man behöver återhämta sig
Stress kan alltså vara bra. Och det är okej att det är stressigt i skolan eller på jobbet ett tag. Men när man har varit stressad behöver kroppen koppla av och ta igen sig, genom vila eller att man gör något kul.

Om man inte får tid att återhämta sig utan känner sig stressad ofta eller hela tiden, under lång tid, kan det bli ett problem. Då kan stressen leda till sånt som att man får huvudvärk, ont i kroppen, får svårt att sova, blir nedstämd eller tappar lust att göra vissa saker.

Stress blir skadlig om man under en längre tid upplever att krav och förväntningar är högre än vad man klarar av eller har tid till. Eller när man inte känner att man har kontroll över sitt liv.

Tecken på att man är stressad
Det finns flera olika saker som kan tyda på att man är stressad på ett sätt som inte är bra för en. Till exempel att man:

* sover dåligt på nätterna
* känner sig trött fast man har sovit
* ofta får ont i huvudet eller magen
* spänner sig och får ont i nacken eller axlarna
* får hjärtklappning
* känner sig nedstämd eller får ångest
* känner sig likgiltig eller ointresserad av det som händer omkring en
* lätt blir irriterad och arg över småsaker
*har svårare att koncentrera sig och glömmer bort saker
* känner sig rastlös och har svårt att koppla av
* inte har lust att ha sex, fast man haft det förut.

Bra om man får hjälp
Om man ofta känner sig stressad och besväras av det är det bra att försöka göra något åt det eller söka hjälp. Man kan börja med att berätta att man är stressad för en kompis, någon i familjen eller någon annan. Eller så kan man vända sig till en ungdomsmottagning, skolhälsovården eller en vårdcentral. Den man träffar där kan även hjälpa till med att söka annan mer specialiserad hjälp om man behöver det.

Ju tidigare man får stöd och hjälp desto snabbare brukar det gå att må bättre och slippa problem som beror på stressen.



2011-12-07

SAKNAR MIN FIGUR!


2011-10-05

Onsdag

Å vad jag älskar teknik!
I helgen funkade ju inte internet. Nu funkar inte mina telefoner! :( Blir så sur.
Vad är odsen att båda telefonerna ska strula samtidigt? Det är ju till och med två helt olika operatörer!
Telenor som jag har på mobilen brukar ju funka bra. Sofias och Saras telefoner funkar och dom har telenor så det e antagligen nått fel på själva telefonen.
Bredbandsbolaget som vi har på hemtelefonen strular HELA tiden!
Internet funkar sådär... som i helgen men framför allt funkar inte hemtelefonen.
Jag ringde dit för någon vecka sedan och ville ta bort den telefonen för den ringer man ju aldrig med ändå. Några få ringer till den men jag föredrar att folk ringer till min mobil. Den e mindre och till den har jag headset.
Men om man har "paket" - alltså flera tjänster kombinerat på Bredbandsbolaget är det billigare än att bara ha en tjänst. Han rekomenderade mej att ha det kvar och dra ut jacket.
Det har jag inte gjort än men jag hade tänkt att göra det.
Idag hade det ju varit väldigt praktiskt att ha hemtelefonen.

Min laptop tappade jag i golvet också så nu funkar inte musfunktionen. :D
Hahaha! Helt otroligt!
Jag kanske inte ska ha att göra med tekniska prylar... men hur klarar man sej utan???
Fatta vad strandsatt man känner sej nu när man inte kan nå någon och inte kan bli nådd! Jättejobbigt juh!

Så... Vill ni mej nått, maila eller skriv på facebook.

Puss K


bild google


Hahah!

Omg. Jag e så kass.
Upp klockan sju och väckte barnen. Körde Sara till skolan, åkte hem, sa hejdå till Fia och gick och satte mej vid datorn ett tag för att vänta.
Klockan halv ringde jag upp konferensen som vanligt för vi har ju telefonkonferens varje måndag.
Precis... och det e lixom fredag! :D
Muppo jag.
Det var ingen där? Men det sjuka var att jag fortfarande inte fattade.
Blev stresad, va... tryckte jag fel kod? Var det inte den koden?
Fick hämta kallendern för att se koden och DÅ fattade jag. Aaah. Det e ju fredag! :S


2010-09-20


2010-09-07

Tisdag

Bilder ur Kattis vardag:



Mycket vanlig syn: Chris sitter utanför våran dörr på bänken och väntar på mej.
Sitter han inte där så sitter han i trappan eller någon annanstans. :)



Jag kommer utflygandes och börjar rota i min väska... Var e nycklarna? Var e plånboken? Har jag med mej min mobil?
Var har jag gjort av kvittot jag behöver för att kunna hämta ut min balklänning??



Hittar ingenting...
Ringer till min revisor... Har du kvittot där??? Nehe... Men var kan den vara...
Å jag hittade den!

Jag ringer fem olika personer i bilen... SMS:ar flera till och sminkar mej också lite samtidigt.
Hinner inte sms:a klart innan det kommer massa svar. 
Mitt i när jag skriver ett sms så ringer nån och jag svarar.
Vi hämtar en väska hos en väninna.



Sen hämtar vi min fantastiska klänning! Wohooo. Den e så fin!



Dagens outfit.

Vi åker hem.
Gör kyckling och klyftpotatis. Ska göra currysås, men jag har inget smör? Bara lite grann... Så dumt!
Jag tar olivolja och blandar i... Vi testar!
Men det blev ju riktigt gott! :)

Ringer Fia. Var e du? Klockan e halv fyra... du slutar ju tre?
Hon kollar på någon match med klasskamraterna.
När hon väl kommer hem har hon med sej en näve björnbär!
Å va gött! Vi kanske kan baka en paj till efterrätt? Kan ni inte gå och plocka fler och köpa smör och vaniljsås?
Chris e på.
Han och kidsen drar till skogen och plockar massa fler!

Medans dom e ute i skogen sitter jag min säng och surfar och glor på tv.
Gött. Helt tyst och lugnt... :)



Kolla hur mycket vi plockade!



Jag börjar baka paj.



Tar fram tusen saker...



Öppnar alla luckor och lådor, diskmaskinen står öppen, slevar och byttor överallt!


Halvklart...

Pajen fick toppbetyg.
Jag kanske e bra på att baka trotts allt?
Bullarna sist blev ju en succé... Dock inte brödet. Men det kanske gäller endast bakning av sötsaker?

Vi mumsar paj. Sedan går jag och duschar. Barnen leker.
Slänger i papiljotter. Nu ska det bli volym!


Så här ser jag ut nu. :)
Det som lyser i ansiktet är datorskärmen som jag stirrar på nu.

Min klänning är silver. Har jag berättat det?
Till det har jag fått silvernaglar igår av Anna-Karin! :)
Se va fina:





Godnatt på er alla!
Nu ska papiljotterna ur! :)

Imorgon är det SD frukost med en bunt kollegor i vår studio! :)

Kram K


2010-09-03

Fredag

Usch va jag e dålig på att uppdatera.
Känner mej inte als inspererad till att blogga just nu... Det går väl i perioder.
Jag jobbar ju bara och sen e jag hemma och gör vardagsgrejer.

Igår lämnade vi in min fantstiskt fina klänning så att de kan sy upp den.
Den e väldigt vacker!
Längtar till Seminariet. Ska verkligen bli roligt! :)

I torsdags var jag och fikade i stan.
Då såg jag ut så här:





Condeco - här till vänster på avenyn har helt galet goa cafelattes!



Igår hade jag min bruna klänning som har suttit som ett smäck på mej tidigare.
Nu e den nästan för stor... Jag har gått ner i vikt...







Hoppas att ni får en fantastisk helg!

Kram Katti


2010-03-29

Måndag

Godmorgon.
Ändrade tiden till sommartid på klockan i telefonen igår men sparade inte inställningen. Bra va?
Så min klockan ringde kl. tio i sju som den skulle. Men vintertid.

Nu äter barnen frukost och jag sitter här...


2010-03-20

Lördag

Usch jag mår kasst.
Äter värktabletter juh men jag mår inte bra av att ta dom. Mår illa, blir konstig i magen och får ont i magen också.
Bläh, vill gå och dra ett täcke över huvvet.
Så fort jag slutar ta tabletterna får jag jätteont.
Det tycker jag e jätteknasigt. Hade jag så ont innan och var bara van vid smärtan eller har jag mer ont nu? Får jag låssas-ont för att jag inte tar tabletterna?

Hatar att äta tabletter.
En gång för länge sen då när jag hade diskbråck fick jag ryggskott med jämna mellanrum. Gick till doktorn och han gav mej såklart recept på nått dunder-smärtstillande.
Jag blev så knäpp av dom. Fy alltså. Tog en tablett sen slängde jag dom.
Nu äter jag inga sånna dundertabletter men jag tar knappt nått när jag har ont i huvvet.

Nä nu går jag och lägger mej.
Hej hej


Tidigare inlägg Nyare inlägg