kattitingeling

Fredag

Hade en make upp klockan elva i morse för två glada tjejer och den ena blev konsult. :)
Jag är helt slut...
Nu har jag varit ledig sedan ett och jag vet inte hur jag ska varva ner.
När allt är klart ska jag dricka massa vin. :)
Jag tjuvstartade lite idag med ett glas...
Det var himla gott.
Inget kommer på tv heller.
Vad e det för bajs dom visar på tv??? Finns ju ingenting.



Så här ser jag ut framför min dator.
Helt svart under ögonen. Beh. använda våra ögonprodukter lite mer flitigt kanske...
Satin feets skulle vara väldigt passande också... fötterna e hemska som fasen.

Nu kom min gubbe hem med godis och massa gott...
Ska nog gå upp och lägga mej i sängen och zappa igenom alla dåliga program några hundra ggr.
Undrar vad det var jag skulle göra i morgon..? Jag skulle nog åka till Varberg o ha lite företagspresentationer...ja, så var det ju och sedan en till här hos mej eller i stan.
Tur man har en kallender. :D

Trevlig helg.



Huvvet upp och fötterna ner... inte på mej just nu.

Nä... jag kan inte sova...
Är helt uppe i varv. 6 konsulter kvar att dela med sej till av denna möjlighet och kanske kan vi klara det om allt går som planerat...

Ligger bara och snurrar i sängen.
Det är helt omöjligt att somna.
Imorgon har jag en make up klockan 10 på morgonen i Varberg... Jag måste alltså upp kl åtta för jag ska iväg senast 9 hemifrån. Och här sitter jag... kl. kvart över ett på natten.

Fasen va gött det hade varit om jag bara hade blivit klar så jag slapp det här nu... Vill bara att allt ska vara över så att jag kan slappna av och öppna en flaska champagne och fira! :D
Vem vill komma och fira med mej då??? :)

När jag e klar ska jag ta och STÄDA hela hemmet ordentligt.
F-n va här ser ut.
Städningen är helt bortkopplad för tillfället och det enda som e fokus är DIQ.
Ska bli gött o ta tag i hemmet lite... Just nu fukar det bara inte.

Nej men nu måste jag försöka sova... Hoppas det går.
Jag får försöka att tänka på katter! Hahah. Tack för den Frida!

Och nu får jag nog förklara mej...
Jag berättade nämligen en gång för min väninna Frida om att det inte funkade för mej att räkna får. Det är helt bisart för när jag gör det och verkligen blundar och börjar räkna fåren så kommer det ett får... sen kommer det ett till och så kommer det två, tre på en gång och sedan fem och sedan börjar det bara välla av får så jag hinner inte räkna dom och jag blir superstressad!! :D Hahaha.
Då berättade hon att hon brukade tänka på sin katt som låg och sov och på hans päls och hur mjuk han var att klappa och på hans ränder i pälsen.
Så nu måste jag tänka på katter för att kunna stressa av... :S
Hahah! Hur sjukt e inte det?
Ojoj, vad jag avslöjar massa konstiga hemligheter om mej...
Ja, ni. Nu vet ni hur tokig jag e. :D

Gonatt!
Miau...

Torsdag

Nu är det inte många kvar...
7 till konsulter och sedan är vi klara!

Fick ett jättefint mail av min fina powerpartner Hanna. Hon är helt bäst! Love her. :)

*Majonnäsburken och två koppar kaffe*

När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe:

En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig.
När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonnäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar.
Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det.

Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full.
De höll med om att den var det. Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken. Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt ja.
Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade.

Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här burken representerar ert liv. Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod - ändå skulle uppfylla och berika ertliv. Småstenarna representerar andra saker som betyder något, som hem, jobb ochbil.
Sanden representerar allt annat - småsakerna. Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen.
Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig. Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet.
Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till, åt det som gör dig passionerad. Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt.
Ta hand om "golfbollarna" först - sakerna som verkligen betyder något. Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.

En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar.
Professorn log och sade, jag är glad att du frågar.
Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän!

Måndag

Trött trött...
Gick upp vid kvart över åtta för varje måndag har vi DIQ telefonkonferans klockan halv nio.
Telefonkonferansen går ut på att alla ringer och så är det oftast en talare som talar och alla andra sitter tyst och lyssnar och antecknar. Vi får massa bra tips och coachning på hur vi ska jobba och ta oss vidare.

Nu ska jag nog gå tillbaka till min säng och sussa en stund men jag vet inte hur det kommer att gå för den här veckan har barnen lov så dom e hemma...
Jag kan vila lite iallafall...

Ha det finemang.

Fredag

Nu e det mycket jobb... Interjuver och makeup och klasser så det visslar om det. Facials...
Ni som inte vet vad det betyder så är en klass en "visning" av våra produkter, där alla får göra ansiktsbehanldling och spabehandlingar för händer och läppar och då är dom minst 3 i den gruppen.
En facial är när dom är ensama eller två.
På en make up får man lära sej att lägga en professionell make up från grunden.
17 aktiva nu.
4 ska skrivas in i slutet av månaden så det är 9 konsulter kvar innan vårat team blir klart och kallas unit. Då blir jag Sales Director.
Självklart försöker jag att bli klar denna månaden men om det skulle totalskita sej så har jag en extra månad på mej i reserv.
I morgon har jag en make up och en klass och i övermorgon har jag en make up och 2 klasser.
Nästa vecka är det tre klasser inbokade också...

Nu pratar jag bara jobb men det e det enda som är fokus just nu och jag har inget annat att skriva om.

Ha en fantastisk helg allihop!

Kram Katti



In the swing.. nu får det gå undan. Tack

Tisdag

Mycket nu... hinner inte skriva... :)

Tisdag

Söndag

Dagens... eller nattens tips.
När det e som mest bajs... bläddra då igenom gamla bilder och hitta allt det underbara du är tacksam för:




Sofia får inga chips



syster



Mitt jobb och min fantastiska mentor Ann


Awardsnight


I do


Vi har precis flyttat in i våran lägenhet och är helt galet trötta




Candies


Mary Kays produkter gör dej fantastiskt vacker. ;)


Syster död flirtar med döden. Halloween 2007

Lördag

Fick en jättefin text av min fina vän Hanna.
Thanx.
Inte för att jag gillar Dolly annars men texten var fin. :)

Kram K



People always comin' up to me and askin'
"Dolly, what's your secret?
With all you do, your attitude
Just seems to be so good
How do you keep it?"
Well, I'm not the Dalai Lama, but I'll try
To offer up a few words of advice.

Chorus:
You better get to livin', givin'
Don't forget to throw in a little forgivin'
And lovin' on the way
You better get to knowin', showin'
A little bit more concerned about where you're goin'
Just a word unto the wise
You better get to livin'.

A girlfriend came to my house
Started cryin' on my shoulder Sunday evening
She was spinnin' such a sad tale
I could not believe the yarn that she was weavin'
So negative the words she had to say
I said if I had a violin I'd play.

I said you'd better get to livin', givin'
Be willing and forgivin'
Cause all healing has to start with you
You better stop whining, pining
Get your dreams in line
And then just shine, design, refine
Until they come true
And you better get to livin'.

Your life's a wreck, your house is mess
And your wardrobe way outdated
All your plans just keep on falling through
Overweight and under paid, under appreciated
I'm no guru, but I'll tell you
This I know is true.

You better get to livin', givin'
A little more thought about bein'
A little more willin' to make a better way
Don't sweat the small stuff
Keep your chin up
Just hang tough
And if it gets too rough
Fall on your knees and pray
And do that everyday
Then you'll get to livin'.

The day we're born we start to die
Don't waste one minute of this life
Get to livin'
Share your dreams and share your laughter
Make some points for the great hereafter.

Better start carin'
Better start sharin'
Better start tryin'
Better start smiling
And you better get to livin'...

Torsdag

Jag går in här och tänker att jag ska skriva nått men jag vet inte vad jag ska skriva.
Vem läser det här? Jag vet inte vem alla är som läser det här och hur privat "ska" man vara i en blogg?
Eller hur privat VILL man vara i en blogg.
Idag såg jag på Malou eller vad hon heter som interjuvade en man som förlorade sitt nyfödda barn och sin fru i en bilolycka och hur han hade bearbetat sin sorg genom att blogga. En miljon människor hade varit inne på hans blogg och läst om hans öde.

Jag tog bort en hel del ur min blogg som jag hade skrivit om min fd. chef. För hon ville det.
Men ville jag det? Nej egentligen inte och varför ska jag göra nått hon vill när hon mobbat mej i 2 år?
Jag tog också bort allt om hur mina fd. arbetskamrater hjälpte till min fd. chef att mobba mej.
Och varför gjorde jag det?
Kanske för att mina barn går i den skolan som min fd. chef är rektor på.
Känn på den ni...
Jag är helt övertygad om att hon är mentalt störd. Gissa om det känns bra att ha mina barn där... Men dom e kvar där för att deras pappa vill det och deras lärare är det inget fel på.

Så varför berättar jag detta nu...?
Jo, för tänk om mina mobbare går in här och läser min blogg? Vill jag skriva om mitt missfall för dom hemska människorna? Jag vet att min fd. chef gick in här och läste min blogg förut iallafall.

Men sen tänker jag såhär: Varför ska jag hindras av andra? Vad vill JAG?
Vill jag skriva om hur jag känner mej eller ska jag låta folk fortsätta mobba mej fast jag inte ens i kvar där? Varför ska jag låta andra styra vad jag vill?
Kanske ångrar jag mej i morgon men just nu känner jag att jag vill skriva av mej så skit samma vem som läser.

Så here it goes:

Jag känner mej misslyckad. Jag känner ilska och maktlöshet.
Jag känner mej också alldeles matt och orkeslös. En liknande känsla som följde dagarna efter jag sa upp mej från mitt förra jobb... Då låg jag i min säng och orkade inte ta mej upp. Det kändes som att jag hade blivit slagen i hela kroppen.

Kanske e det också därför jag väljer att ta upp det här med mitt fd. arbete. För alla känslor jag kände då och som jag trodde var borta kom tillbaka nu efter mitt missfall. Det är som att jag slungades tillbaka till den tiden då, när jag sa upp mej.
Varför?
Kanske har jag inte bearbetat det som hände då. Eller kanske och kanske... Det har jag ju inte. Jag skulle bara bort hade räpan bestämt - så jag blev inkallad på ett möte som jag inte ens fick veta vad det skulle handla om, bara hälften av innehållet av vad hon sedan i själva verket tog upp.
Och visst, hon fick som hon ville. Jag vägrade att gå dit igen och det var väl det hon också hade räknat med.
Professionellt va?
Sen var jag bara borta ur deras system, jag har inte fått någon hjälp, ingenting. Jag blev bortkastad som en trasa och sedan var det bra med det, skit samma hur jag mår, jag får skylla mej själv för jag var så besvärlig.

Sorgen och besvikelsen har varit störst. Sorg över det som inte blev, att jag hade byggt upp så mycket förhoppningar om hur det skulle bli med ett barn till, vårat barn, mitt och Chris. Besviken över att det inte alls blev som vi hade planerat.

Sorgen och besvikelsen är störst nu som det var då.
Tiden efter att jag slutade på mitt förra jobb följde också av sorg. Sorg över att inte få göra det jag är så väldigt bra på – att arbeta med barn. Innan den hemska chefen kom och förstörde hela området hon är verksam i, gav jag allt och var superengagerad. Men vem orkar det när man blir anklagad och nedtryckt och orättvist behandlad gång efter gång? Sorg över att inte få lov att göra det man tycker om och är fantastisk på att göra.

Besviken var jag över att en så dålig och oprofessionell chef ska få vara verksam över huvud taget. Besvikelse över att ingen gör någonting trots att så många råkat illa ut och fortfarande råkar illa ut där. Besvikelse över mina arbets”kamrater” som alltid när vi träffades log och var så glada men snackade massa skit om mej till chefen bakom min rygg. Nu i efterhand så ser jag mönstret: Det skulle alltid finnas någon som skulle tryckas ner, jag var dum själv som gick på det flera gånger mot andra men när man blir utsatt själv blir plötsligt allt klart och tydligt. Om de var dom som påverkade min chef eller min chef som påverkade dom spelar kanske egentligen inte någon roll. Allt är ändå så fegt och elakt att göra så mot en arbetskamrat bakom hennes rygg.
Besvikelse över att behöva mista min tro på människor, att upptäcka att folk kan va så grymma och elaka. Att de har nattsvarta själar som systematiskt och uträknande arbetar med att göra dej illa medvetet. Att människor blundar för mobbing och förtryck för att rättfärdiga sina egna handlingar och rädda sina egna skinn.

Besviken för att upptäcka att rättvisa inte finns. Att du ibland bara måste acceptera att orättvisa drabbar dej och det är bara att svälja och gå vidare, för du kan inte göra någonting åt det. Man får bara acceptera att mobbarna är kvar och skrockar över hur skönt det är att jag inte längre är kvar. För så har ju visan låtit dom andra gångerna när någon mobbad slutat. Närmare bestämt såhär: "Hon förtjänade allt det hon fick och ÄNTLIGEN e hon borta och är det inte SKÖÖÖNT nu på våran arbetsplats och vilken fantastiskt stämning vi har här nu när hon inte är här mer!"
Snart är det en ny som blir offer och jag kan inte göra ett endaste dugg...

Och nu får jag acceptera att jag fick missfall. Och jag kan inte göra ett endaste dugg åt det heller...

Det blev en hel del text det här...
Och här sitter jag, klockan tre på natten och funderar på om jag ska trycka på knappen spara & publisera...

Torsdag

Tack för alla fina komentarer i bloggen.

Tisdag

Så var det plötsligt slut.
Vi var hos läkaren idag. Jag har fått... eller håller på att få missfall.
Ångrar mej såklart att jag skrev nått här... för nu får jag förklara för alla att det inte blev nått.
Men nu vet ni och jag får lära mej av mina misstag.

Kram Katti

Fredag

Jag orkar inte blogga... all min energi går åt till jobbet. Det ska vara klart om en månad e det planerat...
Jag e trött som ett gnu... fast gnuar kanske inte e trötta? Vad vet jag?
Jag e väldigt trött hela tiden. Helt galet. Orkar inte göra nått. Det e bara "gäsp" lixom, så jag försöker att använda den energin jag har till att bli klar med DIQ:n. :)

Chris e världens sötaste. Han e så glad över att vi ska ha barn. Han vill hellst ha en pojk. Kan man beställa?
Han har ju redan en dotter och jag har två så visst hade det varit kul med en liten kille...
Alla mina byxor klämmer åt och nylonstrumpbyxorna får jag ha under magen för det trycker så hårt.
Jag har en ganska käck kjol endå för den e rätt stor så den drar jag upp så jag har midjan ovanfö magen.
Kavajen får man väl ha uppknäppt...
Ja... för det e väl mest mina arbetskläder jag går i... känns som dom e på dygnet runt. :D
På förmiddagen ser jag rätt okej ut men på kvällen svullnar magen jättemycket och jag ser verkligen jättegravid ut.

I morgon är det två klasser och sen har jag två på söndag.
Håll nu alla tummar ni har så att jag blir klar snart.
Jag har gjort DIQ sedan april... börjar bli lite mör nu... ;) Vill vara klar helst igår.

Gonatt på er allihop.. Eller smaklig måltid kanske först till alla er nattaätare som mej... nu ska jag gå och ta mej ett snack. Jag tror jag skulle kunna äta en häst varje dag.
Vilket fick mej att tänka på ett roligt citat:
"You can eat an elephant one bite at a time." - Mary Kay Ash
Jag tror inte det skulle ta mej så lång tid... undrar om jag kommer att få en jättebäbis eller nått?
En 6 kilos som min kusin kanske?

Nä hare bra.
Nattis // K