kattitingeling

Onsdag

God Morgon! :) Nu e det onsdag. Jag vaknade när Chris skulle åka till jobbet igen, klockan fem. 
I övermorgon åker Sara och Sofia till mamma.
Jag kommer att sakna dom!

Sitter och lyssnar på Sommar i P1 med Underbara Clara.
Läs mer: http://www.gp.se/dela/1.662256

Hon e bra. Väldigt egen och speciell med starka åsikter.
Jag känner igen mej i henne. I alla fall i hur jag har varit innan till en stor del.
Hon berättar att hon inte kan låta bli att peta i ämnen som upprör andra. Att hon måste ta upp saker som hon känner starkt för.
Jag är känd för att säga det jag tycker och ofta vara den som för talan för alla som inte vågar yttra sej.
Man blir då antingen älskad eller hatad. Jag har blivit beundrad av många för att dom tycker att jag är stark, men också utsatt för tex. mobbing för det.
Det senaste nämnda där har förändrat mej som människa. Det har förändrat hela mitt sätt att tänka, att vara.
Jag är inte så pigg på att uttrycka min åsikt lika starkt längre.
Är det bra eller dåligt? Har jag blivit kuvad av det som hände mej på mitt förra jobb? Har dom fått precis som dom ville, min fd. chef och mina arbetskamrater?
Jag vet inte... men det är i alla fall ett faktum.
På ett sätt är det ju väldigt tragiskt. Att andra människor tvingar andra till tystnad, till att försvinna och att förändras mot sin vilja, att tappa självkänsla.
Men samtidigt så har det fått mej att inse att min åsikt inte e det minsta viktigt. Faktiskt.
Folk runt omkring bryr sej inte så särskilt mycket.
Om jag tycker någonting så påverkar det dej ganska lite egentligen. Och om jag tycker någonting så blir inte min åsikt mer eller större om jag anonserar ut det till alla.
Jag kan ha min åsikten helt för mej själv och den är lika stark som när jag skriker ut den till alla.

Mobbingen har hjälpt mej väldigt mycket så här i efterhand när jag läkt och blivit hel igen.
Mitt fokus ligger inte så mycket på mej själv längre. Jag kan se andra människor mer nu. Jag lyssnar och ser andra på ett djupare plan, deras behov och jag dömer mer sällan.
Jag blir inte så upprörd av andras åsikter heller.
Jag behöver inte ge mej in i alla diskutioner. Och jag kan hålla mej utanför och bara lyssna också. Sen när jag går därifrån så kan jag också släppa det och tänka: Jaha, så tänker hon... istället för: Vilken idiot! Hur kan hon tänka så?!
Jag tänker mej för mer. Behöver jag säga detta? Vad kommer det att ge för effekt? Vad händer mej om jag vädrar dessa tankar? Kommer det nått bra ut av det eller nått dåligt?

Nu för tiden när folk frågar vad jag tycker så blir mitt svar ofta: Alla är olika.
Med det vill jag ha sagt att det inte spelar någon roll och samtidigt så accepterar jag att du tycker som du tycker. Ofta vill man bara bli accepterad - bekräftad. Känna att man betyder någonting.
Och jag har genom det jag varit med om lärt mej att det faktiskt är betydligt behagligare att leva när man ibland tar ett steg tillbaka och bara ser den som du har framför dej och ger henne lite bekräftelse. Jag behöver inte höras, synas eller låta. DU kan låta och jag kan säga till dej att du är fantastisk.

Love!

Jordgubbarna e snart slut. :)
Jag trodde aldrig att jag skulle bli trött på jordgubbar men se det e jag. Ville inte ha en endaste gubbe i går kväll. Förutom min egna fina gubbe då...



Nu är klockan sju.
Jag kanske borde gå och lägga mej och vila.
Barnen dom sover fortfarande. Det är alldels tyst.

Kram!