kattitingeling

Eskl är nio månader om några dagar. Nu förstår han några ord.
Det har han säkert gjort en längre tid men nu kan han visa att han förstår.
När man säger ordet välling skiner han upp och ser väldgt förväntansfull ut.
Lampa förstår han och tittar genast upp. Puss förstår han också och då får man (oftast) en blöt puss med öppen mun. Kram förstår han med och då får man en jättelång go kram. Så underbart.
Titta förstår han också och tittar dit man pekar. "Kom då" förstå han och då kommer han.
Dansa dansa brukar vi säga ibland och då dansar han och hopp hopp då hoppar han.

Men han har också börjat prata.
Mamma och pappa förstår han också och kan säga det. Jag brukar säga mamma till honom varje gång han kommer upp i min famn.
Han säger också hej ibland när någon säger hej till honom. Lampa har han också sagt men då säger han mpa.
Ttt-a har han också sagt några gånger -titta.
Nej nej nej nej säger han också ibland och sen ler han stort eller skrattar - det är jättegulligt.

Jag hade glömt att orden kom så tidigt. Eller så har jag bara inte lyssnat med dom två andra barnen.
Men jag "övar" också lite mer med Eskil än vad jag gjorde med Sara och Sofia, mest kanske för att jag ser utvecklingen på ett annat sätt nu med mer erfarenhet än vad jag hade innan.
Allt han ser och leker med, upptäcker och rör bekräftar jag flera gånger med vad saken heter.
Om han lägger bort den och återkommer till den så säger jag igen vad saken heter. Varje gång han tar saken säger jag vad den heter.
Så gör jag också med känslor. När han är ledsen så tröstar jag och säger Ojoj oj, nu är du lessen. Stackars dej. Oj va ledens du är. När han är glad så säger jag det också. Eksil glaaad! Å vad roligt!
Och arg säger jag också, oj oj nu är Eskil arg. Å nu är du JÄTTEarg! Oj oj...

På en kurs jag gick en gång på när jag jobbade på en förskola sa dom att barn som inte har fått ord på sina känslor slåss mer. Dom kan inte uttrycka sin ilska och sorg och därför måste dom slå för att utagera sina känslor.
Barn som fått ord på det dom känner kan uttrycka sej och får på det sättet utagerat sin ilska och frustration och behöver inte slåss och bråka.

Jag brukar inte skriva om sånt här. Jag har tex inte skrivit om att vi alltid låter Eskil bajsa på toaletten. Jag har nämnt att vi gjorde så en gång men vi har fortsatt och han bajsar alltid på toaletten.
Uppfostran och hur man tar hand om sina barn väcker väldigt mycket känslor.
Jag har själv väldigt få åsikter om hur andra ska uppfostra sina barn. Eller så kanske jag har det men det är inget jag känner för att vädra. Förstår inte heller varför man ska vädra sina åsikter om sånt. Jag tror nämligen att alla gör sitt bästa med dom redskapena dom har och så mycket dom orkar.
För mej är det mesta okej och jag tycker inte att det finns nått som är rätt eller fel så vida man inte är dum och elak.

En psykolog sa till mej en gång när jag berättade om mitt dåliga samvete om vad man inte gjorde med barnen att det inte är så noga med allt runt om kring och rutiner och allt annat. Det allra viktigaste är att barnen får komma upp i din famn och att man inte skjuter bort det.
Vad hon menade med det vet jag inte heller riktigt och man får säkert tolka det hur man vill men jag tog fasta på det.
Hos oss kan det va lite hipp som happ med rutiner och damm hittar man massor men dom får alltid komma upp i famnen eller sitta bredvid om dom typ börjar bli längre än vad man själv är!
Pussar och kramar får man bara lära sej att acceptera för jag är en riktig pusstant. Mina kids kan inte komma nära för då åker dom på en lång pussattack. :D

God natt på er allihop!
Imorgon ska vi rensa granntantens rabatt. :) hon e 90+