2008-05-18

Söndag

Jahapp... då var denna dagen avklarad, helt förgäves.
Trodde att det skulle bli en trevlig dag tillsammans med mina barn och en tripp till Borås och hälsa på Magnus föräldrar i Varnum eftersom framförallt Sara har tjatat i flera månader på att vi ska åka dit.
Vi har ringt några gånger utan att de har svarat och jag har försökt att avstyra det flera gånger, men till slut känner jag att vi får väl åka dit och hälsa på en sväng då.

Mottagandet hemma hos Magnus föräldrar var minnst sagt svalt.
Får vi komma in? Frågade jag och jag fick till svar att det fick vi... en stund... (??)
Väl inne satt vi vid deras matsalsbord och... bara satt. Vi blev inte bjudna på någon kaffe eller fika och man kände sig rätt bortkommen och pinsam.
Efter en kvart ville barnen gå och det ville jag med.
Magnus var inte hemma för han och hans flickvän var och lämnade Jakob hemma hos hans mamma, därför visste vi att Jakob var hemma och åkte till honom istället. Jag ville hemskt gärna göra någonting som skulle vara roligt för barnen och slippa tänka på hur illa vi blivit bemött.

Jag trodde att Magnus skulle ha åkt därifrån för länge sedan men så var inte fallet.
Där stod han i dörren och såg helt bortkommen ut när han såg att vi kom.
"Ojdå, nu kommer ett ex-ex, det var ju dumt" var vad han hade sagt till Jakobs mamma. Varför var det dumt??
Han vinkade knappt, jag fick vinka tre gånger och Sara och Sofia - som han inte har sett på 2 år ser han inte alls.
I panik flydde han in i sin bil och uppmanar sin flickvän att hänga på.
I illfart åker han därifrån och vi fattar ingenting.
Johanna, Jakobs mamma tyckte allt var helt galet och undrade varför han fick så bråttom.

Ja... vad säger man??
Att jag fattar vinken, kan jag ju säga iallafall.
Till mina barn sa jag att vi aldrig kommer att åka till Magnus och hans mamma och pappa mer. Vi kan åka till Jakob och till Borås och göra andra saker men inte hem till dom mer.
Jag förklarade så gott som det gick att dom inte verkar må bra nån av dom och att det inte var deras fel att dom betedde sej så illa.

Jag undrar ju vad det är för fel på dom människorna?? Hur kan man beté sig så? Vad har jag gjort dom??
Jag pratde med Magnus för över ett år sedan och undrade varför han inte ville ha någon kontakt med oss och han sa att han mådde dåligt och behövde bearbeta vissa saker.
Men nu har det gått två år!
När jag träffade Magnus var Sara tre månader. Om det inte var för henne så hade jag skitit i den där idioten för länge sedan. Vem bryr sig? Jo, Sara. För henne har det varit jättejobbigt.
Jag är så arg och så lessen. Hur kan man göra så mot barn? Snacka om omoget.
Är det för mycket begärt att stanna och hälsa på ett barn och kanske ge henne en kram? Ett barn som man har bott med i fem år? En gång i halvåret... Om enns det. Vad tror han? Att jag ska hänga där varje vecka??
Störd. Något är allvaligt fel.
På riktigt alltså.
Jag försökte att få honom att gå till en psykolog redan då för flera år sedan.

Jag fick också veta att han och den här nya tjejen sökte ny lägenhet.
Jag undrar verkligen om hon vet att han har flera hundra tusen i skulder. Fy va hemskt. Jag lider med henne.
Jag tror att hon kommer - som jag - få upptäcka att han undanhållit det för henne i flera år...

Nä. Dålig stil. Aspinsamt. Finner inte enns ord.
Social kompitens? Vad är det???

Nu behöver han inte svettas mer över att jag ska komma dit med mina barn iallafall.
Hoppas han är nöjd.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback