Vilken söting <3

Å han är så himla gullig.
Nu har vi äntligen fått komma upp på BB. Vi fick va nere på förlossningen väldigt länge.
Här åt vi kvällsmat och har fått ett eget rum. Chris är trött. Jag med, men ändå inte.
Astor har haft svårt att få upp värmen så nu ligger vi i min säng och han ligger hud mot hud med mej. Det verkar som att han har blivit lite varmare. Jag känner mej alldeles svettig!

Längtar efter Eskil. Våran fina lilla kille.
Är godissugen oxå!
Vill ha salta och sura godisar! Vi hann inte köpa nått sånt alls innan vi åkte in.

Idag när jag började förstå att vi kommer att få åka in så tog jag en dusch och rakade mej över allt. Sen sminkade jag mej och lockade håret lite mellan alla värkarna som kom med fem minuters mellanrum.
Chris höll på att få ett raserianfall på mej. :D
När vi åkt ner för backen och var vid Jula ungefär så kom Chris på att han hade glömt kameran. Vi fick vända och åka tillbaka. :)
Jag var rätt glad och skämtsam ända till vi bytte rum till det riktiga förlossningsrummet. Först fick vi komma in på ett undersökningsrum och där var det fortfarande rätt okej. Men sen när vi kom in till det riktiga rummet var det inte riktigt lika roligt längre. Fick börja med lustgas direkt.
Eda var det inte frågan om denna gången heller - allt gick för fort. Hon frågade om jag ville ha det ganska direkt då när jag kom in på det riktiga rummet men sen fick jag en värk och igen och igen och nästa gång hon undersökte så var jag öppen 9 cm och då var det försent... Precis som med dom andra.
Värkarna var verkligen väldigt starka, som med Eskil. Väldigt intensiva och långdragna. Lustgasen hjälpte knappt nånting det sista. Jag sög i den helt desperat men det kändes som att det kunde kvittat. Ändå höll man krampaktigt fast i den som om det var ens livlina. Kände att jag måste ha nånting att klamra mej fast vid.
Jag slog och drog i stackars Chris som blev opererad igår och slog han i magen av misstag där han blivit opererad. Sen borrade jag in mina fingrar i hans hand och drog den fram och tillbaka.
Till slut ville jag inte hålla i någon. Drog i handtaget på sängen och höll uppe vid kudden och vred mej som en mask. Usch, det var hemskt.
Jag grät som en gris så sminket rann ner efter kinderna och lockarna försvann lika snabbt för jag svettades som bara den. Var lika blöt som jag var efter duschen idag så mitt piff var helt meningslöst! :D
Ja jag har fött tre ggr innan... ;)
Men fixandet var väl nått sätt att hålla fokus bara kanske när jag var hemma.

Under hela första delen av förlossningen - innan jag började få så ont att jag inte visste hur jag skulle hantera det så tänkte jag att det här kommer att avta, vi kommer att bli hemskickade. Det kommer inte att komma nån bäbis idag.
Men snart insåg jag att det kommer nog att bli bäbis här idag i alla fall och jag vet inte riktigt om jag vill det längre.
Jag var väldigt positiv genom det hela ändå, förutom den allra sista stunden när jag öppnat mej helt och han skulle komma neråt. Den stunden var utdragen som fan och ren panik. Det kommer inte att gå tänkte jag. Herre gud, det var helt sjukt hemsk. Jag tänkte bara att jag kommer inte att klara det!
Men för övrigt tänkte jag mellan värkarna att nu är det bara si och så många cm kvar, nu är det snart klart.

När huvet skulle ut var det ingen lättnad alls som många beskriver. Det sprängde och värkte och kändes som jag skulle gå sönder. Hon höll emot huvet också så att jag inte skulle trycka för fort men jag bara kände att han måste ut för nu måste det vara över. På två, tre krystningar var han ute och jag var helt borta.

Nu börjar det bli mörkt här i rummet och Chris har sovit länge, Astor med. Jag svettas bort och reste mej nyss. Då började han genast skrika jättehögt. Han har verkligen hög röst!
Jag måste ligga nära hela tiden, vilken mammagris! :D
Nu la jag mej nära igen och då tystnade han! Söt! Å va gullig! <3 Älska!

Ska försöka sova jag med nu.
Bäbisen i rummet bredvid skriker konstant och slutar aldrig.
Imorron kommer alla hormonerna och man blir superkänslig och ledsen. Hoppas jag inte blir alldeles för ledsen och nedstämd.

Ha det fint!
God natt!


1000

Äh! Jag är TRÖTT!


3013?

Så idag är han hundra år...? :D
2013 skulle det ju va såklart!


Så söt!

Den här gången hann jag va inne i en och en halv timme i alla fall innan jag fick barn.
Det gick väldigt fort - igen.
Har inte så mycket koll på ordning och vad som hände för jag hängde inte med riktigt.
Från fem cm öppet till nio gick väldigt fort i alla fall.
När jag var helt öppen så tog det en stund innan han kom ner ordentligt och jag behövde börja krysta. Det var helt hemskt och då kände jag mest att jag inte skulle palla och jag fick värsta panikkänslorna. Jag visste inte var jag skulle ta vägen och kände att det kommer fan inte att gå.
Sen kom han väldigt fort på några krystningar bara.

Han väger 3832g och är 51 cm lång. Han föddes kl 17.15 idag den 8 juni 3013

Och han är helt galet söt!!

 


Nu åker vi in

Värkarna kommer var femte minut nu. Önska oss lycka till!

 


Vi e fortfarande hemma

Men jag har börjat få värkar.
Dom är helt oregelbundna dock. Det är inga förvärkar heller utan riktiga men ganska mesiga än. Kommer och går lite när som. Det kan va jättelång paus i mellan och ibland kommer dom tätare.
"Vattnet" som kommer är mer brunt nu och när jag duschade och torkade mej med

l bbkkkvkbk. Kilo bibblan

Haha! Måste spara det där för det var ju hur kul som helst!
Fick en värk nu och då råkade jag visst skriva det där konstiga här ovan! Kilo bibblan? :D

Men var var jag nu...? Ja när jag torkade mej med handduken så var det blod.
Ringde till Östra och dom tyckte att jag skulle vänta hemma. Kommer det mer rikligt med blod ska vi åka upp eller när värkarna är mer regelbundna.
Det konstiga är att värkarna bara är i nedre delen av magen. Så har jag inte haft innan...?

Eskil sover nu.
Han har varit lite ledsen för vi är lite handikappade båda två och har svårt att bära honom. Han tycker väl att vi är konstiga och inte som vanligt båda två.

Nä nu ska jag vila och klocka värkarna lite mer noga.
Ha det finemang!

Min make är redo att åka:

 


2011-08-05

Fredag

God morgon.
Mina killar sover där uppe så sött.
Bebben har sovit mellan oss hela natten.
Han var lite ilsk innan han somnade men när han väl gjorde det vid halv två kanske så sov han till halv nio.
Han har lite temperament och han skriker väldigt högt när han blir arg.
Han är också väldigt känslig och i början så blev han arg när man flyttade på honom eller lyfte upp honom.
Men han blir nöjd ganska snabbt oftast.

Han e så himla söt.
Jag är helt kär. Man får ont i magen av att bara titta på honom för han e så himla gullig och liten och underbar.
Hur kan man älska nån så mycket? Helt sjukt.

Det här första dygnet har han bajsat barnbeck sex gånger. En riktig bajsmaskin. :D
Hur kan en sån liten bajsa så mycket? Hahah.

Förlossningen då...
Den gick ju väldigt snabbt. Från när det verkligen började.
Som jag skrev innan så satte dom in en kateter med hormoner som skulle mjuka upp livmodertappen.
Vi fick åka hem och komma tillbaka efter fem timmar.
När det gått sex timmar, vid fem ungefär så undersökte dom mej och inget hade hänt. Livmodertappen var fortfarande hård och jag hade inte öppnat mej mer än en cm. som innan.
Nu fick vi inte åka hem utan vara kvar på sjukhuset och bara vänta. Hellst skulle katetern åka ut av sej själv och värkarna komma igång.

Den väntan var rätt lång...



Vi löste korsord...



Låg och stirrade i taket...





Spelade spel på I phonen





Löste lite mer kors ord...
Hade lite små värkar av och till men inget man egentligen kände av jättemycket.

Sen helt plötsligt vid halv tio så kom det värsta värkarna.
Dom hade precis skiftbyte så jag fick inte hjälp förän efter en kvart, tjugo minuter och så väntade hon med att göra undersökning en stund.
Tror att hon gjorde undersökning vid halv elva ungefär och då hade värkarna ökat ännu kraftigare.
Då var jag öppen tre cm. och katetern åkte ut av sej själv.
Jag fick lustgas och efter en stund, kanske tjugo minuter gjorde hon undersökning igen. Då var jag fortfarande bara öppen tre cm.
Jag blev lite halvt panikslagen för jag hade verkligen så himla ont och lustgasen hjälpte inte alls längre.
Vilka smärtor. Helt sjukt ont.
Kände att okej... tre cm. Då kanske jag ska ha lite smärtstillande eller nått för det här kommer jag inte palla, när det redan gör så ont att jag tror jag ska dö och bara är öppen 3 cm.
Hon höjde lustgasen lite, vi pratade om Eda men när hon gjorde undersökning igen efter tio minuter var jag plötsligt öppen 7 cm. Konstigt det gjorde ont???
Efter det kändes det bara som det gick några minuter igen och sen behövde jag börja krysta.
Arton över elva föddes han lille prins.



Jag var helt borta.
Det gick så himla fort så jag hängde inte med alls.









Jag tycker att han e lik sin farfar. :)

Sen fick vi komma upp på BB.
Eftersom vi inte e förstagångsföräldrar någon av oss så fick inte Chris sova med oss.
Så e det i en storstad. Jag fick sova i ett rum med en annan mamma som fött innan.
Chris kom tidigt nästa morgon och vi åkte hem vid tolv ungefär.



Men först fick vi vänta på doktorn för undersökning.
Då sov vi och vilade en stund...





Hemma med ny familjemedlem.





Chris åkte och köpte en napp. :)





Välkommen att hälsa på.
Vi orkar med massa besök. Om du e jättesnorig kanske du kan hålla dej borta tills du e frisk men annars e du välkommen! <3

Love Katti


Hemma en liten kortis.

Nu e vi hemma en liten kortis och äter.
Jag har fått gel med hormoner för att livmodertappen ska mjuka upp sej.
När den har gjort det så går dom in och tar hål på hinnorna. Det brukar få igång förlossningen ordentligt.
Om inte livmodertappen mjuknar kommer dom att föra in en kateter med en ballong som ska vidga livmodertappen så att dom kan komma in och ta hål på hinnorna.
Klockan fyra senast om jag inte får värkar ska vi vara tillbaka på Mölndals sjukhus.



Jag på sjukhuset.
Jag vaknade som sagt ganska tidigt så jag var himla trött.
När dom satt in gelen skulle jag ligga ner i en halvtimme och då slumrade jag till en stund.



Den här e inte så skön att ha där.

Nu e det dax för lite käk. Sen ska jag försöka vila en stund.
Klockan fyra e det dax igen att va där borta.

Ha det fint! // K


2011-08-03

Onsdag

Tre veckor över - 0 dagar kvar till igångsättning

God morgon.
Kunde inte sova mer än till halv sex idag. Typiskt när man behöver det.
Jag får väl gå och försöka snart igen...
Men jag vaknar ju varje dag vid den här tiden så varför skulle det vara skillnad just idag?
Man hoppades ju iallafall. :)

Konstigt det känns att veta att nu ska vi åka och föda barn klockan halv tio. Att det ska börja då.
Att föda på Mölndal känns också lite nervöst. Jag har ju fött på Östra och känner mej hemma där.
Men alla säger att Mölndal e så bra så vi får hoppas på det. :)

Chris sover så sött där uppe så jag försöker hålla mej här nere så han får sova ut ordentligt.
Jag e mer orolig för honom än för mej själv eller barnet. :)
Min fina fina gubbe. Han är världens bästa.
Vilken stöttning jag har fått av honom under hela graviditeten! Jag är så tacksam och lyckligt lottad.

Nu är klockan sju.
Undrar vad han har satt klockan på?
Jag behöver lite frukost iallafall och göra lite matsäck åt oss så vi har nått att äta under dagen.

Hoppas nu att lille man inte trillskas när vi ska tvinga ut honom.
Hoppas vi slipper att sova på sjukhuset och fortsätta imorgon. Det vill jag inte.
Men jag har ju inte fått bestämma nått annat heller vad gäller denna förlossning så det skulle ju va typiskt om det skulle bli en sån utragen, seg process av allt detta.

Wish us good luck!

Puss och kram Katti


Då har vi fått tid till igångsättning.

På onsdag klockan halv tio blir det.
På Mölndals sjukhus.
Jag har fött mina två andra barn på Östra men det fanns inga tider där så vi får åka till Mölndal.







Det e skönt att ha fått en tid iallafall.
Jag var öppen 1 cm. Livmodertappen var fortfarande hård och inte riktigt redo.
Fostervattnet hade också minskat lite så då var det dags för igångsättning.

I natt har jag sovit som en kratta.
Vaknade efter 1½ timme hela tiden och var tvungen att gå och kissa.
Hade ställt klockan på halv åtta men jag kunde inte sova efter halv sju.

Igår klippte jag mej själv. Klippte bort det långa i nacken.
Ja, helt själv. Tycker det e så himla jobbigt att gå till frisören. Hahah. Jag e lite tokig.
Men det får duga. Jag kanske tar mej till frisören nån dag och får det ordentligt gjort.

Idag vet vi inte riktigt vad vi ska hitta på.
Om allt känns lugnt i magen funderar vi på att sticka iväg en snabbis till svärmor och svärfar. Här blir man ju kocko av att sitta. Dagarna går i snigelfart.

Då väntar vi på onsdag då.

Kram till er alla.