kattitingeling

Söndag

En plats kvar nu... till alla er nyfikna.
Jag är väldigt trött... Behöver semester. :)
Innan söndagen ska jag vara klar, för då har jag bokat mitt första unitmöte med mina Varbergskonsulter.
Men jag tror att jag kommer att vara klar på tisdag... för det är 1 kvar men jag har flera som är på G till att börja.
Men jag tar inte ut någonting i förskott.

Hej hopp... så var det med det... Min DIQ tog mej 8 månader.
Gör inte som jag o du ska göra en DIQ, inget att rekomendera. Inte hälsosamt för dej, din familj eller NÅN.
Gör det på 3 - hellst 2 om det går.

Det här året har varit minst sagt turbulent.

Året startade med att mobbingen på mitt förra jobb började eskalera. Min fd. chef började vara på mej mer och mer. Dom började prata massa skit bakom min rygg.
Det resulterade i att jag stressade in i min DIQ, jag var bara tvungen att komma därifrån.
Hela våren var hemsk - tack att jag hade mitt andra jobb som motpol till allt negativt.
I juni sa jag upp mej, vägrade gå dit mer efter det sjukaste möte jag nånsin varit med om.
Jag blev knäckt och la ner min DIQ och gick in igen den första augusti.

Efter seminariet i slutet av augusti upptäckte vi att jag var med barn. Lycka.
Tyvärr slutade den graviditeten i missfall.
Fick missfallet precis i början av oktober och blödningarna har inte slutat än... nånting är inte som det ska. På tisdag ska jag på läkarundersökning för att se vad som är fel.

Chris fick veta att det blir ändringar i hans jobbsituation, så framtiden är oviss.
Andra privata saker hände i familjen.
Bilen gick sönder och internet slutade funka. Ganska viktiga hjälpmedel som man är beroende av i mitt jobb.
Jag har haft ont i nacke och rygg till och från av det som hänt och stress. Nackspärren har gjort att vänstra arm har varit helt bedövad i omgångar.

För ett tag sedan krockade jag också. Körde rätt in i rumpan på en annan bil... Hon hade barn i bilen. Allt var helt hemskt, men det blev inget allvaligt. Det enda som hände var att jag knuffade till henne och registeringsskylten fick en böj som gjorde att den satt löst. Det resulterade i att den trillade av någonstans på vägen när jag åkte till Stockholm.
Nu är det en ny på plast dock! :)
Dom sista veckorna har jag börjat känna av stressyndrom som ångest och tryck i bröstet.

Men vet ni...
Så här känner jag:
Winners never quit - Quitters never win.

Jag kommer aldrig att ge upp. Det här är min dröm och jag kommer att gå så långt så ni anar inte. ;)
Och jag kan helt ärligt säga att jag har aldrig varit så lycklig som jag är nu.
Jag tycker att jag har det SÅ bra och idag när jag satt i bilen och funderade på allt som har hänt under det här året fick jag verkligen anstränga mej för att komma ihåg allt. Jag kommer bara ihåg det som har varit bra.
Konstigt va?

För ett tag sedan tittade jag och Chris på Kunskapskanalen. Dom testade Colin Jackson, en av alla tiders snabbaste män i ett program. Läs mer om det här i Chris blogg.
I det programmet testade dom honom under en och en halv timme genom att han fick titta på hemska bilder på olyckor och hemskheter och så mätte dom hur han reagerade på det genom att se på var i hjärnan han stimulerades.
Han reagerade positivt på bilderna medans 99% procent av alla andra som testats reagerade negativt.
Han förklarade det hela genom att när han såg bilderna genast tänkte på sin egna situation och på hur bra HAN själv hade det, att han var tacksam över att han själv mådde bra och inte hade det så eländigt som det var på bilderna. Forskarna förklarade att han alltså inte tog till sej det negativa utan hans hjärna sökte genast någonting positivt med det han såg.

Jag tror att jag har programerat min hjärna lite till att tänka mer positivt.
Självklart lyckas jag inte alltid men jag har blivit mycket mer lycklig och poisitiv.
Chris brukar säga att 2009 kommer vi att minnas som ett riktigt skitår och när han sa det första gången kommer jag ihåg att jag blev förvånad. Men när jag började tänka efter så kom jag på alla tråkiga saker som hänt.
Ändå känner jag att 2009 har varit fantastiskt. :)

2009 utvecklades jag enormt.
Jag tror att det här året kommer att vara avgörande för den fantastiska framtiden som väntar mej.
Att utvecklas är jobbigt... och underbart.



Oops... så det kan gå. Men det e bara att fatta tag i åran och upp i båten igen. ;)