kattitingeling

I tre sekunder hade jag en halsduk på huvet, tog ett kort och la ut det på min blogg.
Tanken var att upplysa om och stötta islamiska kvinnor som utsätts för hot, våld, rasism och misshandel bara för att de har en sjal på huvet.
Genast fick jag en kommentar.
Jag var självgod, motbjudande och en pajas som poserade så och inte tänkte på alla som utsätts för våld för att de vägrade ha slöja.
Hon/ han som lämnade kommentaren upplyste mej om att det finns människor som flyr för sina liv för att de vägrar ha hijab.
Tänk alla dom som bär slöja hela dagarna, vad de utsätts för. Så mycket förakt och okunnighet!

Jag vet att det finns människor som flyr på grund av det och många andra saker. Det är hemskt och tragiskt och jag vill verkligen inte posera med med slöja för att stötta förtryck.
Men hijabuppropet handlade inte om kvinnor som inte vill ha slöja utan om dom som vill, för tro det eller ej, men det finns kvinnor som vill. Det finns kvinnor - och män - som är stolta över att vara muslimer.
Och vet du vad - det allra viktigaste till alla trångsynta: Dom allra flesta muslimer är långt ifrån fanatiska och förtryckande. Dom allra flesta muslimerna är som du och jag, som vill leva i lugn och ro, gå till jobbet, komma hem, laga mat, sen kanske ta en promenad utan att riskera att bli överfallen och få huvet dunkat mot en bil, bara för att de har en huvudbonad.

Det ena utesluter inte det andra, vi måste ge stöd åt båda.

Media skriver oftast bara om förtrycket, krig i Guds namn, kvinnohat och hedersrelaterat våld när de skriver om islam. Det är så synd för hur många muslimer finns inte i hela världen? Tror man verkligen fortfarande att alla dessa människor är onda som förtrycker kvinnor med slöja? Har vi inte kommit längre än så?
Ingen skriver om Ahmed som låser sin lilla kiosk på kvällen, tar på sej sin gubbkeps och plockar en bukett blommor till sin fru på vägen, sen kommer hem och ställer sej vid spisen och lagar henne lite mat.
Nej, det är tråkigt att läsa om honom.
Däremot hade det varit mer intressant om han hade haft frugan inlåst hela dagen och hon inte fick gå ut.

Nu har jag skrivit färdigt om detta.
Min blogg brukar inte handla om sånt här, utan helt enkelt bara om min vardag som är lika vanlig som Ahmeds här ovan.
Nästa inlägg kommer handla om bebisar, utelek och vad vi handlade på Ica. Välkommen tillbaka att läsa!

Sluta döma folk.