kattitingeling

Så här är det:

Förr gillade jag inte alls jul. Hatade julpynt tex. Tog inte fram nått alls och om jag gjorde det så plockade jag bort det så fort jag bara kunde.

Jul var alltid lite hipp som happ... Inte så planerat och sen när jag var äldre gifte jag mej med en muslim - som inte firar jul. Men han brukade ändå köpa en julklapp till mej. En.

En gång fick jag en kupévärmare. 

Hmm... Tack?

Men jag hade ju önskat mej en sån för jag frös ju jämt. 

Men kanske inte som julklapp...

Julen var alltid en besvikelse.

Jag hade en bild om hur jag tyckte att det skulle vara... Men det blev aldrig så som jag tänkte mej.

Sen fick jag barn. En liten Fia.

Och min känsla bestod. Kändes inte det minsta kul...

Tills hon blev större. Och då hade det kommit en liten Sara också. 

Och jag hade träffat en ny kille som tyckte julen var jätterolig. Och han tyckte om att köpa presenter, till mina barn och även mej.

Jag fick massa julklappar och barnen också och dom älskade och älskar verkligen julen.

Vi köpte en julgran (fake som jag haft sen dess) och vi köpte massa julpynt.

Jag insåg att det är jag som styr. Julen är inget som bara kommer och blir som det blir utan det är jag och vi som skapar den.

Jag gör nu alltid mitt yttersta för att barnen ska få en jul med traditioner, att det är planerat och det är viktigt att dom får massa julklappar.

Kanske låter det ytligt och rimmar inte alls med mitt förra inlägg men just julen är ett undantag för mej.

Jag älskar att ge massa julklappar till alla jag tycker om.

I vår familj klär vi granen tillsammans och Sara är den som sätter på stjärnan längst upp. :)

Jag gillar också att ge bort personliga julklappar med tanke bakom och saker som jag skapat själv.

Efter jul får ni se vad jag gav bort i julklapp. :)

God jul på er!