Mitt i natten...
...i stora djungeln där sover lejonen.
Eller i alla fall mina barn och djungel e det ofta här hemma - renovering, många projekt och flytt av möbler hit och sen dit tillbaka eftersom det inte blev som vi tänkt oss. :)
Besvikelse men nu har jag återhämtat mej.
På tisdag har jag tid hos läkaren för det går inte alls bra att jobba med denna rygg. Att jobba med små barn och vara gravid var ingen bra kombination i alla fall för mej. Antagligen blir jag sjukskriven. Antingen helt eller halvt.
Inte vad jag hade planerat men den envisa finnen får helt enkelt erkänna sej besegrad av sin egna kropp som totalstrejkar. Typiskt.
Vill verkligen inte, på riktigt! För visst e det skönt att va hemma - typ en vecka, men hur kul är det sen då, sådär efter två, tre veckor? Då klättrar jag på väggarna och vill helst bara gå och jobba igen.
Men jag får tänka på min kropp och bäbisen - och mina kollegor för det är rätt pinsamt att gå dit och sen kan man inte utföra sitt jobb. Dom blir belastade och får göra mitt jobb. Inte så schyst.
Havandeskapspenningen eller graviditetspenningen som det heter nu för tiden är inskickad dock. Problemet är att dom har en månads handläggningstid. En månad! Vid det laget har ryggen gått av och jag får åka rullstol till jobbet! Tur det är nedförsbacke dit. Problemet skulle va att ta sej hem igen med rullstol...
Nu kom gubben till sängs så det är väl dax att sova då.
God natt!
Garderoberna på plats igen:
