kattitingeling

Uppenbarligen eftersom jag tex kan blogga så mycket som jag gör tex.

För att det ska fungera handlar det för mej om planering och att välja bort vissa saker.

Det jag väljer bort har jag skrivit om innan..

Jag är noga med att alla ska vara lugna.

Skriker man och springer och busar så bryter jag det direkt.

Det är ohållbart att ha fyra barn som springer och skriker, hoppar i soffor och kastar saker. 

Barn måste röra på sej och få springa och hoppa men då gör vi det ute. 

Sara har också enormt behov av det, därför har hon också så många aktiviteter som är fysiska. 

Inne leker vi lugna lekar.

Alla säger också att jag är väldigt lugn vilket förvånade mej i början för när jag var yngre var jag verkligen inte lugn. 

Jag var som Sara som hade stort behov av att röra mej, jag var rastlös och hade hemskt temperament.

Men jag har förändrats. Jag har inga problem med att prata om svåra saker men jag gör det mer tålmodigt och lugnt.

När nått barn blir arg så blir jag oftast inte längre arg eller provocerad. Självklart blir jag det också ibland - oftast när jag är trött eller ur balans -men jag gör alltid mitt yttersta att försöka vara lugn, ta ett steg tillbaka och räkna till tio när nått barn får ett litet utbrott.

Sen försöker jag också ge ett alternativ till skrik. "Säg mamma hjälp - inte skrika" till exempel och samma till dom stora fast då formulerar jag mej på ett annat sätt.

Jag försöker också uppfostra alla barnen att kunna leka och roa sej själva en stund. Jag leker mycket med dom men jag har fyra barn och ibland när jag ägnar ett barn tid måste dom andra kunna roa sej själva då. 

Jag vill att de ska bli självständiga.

Istället för att serva så ger jag dom hjälpmedel som tex att hämta en stol så att de når och inte ta ner själv och ge.

Till dom stora gör jag likadant. Jag kan tex hjälpa att ta fram ett telefonnummer men dom får ringa själva.

Jag försöker att hindra mej när jag tänker säga nej och vänta en stund innan jag tar bort något som jag uppfattade som "farligt" eller dumt i första ögonblicket. 

Oftast går det bra. Istället för att ta bort saken som är "farlig" eller olämplig går jag istället dit och undersöker saken tillsammans med barnet och så tittar vi på den en stund tillsammans innan vi lägger bort den.

På så sätt blir det inte bara NEJ! utan en känsla av att man fick, men med lite övervakning och hjälp av förälden.

Men nej är också viktigt att lära sej.

I verkligheten kan man inte få allt eller göra allt. På mitt jobb ser jag att många föräldrar idag har enorma svårigheter med att säga nej eller att bestämma.

Dom får ångest och tycker synd om sitt barn så fort det skriker och gråter och så ger dom med sej.

Man gör sitt barn en otjänst genom att ge med sej och låta sej manipuleras.

Dom barnen får stora svårigheter i samspel med andra, både andra vuxna och vänner.

Tänk dej det här:

Ditt barn skriker med tårar i ögonen: JAG VILL! DEN ÄR MIN! Ditt hjärta brister och du ger barnet det den vill ha.

Du orkar inte. Äh! Skit i det! Ta den då...

Efter en stund kommer grannens unge Stina på besök och leker. Snart vill Stina ha samma leksak som ditt barn och skriker: Jag vill! Den är min! Tårarna sprutar. Hon rycker leksaken ur ditt barns händer, för vadå då? Hemma hos henne ger dom alltid med sej och hon får alltid det hon vill ha.

Hennes mamma och pappa tänker: Äh, skit i det! Ta den då!

Brister ditt hjärta för Stina?

Svar nej, du tänker, fan vilken jobbig unge, bara rycker saker ur händerna på nån annan!

Och nästa gång är ditt barn hemma hos Stina. Och vad tror du händer där?

Jag gör också en miljonfemhundrasextionio fel hela hela tiden men jag försöker hålla fokus på det som jag lyckades med och hålla mej positiv. Sen försöker jag göra bättre nästa gång.

När Sara och Sofia var små var det helt annorlunda. 

Då var jag inte lika närvarande. Jag var inte så medveten heller om vad jag gjorde och hur jag tänkte utan tog saker som dom kom.

Nu tänker jag flera steg längre och funderar på vad konsekvenserna blir av allt jag gör och försöker handla därefter.

Då när flickorna var små så var jag också en helt annan person.

Men det kan jag skriva om i ett annat inlägg.

Hej på dej!