kattitingeling

Det är väldigt härligt att ha det så fint runt sig. Jag njuter av att ha ordning och städat. Det är roligt att plocka undan på kvällen när det inte är så mycket som behöver göras.

Har funderat mer på det här med städningen. Fick lite kommentarer om hur andra gör med sin städning och då kom jag på vad det är som skiljer mej från andra som håller ordning mer än jag i sina hem.
Jag får inte längre dåligt samvete över att jag inte städar. Jag tycker helt enkelt andra saker är mycket viktigare och prioriterar andra saker högre än städning. Städning kommer väldigt långt ner på min lista över vad som bör göras under dagen.
Som nu innan mamma kom så städade vi väldigt mycket och det tog himla massa tid. Astor fick roa sej mycket själv i sin babysitter eller i sitt babygym och Eskil fattade ingenting när vi plötsligt inte var med honom.
När barnen är vakna röjer och städar vi väldigt lite. När han badar kan jag ibland vika tvätt och slänga in en ny, men oftast badar vi tillsammans och leker med tomma schampoflaskor.
Han sover ju tre timmar på dagen så då brukar jag städa en del om jag inte själv går och lägger mej. Kvällen blir extremt lång och tuff om jag är trött, så då brukar jag prioritera det så jag är glad och orkar ta hand om och leka helhjärtat med kidsena sen på eftermiddagen igen.
Och när jag är trött så orkar jag ändå inte städa.

Jag tror att det kom i samband med att jag gick in i väggen. Jag var tvungen att fokusera mer på mej själv och lyssna på signalerna från min kropp. Vad behöver jag? Vad vill jag? Det gick inte att bara ånga på och strunta i att jag egentligen inte orkade eller hann.
Jag har blivit väldigt mycket bättre på det men jag skulle kunna bli bättre.

En vän till mej som också var sjukskriven för stress sa att hon nu efteråt var stresskänslig och klarade inte alls av att bli stressad längre även om hon nu var "frisk". Stresståligheten var borta liksom och det låste sej direkt när hon höjde tempot. Precis så är det för mej också. Kroppen bara stänger av och jag börjar tappa ord när jag ska prata - glömmer vad nått heter, glömmer vägen hem, glömmer av vad jag skulle hämta på vägen dit, får inte ihop mina tankar eller meningar när jag ska skriva, jag blir helt flummig och dissorienterad. Jag blir lättirriterad, sjukligt trött och får exem.

Så nu har jag kommit dit där samvetet över att jag inte städar i alla fall är borta. Jag skäms fortfarande om det kommer folk och det det ser ut som fan, men när jag är hemma själv så bryr jag mej inte om det.
När det kommer nån och det e stökigt så skäms jag för att jag vet att andra tycker att man borde prioritera stängningen mer och jag vet att även om jag vet hur jag prioriterar och varför så vet ju inte dom det.

Men just nu orkar jag och då njuter jag. Kanske lite extra för jag vet att det är stökigt snart igen... när jag behöver ta igen mej för att jag har hållit högt tempo med att upprätthålla det hela en liten kort stund.

God natt! :)