kattitingeling

Varje gång jag har gått in i något nytt så har det tillkommit nya läsare på min blogg. Varje gång jag avslutat ett projekt har det även fallit bort läsare som kanske mest var intresserad av att läsa om just det som jag avslutade. När jag gått över till att skriva om nya saker så har dom slutat läsa.

Folk googlar på saker och snubblar in på min blogg. 

Just nu skriver jag mycket om träning, att jobba som pt och företagets namn som jag jobbar för och då har många hittat hit när de sökt på relaterade saker. 

 

Det är himla kul med nya läsare och jag välkomnar alla nya! Fortsätt läsa. :) Kommentera gärna, fråga, gör bloggen levande.

Jag svarar på det mesta, även det negativa och tar inte bort kommentarer från min blogg. Skriver man någonting helt galet (enligt mig) eller väldigt otrevligt så får du dock vara beredd på att jag skriver ett inlägg som alla kan se där jag svarar på det du skrivit. 

Det är inte alltid lätt att leva upp till massa förväntningar som kommer när man uppnår saker som andra kanske också önskar uppnå.

Jag blir en förebild och beundrad men också kritiserad, mött av avundsjuka och ifrågasatt.

Plötsligt förväntas jag vara på ett visst sätt. Människor har en inre bild av hur det "ska vara" och när man inte är på det viset så skapar det ilska, frustration och massa känslor.

Jag känner igen det från när jag jobbade med Mary Kay - och speciellt när jag blivit sales director och låg högt på försäljningslistan och tog massa ringar. 

Ibland kände jag att jag aldrig fick känna negativa känslor, jag skulle bara vara glad, tacksam och inspirerande.

Men jag e människa som alla andra. Inget mer och inget mindre.

Jag e full med brister och fel men har också massa talanger och egenskaper som är bra.

Några tycker att jag är helt fantastisk och beundrar mej väldigt mycket. Andra hatar mej och blir superirriterad på allt jag skriver, gör och varenda bild jag lägger ut. 

Det är okej det med, även om jag inte själv förstår idén med att fortsätta att läsa en blogg som bara irriterar en. Jag har själv läst sånna bloggar ett tag men sedan slutat. Dom tilltalade mej inte helt enkelt så då slutade jag.

Jag är jag.

Sån här är jag men bara till viss del - för det finns ett helt hav av andra saker som jag aldrig nämnt i denna blogg och som jag aldrig kommer att göra heller.

Det finns massa andra bloggar som skriver bara om positiva saker och som bara vill inspirera och visa allt från den ljusa sidan.

Det här är inte riktigt den bloggen.

Jag skriver om alla känslotillstånd eftersom jag skriver nästan varje dag. Ibland e jag trött. Ibland e jag superglad och pepp, ibland e jag ledsen.

Så vad vill jag nu då med hela det här långa utlägget?

Jo, bara lägga fram det på bordet helt enkelt så att jag slipper känna att jag har munkavle.

Jag bara skriver rakt upp och ner utan hänsyn till nånting, rakt ur hjärtat.

Läs om du vill eller låt bli.

Det blir inte bättre än så här tyvärr.

Och det blir inte heller sämre - tur va?