Fail

Två steg framåt... Ett steg bakåt.
Igår blev värsta failen.
Att utvecklas är inte bara en rak enkel väg framåt utan en krokig guppig väg med avstickare åt både höger och vänster innan man hittar tillbaka till vägen framåt igen.
Det innebär också att man ibland går tillbaka några steg för att haja till och inse vart man är på väg och hur långt man faktiskt kommit.

 Bild Google  

Jag är enormt stark och målmedveten. Jag är ofta helt orädd för att göra saker och ge mig in i nya projekt.
Jag kan också vara rädd men jag gör det ändå, för jag vet någonstans inom mig att jag kommer att lyckas till slut, även om det kommer att ta tid eller krävas flera försök.
Jag har stor tilltro till min egna förmåga - just där jag får göra saker själv, när ingen annan e inblandad i det.


Bild Google 

Men när det gäller att gå in i aktiviteter där det är många människor inblandade i, där man är en stor grupp som ska grupperas i mindre grupper, där man ska välja och inte välja någon så låser det sig totalt.
I stora läger blir det små grupper som umgås med varandra och nått som ska vara gemenskap blir oftast inte alls det.
Jag vill inte välja någon och inte heller att någon väljer mej.
Då låter jag hellre bli att gå dit över huvud taget.


Bild Google 

När jag jobbade med mitt företag så var en del av jobbet att utbilda och coacha andra försäljare. Företaget fungerade ungefär som ett franchise- företag och vi fick utbildning som var anpassat för den nivån man var på. 
En del av idéen och ledorden som fanns var att alla skulle jobba efter den gyllene regeln - behandla andra så som man själv vill bli behandlad. Det fanns också en regel att alla skulle inkludera alla och den biten fungerade väldigt bra faktiskt.
Men det var där, i den andra världen fungerar det inte riktigt så alla gånger.
Det har jag fått erfara många gånger - inte minst på min förra arbetsplats där allt gick ut på att systematiskt exkludera någon tills hon slutade, för att sedan ge sej på nästa person. 


Bild Google

Så igår hamnade jag i en situation där jag utsattes för just det där som inte riktigt e min starka sida: att bestämma sig för att åka nånstans där det kommer att vara sånna grupperingar.
Reptilhjärnan slog bakut och hjärnkontoret började strejka. Instinkten blir att bara dra sig ur och skita i allt. 

Men då e det jättebra att stanna upp på sin lilla krokiga väg och fundera lite.
Jag tog visst ett steg bakåt nu. Vad hände? Och vad betyder det?
Vad ska jag göra nu?
Jo, antingen kan ju så klart skita i det eller inse att det här är en fantastisk läxa som jag har nått att lära mej nått av.


Bild Google

I am great alone but maby I can be eaven greater when we are together?

När jag gjorde min senaste mindboard så skrev jag att ett av mina mål skulle vara att rensa bort negativa människor ur mitt liv som tog all min energi.
Gårdagens läxa lärde mig att ett nytt mål får bli att lära mig finnas i större sammanhang och känna mig bekväm med det. 
Om man alltid har fått vara stark ensam så är det ganska svårt att lära sig lita på andra och släppa in. 
Att klara allt själv är starkt men det kan vara ännu starkare att kunna klara saker tillsammans med andra.

Så tack till alla er som var inblandade i går i min setback. Nu kan jag åter gå två steg framåt och vet vad jag ska jobba med.
Se ditt liv som en resa och var inte hård mot dig själv. Öppna ögonen när du hamnar i en svår situation och fundera på vad du har att lära av det istället. Det är okej att misslyckas ibland. Det kallas att utvecklas.
Älska - alltid dej själv först, så har du en enorm bägare att ge ifrån till andra.
I love you!
// K

❤️


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback