kattitingeling

Som vanligt så var jag naiv och trodde att allt skulle va en liten baggis - jag skulle liksom skutta in där på sjukhuset och sen dansa ut efter några timmar, utan besvär och känna minsta lilla.

Så blev det ju inte så klart. En operation är ändå en operation hur liten den än må vara.

Jag fick kiss-kramp (så klart) och kunde inte kissa vilket var ett måste för att få bli utskriven, så det blev sen eftermiddag innan jag fick åka hem.

Att gå till bilen var inte direkt nån dans heller och att komma in i bilen var väldigt svårt.

När jag kom hem somnade jag direkt och sov till sena kvällen.

Jag hade inga problem med att somna till natten sen heller och sov som en stock.

Hela lördagen var jag också jättetrött och ville helst bara ligga ner hela tiden.

Jag har haft ont i ljumskarna och när jag går mycket så får jag ont.

Jag är också fortfarande väldigt matt och trött mest hela tiden.

Jag fick med mej massa värktabletter hem och tänkte att det var lite väl många men jag har behövt ta en del tabletter.

Idag har det känts lite bättre. Vaknade och hade inte ont, men fick ta tablett efter att jag varit och handlat. Tog med mej Sara och Sofia som assistenter och gick bara runt och pekade på vad vi skulle ha och så plockade, packade och bar dom allt. :) Så skulle man alltid ha det... :-D

Att få igång att gå och kissa har också tagit sin tid. Idag först känner jag att jag blir kissnödig. Dom andra dagarna har jag mer bara känt ett tryck, att man e "full" i magen. Mycket märklig känsla.

Den obotliga optimisten får helt enkelt bara dra täcket över huvet och lugna ner sej lite... Japp! Wish me luck!