kattitingeling

Ja. Då är det äntligen dax efter över 20 år med inkontinensproblem.

Nu tar jag upp sånt som man inte får tala om för att det är ett kvinnoproblem och vi tjejer får inte bajsa, kissa, lukta - nått annat än blommor och parfym. Vi får inte vara håriga, ha feta magar, celluliter eller märken nånstans, inte ens efter att man fött tio barn.

När man går till läkaren och säger att man har problem med att man kissar ner sig när man hoppar och nyser så ber dom en bara att göra knipövningar. Så får man gå hem och knipa. Sen går man tillbaka och säger att det inte hjälpte och då får man höra att man kniper fel. Gå hem och knip rätt.

Och så går det tjugo år.

Problemet blir värre och värre men du är ju kvinna - lite får man väl stå ut med!

Till och med när jag till sluuuuuut efter denna evighet äntligen fick komma till utredning så säger sköterskan att ja, så är det mer eller mindre för alla.

Efter oändliga prover, undersökningar och tester fick jag då till slut beviljat att få göra en operation och igår var jag på Östra  och fick träffa läkaren som ska utföra operationen och skriva in mig - men först innan det gjorde dom blodprov, urinprov, tog blodtryck, gick igenom en hel hälsodeklaration och undersökte mig med lupp - igen, för tjugonde gången.

Så... På fredag sker det. Kl nio ska jag va där och sen ska jag väl förhoppningsvis slippa detta besvär.

Sen ska jag vara sjukskriven i två veckor. Inga lyft och inga hopp.

Äntligen! Det e nästan så att man inte kan tro att det e sant, att det kommer att ske nått så jag ändå inte får min operation.

Det e sjukt att man i Sverige på två tusen talet ska behöva gå runt med ett problem så länge utan att få hjälp.