kattitingeling

För väldigt länge sedan snubblade jag över ett citat och efter det har jag burit med det som ett motto. Det lyder:
Life begins at the end of your comfortzone.
Dit ut, precis vid kanten - vid gränsen har jag en tendens att vilja gå och hälsa på mest hela tiden. Som en envis åsna som inte verkar veta bättre.
För det är lika spännande att vara där som det är gräsligt. Det är vidrigt men samtidigt så sjukt kul.

Ett annat citat jag tycker om går så här: Både den modige och den fega är rädda, skillnaden är att den modige gör det ändå.

Jag brukar tänka att man ska fortsätta gå. Att bara ta ett steg i taget även om det är skrämmande och jobbigt. Fortsätt bara framåt och försök strunta i alla andras åsikter. Keep going! Gör det ändå.
När du gör någonting vågat och utmanande så är det som att människor runt omkring en bara måste vädra alla sina åsikter. Och det är ju kul när det är glada, kärleksfulla och uppmuntrande tillrop. Men kanske inte lika kul när det är det motsatta.
När du får kritik, sätt dig ner och fundera på om det är konstruktiv kritik som du kan ha nytta av eller om det är avundsjuka från nån Jante-person som tycker att hen ska sätta dig på plats.
Ge det en liten minut och släpp det sen. Därefter tar du ytterligare ett nytt steg framåt.

Förut kunde jag bli helt nedslagen av all åsikter och kritik men idag har jag lärt mig att använda mig utav det.
När motgångarna haglar tänker jag: "Jaha, nu testas jag. Fokus! Vad vill jag? Vad är mitt mål? Ja just det... Det var ju detta. Så vad behöver jag göra? Jo, ta ett steg framåt".
För mig har motgångar och kritik blivit bränsle. Det ger mig ännu mer vilja att ta mig ytterligare längre fram.

Man kan inte vara alla till lags. Alla tycker inte om dig. Men det är okej. Tycker du om dig själv? För det är det som är det viktigaste.
För ett tag sen var jag på en föreläsning som heter "Att överlista jante" med Thomas Gunnarsson.
Han pratade om att stå upp för sig själv.
Vad spelar det för roll om du säger ifrån? Tror du att dom inte kommer att tycka om dej då? Men vet du... oavsett om du står upp för dej själv eller inte så kommer vissa människor att skvallra bakom din rygg ändå.

Om andra hugger dig i ryggen så har i alla fall du själv stått upp för dej själv och tagit ditt parti.
Du är viktig. Din röst och åsikt är viktig.
Du duger precis som du är.

Fortsätt gå. Framåt. Ett steg i taget