kattitingeling

 

 

Innan jag trevade motvilligt tillbaka till barnomsorgen efter att jag lagt ner min firma ville jag i alla fall inte ha något fast jobb. För då skulle jag kunna jobba lite mer fritt när det passade mej. Jag skulle kunna jobba heltid men inte binda mej till ett ställe för att kunna flytta på mej fort om det inte kändes bra.

Jag vill aldrig mer sitta en söndag och våndas över att jag måste gå och jobba på måndag.

 

Så när jag började jobba nu efter sommar på mitt vikariat som är på ett och samma ställe kände jag en stor oro.

Inte nog med att inte få vara med Eskil utan också binda mej till en och samma förskola fem dagar i veckan.

Hur skulle detta gå?

 

Jag trodde aldrig att jag skulle tycka att det var roligt igen att jobba med barn.

Fast det var inte sant... För jag har alltid vetat att jag tycker att det är roligt att jobba med barn men det är inte alltid roligt att jobba i barnomsorgen, tillsammans med olika människor som jobbar där.

 

Igår var vi på loppis och då kom jag på mej att tänka på jobbet. Att jag såg fram emot att gå dit igen.

Jag letade efter saker att fynda dit och inte bara hem...

Det var verkligen länge sedan jag kände sådan engagemang.

Det kändes både kostigt och roligt men framför allt kände en stor tacksamhet.

Jag känner ingen måndagsångest längre. Jag känner bara glädje och även om jag inte kommer att jobba hela livet på detta ställe så har det i alla fall hjälpt mej att hitta tillbaka.

 

Tack.

 

Love Katti