Inte alls dömande...

Jag blir så himla störd på UnderbaraClara ibland men ändå fortsätter jag att läsa hennes blogg. Why do I do that?
Hon skriver ju himla bra inlägg oftast men så plötsligt kommer det nått jäkla dravvel som man bara känner sån jävla irritation över.
Nu tycker hon att småbarnsföräldrar skiljer sej för lätt och att man borde se tiden an mer.
Men sen hävdar hon samtidigt att det kanske är bäst för vissa... men ändå borde man inte skilja sej så lätt?
Jag tycker att hon har ett väldigt fördömande sätt att skriva på ibland.
Tråkigt när det annars är ganska bra det som skrivs...
 
Hon är inte så gammal men skriver som hon hade levt i 80 år och satt med alla svaren.
Tänk alla stackare som sitter där i sina stugor och känner sej misslyckade efter att man till slut kastat in handduken och lämnat en relation. Och så kommer hon med sina äppelkäcka kinder och med snurpen mun och förkunnar att man minsann kanske inte vågade se tiden an...
 
 
Åter igen skriver jag det jag skrivit innan: Jag tror att alla gör sitt bästa, alltid med dom verktygen dom har.
Om man skilt sej så tror jag att dom allra flesta ändå försökt flera gånger med att få det att fungera.
Om man verkligen inte når fram till varandra och helt enkelt inte kan kommunisera så tycker jag att det är mycket bättre att gå vidare och hitta någon annan som talar samma språk som man själv... Och då menar jag inte samma modersmål som man själv pratar utan att man helt enkelt klickar i kommunikationen med varandra.
Eller så kan man vara helt själv.
För när pratar man med sej själv så får man ju dom bästa svaren... :)
 
Kanske är det så att allt blir jobbigare det första året när man fått barn, jag vet inte. I alla fall så blir allt tydligare.
Dina innersta åsikter om hur saker och ting ska vara, uppfostran, regler, traditioner, tro och övertygelser kommer fram och det blir svårt att trycka tillbaka det när du har ett barn som man älskar så vansinnigt mycket och vill ge det allra bästa och finaste.
När den andra parten gör och tycker nått helt annat blir det friktioner... men sådant ser man inte alltid innan man fått det där barnet som plockar fram allt detta ur ens inre.
När du fött ditt barn så skiftar också din verklighet fokus från dej själv till att se det från en annan synvinkel.
Plötsligt ser du ditt förhållande också från den andra synvinkeln och då kanske du börjar tänka och känna något annat.
 
 
Jag har erfarenhet av båda. Att få barn med nån som det klickar med och med någon som kommunikatonen var helt katastrof med.
I mitt förhållande med mina flickors pappa så hade vi väldigt olika åsikter och vi hade svårt att förstå varandra redan innan vi fick barn. Men när sedan barnet kom och allt som man försökt att kompromissa med och trycka undan inte längre kunde ignoreras var det omöjligt att leva med varandra.
När Sofia var ett år skiljde vi oss och jag flyttade med henne till en annan lägenhet.
Sedan blev vi ihop igen för att försöka en liten stund - jag blev gravid med Sara och så skildes vi igen... Jag levde ensam under den graviditeten och även en stund efter.
(Observera att jag inte skriver här om att den ena eller den andra har gjort fel - vi kan bara inte förstå varnandra och det är ingens fel. Nu har han en annan fru som verkar förstå honom jättebra och jag likaså... Fast jag har en man och inte en fru. ;) Jag och barnens pappa var ingen bra match helt enkelt. Observera också att detta är min åsikt och min sida av denna lilla historia)
 
Jag är väldigt glad över att vi blev ihop igen den korta stunden efter att vi hade separerat första gången för annars hade jag aldrig fått fina Sara men för övrigt så borde jag och deras pappa aldrig ens ha blivit ihop.
Idag med den erfarenheten jag har nu hade jag aldrig skaffat barn med någon som man inte kan förstå eller prata med, men då trodde jag det var rätt och tack vare alla dessa erfarenheter har jag andra verktyg i min ryggsäck idag.
Jag kan lova att vi kämpade oss blodiga båda två för att få det att fungera i dom 6-7 åren vi var ihop - vi kämpar än för vi förstår forfarande inte varandra! :D Att säga att vi borde ha "suttit stilla i våran båt" tycker jag är en förolämpning.
 
 
Jag är helt galet överlycklig över att ha tagit beslutet - två gånger att inte fortsätta förhållandet med mina flickors pappa. Jag borde gett upp mycket tidigare.
Jag tror också att det var det allra bästa för båda barnen.
Efteråt har jag blivit starkare och klokare, mer självsäker och modigare. Det tror jag aldrig att jag hade blivit om jag stannat kvar och suttit tiden an... Jag hade bara slösat bort massa år där jag kunde bygga upp mej själv, finna MEJ, hitta rätt i vad jag ville ha ut av livet, med vem och hur.
 
När jag sedan gjorde det en andra gång så blev det helt rätt. Jag och Chris förstår varandra precis. Inte alltid såklart för visst tycker vi olika men väldigt mycket lika och allt känns så underbart rätt och LÄTT!
 
 
Det är inte alls jobbigt att vara småbarnsförälder nu. Det är jättelätt och har varit det från första stund. Det är också mycket roligare än innan och blir bara mer och mer roligt ju större han blir.
Helt fantastiskt! Så här ska det vara - i min värld! Såhär vill JAG att det ska vara.
Jag njuter av varenda sekund.
 
 
Du lever DITT liv. Det finns en mening med allt. Lyssna på ditt hjärta och din inre röst för du har det inom dej och den viskar till dej det som är rätt.
Säger den till dej att gå så packa då din väska. Säger den att du borde sitta i din båt så gör det men gör det för att DU vill det och för att du känner i ditt hjärta att det är det rätta. Inte för att någon annan dömer dej och pekar finger åt dej att du borde göra dittan och dattan.
Du är unik och du har ett enda liv. Du kan skapa precis vad du vill och få allt du önskar!
Lev.
 

Kommentarer
Postat av: heidi

åh, vad fint och klokt. blir nästan lite tårögd! <3

Svar: Finaste syster! Love you massor!! <3 <3 <3
kattitingeling

2012-08-28 @ 18:15:38
Postat av: Karin

Word!

Svar: Word är så himla bra! Tack för tipset. Som jag skrivit innan så är min pyttelilla laptop så liten så jag trycker ofta fel på tangenterna. Brukar använda det när jag gör längre inlägg men nu var det inte meningen att det här inlägget skulle bli så långt. Min dator börjar också bli såååå jäkla seg och orkar inte riktigt med den nya mer avanserade Blogg.se utan hänger sej och det dröjer jättelänge innan den lyssnar på kommandon. Asjobbigt! :(
kattitingeling

2012-08-28 @ 20:16:05
Postat av: Angélica

Jag tror att du har missuppfattat Clara den här gången.

Skilsmässovågen har helt klart ökat markant jämfört med hur det såg ut för flera år sedan. Och självklart ligger det något bakom. I väldigt många fall tror jag att jaget och egot får ta för stor plats. Jag är viktigast och så här vill inte jag ha det. Då går man. Idag lägger vi inte ner lika mycket tid på våra relationer men framför allt så vårdar vi dem inte. Vi har en massa krav på oss utifrån samhällets ögon. Familjen värderas inte lika högt nu som då. Duger inte den man har så är det fritt fram och helt okej att skaffa en ny och ingen dömer dig.

Hur kommer det sig att så många äldre par har kunnat hålla ihop under alla år? De har sannerligen haft sin beskärda del av problem men de har ändå lyckats hålla ihop. Att skylla på någon kvinnofälla tycker jag inte alls är rätt för jag känner faktiskt ingen äldre kvinna som inte har kunnat lämna sin man om hon hade velat pga ekonomiska skäl.
Jag har också frågat dem och de har raddat upp allt det jag har nämnt. Men de säger också det Clara försöker få fram. Vi har inte tålamodet till att stanna kvar för att se om det blir bättre. Vi kämpar inte längre som vi gjorde förr.
Självklart får det konsekvenser.

Sedan finns det såklart fall där kommunikationen brister precis som du berättar om. Men sådant kan också vara en tillfällig svacka och då finns ju möjligheten att försöka lösa problemen om båda vill. Men idag är det lätt och accepterat att inte orka. Inte vilja. Prioritera sig själv och jaget. Därför tror jag att allt fler väljer att gå skilda vägar.

Svar: Nej jag missuppfattade inte. Har bara en helt annan åsikt. Jag tycker inte att det gör nått att skilsmässovågen har ökat markant. Vi matas med media och åsikter från andra runt omkring oss att det är dåligt med skilsmässa men jag tycker inte det. Jag tycker att man ska gå om man vill och det behöver inte vara hemskt och dramatiskt.
Min mamma och pappa skilde sej när jag var åtta. När mamma berättade för mej att dom skulle skiljas så blev jag så himla lättat. ÄNTLIGEN! kände jag bara och efter skilsmässan var både mamma och pappa lugnare och snällare, trvligare att ha och göra med och istället för att bråka med varandra och inte orka med mej pga sina beskvikelser över varandra så kunde dom nu ägna mer tid till mej - båda två.



Jag tror inte heller folk är dumma i huvvet. Om man verkligen har det bra i sitt förhållande och man känner att man blir respekterad, älskad, att man har kul och trivs ihop så tror jag att man kämpar för att komma tillbaka till det också när man får svackor. Jag tror att när man har svackor och dåliga perioder så känner man i ett bra förhållande att man ändå når fram, att båda försöker och att det finns kommunikation som klickar. Jag tror att dom som skiljer sej har försökt många gånger men väljer snart att inte ödsla bort tid om man inte får respons. Sunt. Gå vidare! LEV.
kattitingeling

2012-08-28 @ 20:33:46
Postat av: Pia

Nu har jag inte läst denhär Claras inlägg MEN ja tycker iaf. att ditt inlägg var mycket tänkvärt. Tycker oxå som du att det måste "synkka" med den man ska leva med.

Iallafall letar jag efter en sån man som jag klickar med, för de e lite jobbigt att va i ett förhållande där man inte har riktigt samma sätt att se på saker å ting.

Svar: Tack för ditt inlägg! :) Välkommen till Gbg! Hoppas du får det najs på Seminariet! Kram
kattitingeling


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback