Sitter kvar i dej för evigt
Att ha blivit mobbad sitter för evigt kvar i ditt innersta.
Även när du tror att det är borta så finns det kvar nån stans i en liten vrå i ditt hjärta.
Jag är så glad att jag har fått jobb. Men samtidigt känner jag mej orolig. Tänk om det blir likadant som på mitt förra jobb?
Jag har ju jobbat där lite som vikarie och det verkar som om dom är jättegulliga och trevliga men ändå så känner jag mej småorolig. Chefen här verkar också alldeles fantastisk.
Jag har också bara skrivit på för ett halvår. Jag vill känna på hur det känns. Känns det inte bra så slutar jag efter dom sex månaderna och går tillbaka till timvikariat som innan - det trivdes jag ju med bra, att kunna jobba fritt när det passar mej och kunna tacka ja och nej när jag vill.
Tänk på vad du säger till andra. Vad vill du lämna kvar till människor du mött?
Ord slängs ut ur ens mun som ingenting och man tror att dom flyger ut i tomma intet. Men det finns en människa som står mittemot som mottagare och orden som du tror bleknade och försvann kanske la sej inne i henne och kan aldrig suddas ut.
