kattitingeling

Det är så himla laddat det här med träning. Många gånger när jag yttrat mig så kommer det värsta reaktionen.

Det är som att prata om mat, folk blir helt aggressiva. 

Är du helt galen? Äter du inte kolhydrater?? Det är ju FARLIGT! Varför gör du så??

 

 

 

Känner ofta att jag borde hålla käften och inte säga nånting om vissa ämnen men så blir det så ändå ibland. Kommer dock att hålla tillbaka väldigt mycket från och med nu vad gäller detta ämne: PERSONLIG TRÄNING.

 

Självklart skulle jag ju aldrig utsätt någon för fara eller lära någon något fel.

Jag pratade om känslan att vara ny på ett ställe och försöka hitta sin plats och roll.

Jag ville förmedla att det är okej att känna osäkerhet men att fortsätta ändå så att man inte ger upp eller flyr för att man blir rädd. 

Om man känner att man gör fel och har brist på kunskap ska man så klart inte göra det, men osäkerhet kan handla om att känna att man inte har kontroll över nya situationer eller att man inte alltid litar på sin kunskap eller inser hur mycket man kan, har lärt sig och utvecklats. 

Ibland hänger man inte med själv när allt går fort och man uppnår många, många saker på kort tid. 

 

 

 

Gymvärlden kan vara så tuff och hård. Det finns så många "vetare" där som har svar på allt och det är känsligt så in i Norden att komma med åsikter. 

Jag försöker bara passa in, hitta min roll där utan att bli någon helt annan.

Jag är jag. Jag är inte alls tuff och hård. Jag är mjuk, känslig och öppen.

Jag är också förbannat ärlig.

Jag har svårt att spela roller och vara cool. För att jag inte vill, men jag duger bra ändå.

 

 

 

Jaha men hur är jag som PT då?

 

Jag är väldigt lyhörd. Jag lyssnar på min kund och jobbar stenhårt både före och efter för att hon/ han ska få det allra bästa. 

Jag lägger massa tid på att planera ett program till mina kunder som är anpassat för just dom. Jag läser på extra varje gång i mina pärmar från skolan inför olika skador/ problem ifall de har det, så att det verkligen blir rätt övningar. 

Jag kan inte visa alla övningar fysiskt själv på grund av att jag har en skada i ryggen, men jag visar på andra sätt, korrigerar verbalt, visuellt och kinestetiskt.

Det viktiga är inte att kunna göra allt själv. Jag tränar kunden och inte mig själv men jag måste kunna få kunden att utföra det på rätt sätt.

 

Jag har enormt stora krav på mig själv. Jag kan inte göra ett halvdant jobb, det går inte. Det måste bli bra. Känner jättestort ansvar både gentemot kunden och företaget. Därför förbereder jag mig länge på varje sak jag tar mig an, vare sig det gäller seniorklasser, crosscage, pt-kunder, what ever. Till och med gyminfona var jag och kollade på hur andra gjorde innan jag körde egna.

Jag samlar också på merkunskap. Jag går på alla kurser, utbildningar och vidareutbildningar som anordnas både från Nordic Wellness och Safe. Har även gått på utbildningar genom Friskis och Svettis och läser det mesta jag kommer över i litteraturväg och på nätet.

Läser nu en kurs på högskolan i Borås som heter Fysisk aktivitet och hälsa del 1. I vår hoppas jag att jag kommer in på del 2.

 

Jag arbetar mycket med självkänsla. Det är viktigt för mig att kunden känner att det är roligt och att han/ hon går hem med en positiv känsla.

Jag älskar att jobba med människor, på just det här sättet, med att få hjälpa, stötta och lyfta.

Jag skulle kunna göra det helt gratis, men jag måste överleva och försörja min familj. Efter varje kund/ pass jag hållit känner jag mig helt upprymd och lycklig. Jag tror att det syns hur mycket jag tycker om att arbeta med detta.

 

Jag gör alltid det lilla extra för att kunden ska känna sej speciell och vippad. Ofta gör jag saker som jag inte ens behöver göra men jag vill för att jag vill att det ska bli så bra som möjligt.

Jag bryr mig också på riktigt, jag blir snabbt väldigt engagerad och sånt tror jag lyser igenom direkt om man bara lådsas.

 

Jag bjuder också på mig själv. Vi har väldigt kul, jag och mina kunder. Vi skojar mycket samtidigt som vi tränar på allvar.

Jag vill ge en känsla av att det här var kul och att dom vill komma tillbaka. 

 

Kanske är det allt detta som gör att jag känner osäkerhet. Jag har sånna krav på mig själv, jag ska liksom vara bäst på allt direkt, ge dom jag arbetar med det allra allra bästa men inser mina begränsningar. 

Rom byggdes inte på en dag. 

Jobbigt läge.

 

Men nu lämnar jag detta här.

Lovar (mig själv) att inte skriva så värst mycket om detta mer. I alla fall inte om mina känslor.

 

För övrigt har ni fått se bilder på mina nya pjux. Kände att jag behövde ett par till... ;)))