Utmaningar, utmaningar...

Alltid när jag ska in i något nytt så blir jag nedstämd. Rädd kanske... och jag går in i mig själv och tänker alldeles för mycket.
Jag analyserar sönder allt.
Ibland måste man bara släppa och se vad som händer...


Allt kan kännas toppen, så spännande och skitkul tills nån liten grej händer. En liten motgång, eller bara att nått helt obetydligt som inte egentligen spelar någon roll och jag tappar modet.

Det kommer att gå bra. Det vet jag.
Men just nu kan jag inte sova fast klockan e halv tre.

Ska försöka igen.

God natt!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback