I did it...

And I wonder why I didn't do it long time ago.

När jag i början av det här året sa att detta skulle bli utmaningarnas år så hade jag nog inte trott att det skulle bli det så bildligt.
Jag har verkligen gått utanför min egna komfortabla zon! Och väldigt långt utanför. 


Här står jag på ett glasgolv högt uppe på våning sjutton eller nått. Höjder är inte min favvo... Får panik, men jag gjorde det ändå!

Jag är ganska stolt över mig själv faktiskt. Tänk att jag gjorde det!
Jag bara bestämde mej och sen gav jag mig inte.
Många gånger undrade jag vad fasen jag höll på med. Ska jag göra det här? Fy, vad har jag gett mej in på? 
Och det kan jag fortfarande känna. Som när jag var med på seniorklassen och kände: Ska jag göra det här själv? Fy vad läskigt!


Det är när man gör alla dom där läskiga sakerna som man är rädd för som man utvecklas.
Det spelar ingen roll om man bryter ihop och får ett sammanbrott. Ha det då och ta dej sedan samman och fortsätt även om du bara vill spy och springa åt ett annat håll.


Nu e jag snart fyrtio och jag börjar först nu inse vilken kapacitet jag faktiskt har.
Tänk att det ska ta så lång tid för vissa att förstå. 
Det jag har gett mej fanken på att åstadkomma har jag oftast i mitt liv på något märkligt sätt klarat.
Jag har fått dom flesta jobb som jag verkligen velat ha, jag lyckades bli sales director när jag jobbade med Mary Kay och nu är jag klar med utbildningen som personlig tränare. Jag har fått jobb på den gymkedjan jag helst av allt vill jobba på och framtiden känns spännande.


Jag tror att alla kan åstadkomma precis allt dom drömmer om. Det är bara hjärnan som spökar ibland och man vågar inte och väljer att låta bli.
Men trotsa hjärnan och gör det ändå!
Man kan mer än man tror!


Så. Är du rädd för att gå ner till källaren eller vinden själv - gör det ändå. Är du rädd för att söka det där jobbet? Gör det ändå. Är det jobbigt att konfrontera den där människan som stör dig - gör det ändå.
Är du rädd för att sätta dej bakom ratten i bilen för du var med om en olycka så hoppa in i bilen nu för sjuttsingen! Gör det ändå! Kör! 
Och han som är så himla tjusig - gå fram och prata med honom. Säg att du är nervös och kanske kommer att stamma, men det e bara för att du tycker att han e så himla fin.

Okej? Vi säger så då va?
Kör du också en "utmaningarnas år" så fortsätter jag också.
Har ni förresten sett den där filmen "Yes-man" med Jim Carry? Helt underbar! :-D

Love till dej!

// K

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback