Yes!
Då skrev jag till hon som har hand om det och hon skrev såhär:
Hej Katti!
Jag förstår att du gärna vill att Sara ska få läsa finska. Vi har precis skärpt reglerna och blivit mer lagenliga. Jag förstår att det blir konstigt för dig då vi tidigare startat grupper på nästan nybörjarnivå.
Vi gör ett undantag pga dessa särskilda skäl. Ni önskar detta mycket och ni har släktingar som är med i gruppen. Så jag kommer att bevilja ansökan och finskafröken kommer att höra av sig till dig.
De nya reglerna får börja följas tydligare vid årskiftet.
Ha det gott!
Kul
Nöjd
Så himla nöjd med Saras rum!
Det blev ju så bra. Mycket mer plats och hon fick ihop en hel flyttlåda med saker som hon gick med på att slänga upp på vinden.
Nu är det mindre saker i hennes bokhyllor och hon har tagit bort en överhylla ovanför hennes skrivbord som också innehöll massa gammal skit, skräp och bröte.
Heidi och hennes Staffan gjorde ett hästjobb!
Dom monterade ner hennes säng och överhyllan som var på skrivbordet. Dom gick igenom varenda pryl som Sara hade och frågade om hon skulle ha det kvar eller slänga.
Sen dammsög dom, dammtorkade och skurade flera gånger hela rummet!
Efter det monterade dom ihop loftsängen, bäddade sängen och ställde i ordning allt i rummet så det blev helt klart!
Jag höll mej undan. Tror att Sara tyckte det var himla skönt.
Jag tror inte heller att hon hade gått med på att städa undan så mycket saker om det hade varit hon och jag.
Heidi och Staffan e cool! Det är inte morsan kan jag lova.
Det bästa av allt var att vi hittade nycklarna! Jeeej! Så länge som vi har letat efter dom! Wohooo!
Så himla skönt att dom kom fram!
Vi var rädda att hon hade tappat dom nån stans.
Mycket annat kom också fram som hon själv hade letat efter.
Chris var heeeelt slut.
Dom hade haft en väldigt hektisk dag på jobbet idag. Sen cykla hem. Direkt efter det så åkte dom och hyrde släp och hämtade sängen. Sen var det natta barn och slutligen köra hem Staffan och Heidi.
Han var inte pigg när han la sej. Han kunde knappt hålla ögonen öppna!
Jag känner mej också trött.
Har oxå hållit igång hela dagen med besök flera gånger, städning och sen åkte jag och handlade med Sofia, Eskil och Astor. Det sista där kallar jag bedrift för det är inte kul att handla med Eskil. Han e över allt! Därav tog jag med Fia. Hon fick springa efter honom. Ska belöna henne ordentligt! Hon är dagens hjälte.
Älskar dej Sofia! <3
Nu blir det sova! God natt på er!
Resultatet
Här händer det grejer
Vi berättade inte för Sara att hon skulle få en loftsäng utan hon fick åka med Chris och hämta en "överraskning".
Det var en lycklig tjej som kom hem. :)
Min syster, hennes pojkvän och mamma var här och firade mej (jag blir firad många gånger om!) så när Sara kom hem med sin säng så satte Heidi och Staffan igång med att montera ner hennes gamla säng och flytta om möbler.
Hon gick även med på att rensa bort massa småprylar och lägga ner det i flyttlådor och upp på vinden! Yes!!
Heidi hade stickat fina armvärmare till mej! Och så fick jag en bok om vintagemöblering av Soili.
Det här året har jag bara fått saker som jag verkligen velat ha! :)
Nu ska jag gå och kolla in Saras rum. :)
Seg...
...och rätt lycklig.
Igår kom Chris hem och sa att han efter nyår blir anställd som tjänsteman och att hans lön då höjs med flera tusen.
Känns inte helt fel med tanke på den hemska månaden då allt pajade och vi hade massa extraräkningar och halva bufferten rök.
Jag är väldigt trött.
Sara ångar på som igår.
Jag försöker komma med tusen förslag på vad hon kan göra men inget duger, hon vill åka på bio och till vattenpalatset och sånt som kostar massa pengar, vilket hon inte får eftersom hon pajade sin mobil - igen.
Båda killarna sover nu.
Eskil vaknade så tidigt så han orkade inte mer.
Tänkte vila mej jag också en stund men Sara kommer att störa mej snart så det lär inte bli nån lång vila.
Inte alls kul med höstlov! Jag kan inte gå nån stans för Astor e sjuk och hon vägrar... Kul!
Blommorna är ute igen på uteplatsen och mina stenar också.
Nu vila!
Saran och jag
Sara är våran lilla virvelvind.
Hon har tusen järn i elden och vill prova på allt, ha allt och gärna också samtidigt.
Hon är intensiv som bara den och ombytlig, hetsig och ivrig.
Ena stunden är hon glad som en lärka och få är så gullig och snäll som hon. Hon hjälper till, överraskar med att ha städat hela lägenheten, gosar och tar hand om sina syskon. Hon är helt oförstörd och naiv. Man kan läsa alla hennes känslor i ansiktet på henne direkt och hon är helt oförmögen att ljuga, även om hon har försökt några gånger. Det syns tyvärr (eller som tur är) direkt på henne.
Andra stunder är hon som ett ettrigt bi som svärmar runt en och retar en tills man exploderar. Hon retar gärna också sina syskon, Eskil genom att tex. ta hans saker och sen bara skratta åt honom när han skriker. Eller så är hon som galen och ska störa Sofia hela tiden.
Sara och Eskil 2 månader
Hon kan få hemska utbrott och skrika jättehögt och smälla i dörrarna.
Hon kan vara så himla otacksam också. När man precis varit och handlat kläder till henne för två tusen så kan hon efter en timme börja skrika och gapa att hon ska ha nått annat.
Ibland känns det som att hon aldrig är nöjd. Hon ska bara ha, ha och ha. Det finns inget stopp.
Vi säger nej nej nej tusen gånger om dagen så det är verkligen inte så att hon får allt hon pekar på.
Jag och Sara har haft såna duster jättelänge. Ja flera år. Det blir inte direkt bättre utan bara värre.
Tills nu.
För nu har JAG ändrat på MITT beteende.
Jag försöker koncentrera mej mer på henne nu. Hon är det barnet som behöver mest uppmärksamhet av alla mina fyra och om hon inte får det så tar hon det, antingen genom att skrika eller retas. Istället för att bli arg och tycka att hon faktiskt är mycket större än i alla fall två av dom så har jag nu accepterat att hon har helt andra behov än dom andra. Av olika anledningar behöver hon mer och hela familjen mår mycket bättre när hon får det som hon behöver.
På nått sätt insåg jag plötsligt att det inte bara var nått hon ville ha bara för att - utan faktiskt nått hon behövde.
Jag har varit så arg länge för att hon betett sej som Eskil - en tvååring. Men nu inser jag att hon ibland är två år mentalt och hon har inte kunnat komma vidare där i från. Det är ungefär som ett handikapp...
Att då bli arg och skrika att hon borde skärpa sej och vara tolv igen hjälper föga, för hon kan inte. Det är ett djuptliggande behov som måste tillgodoses.
Sara fem år, Sofia åtta
Sara är inte gammal men hon har redan varit med om mycket. Hon föddes in i min och hennes pappas skilsmässa. Det var hennes start, kanske inte det optimala. Vi (eller i alla fall jag - jag kan ju bara tala för mej själv) kunde kanske inte riktigt ge henne allt det ett barn behöver i början. Hur "bra" skilsmässa man än har så är det alltid ändå svårt, inte för att våran skilsmässa direkt var bra.
Man kan inte skjuta upp ett barns behov. Får du det inte så jagar det ens hela liv, tills du får det eller tills du lär dej att förstå hur saker och ting hänger ihop och du klarar av att förlåta den eller dom som inte fanns där när du behövde det. Då kanske du hunnit bli vuxen eller så jagar det dej ända till graven.
Jag vet vad jag pratar om, jag talar av erfarenhet.
Hon verkar må mycket bättre nu.
Det går sakta men säkert framåt - sen går det plötsligt bakåt flera steg igen och man blir helt matt. Men så börjar vi om och så tar vi åter några staplande steg framåt.
Det tar enormt mycket tid och kraft att plötsligt ha tre "små" barn i stället för två som jag trodde att jag hade innan men nu när jag insett hur det är så känns det ändå lättare. För innan kunde det vara kaos och helt hemskt att leva med dessa sjuka utbrott och skrik. Men nu har jag en plan - som en handlingsplan ungefär och jag vet vad jag ska göra. Då är det mycket lättare.
Nu ser jag när det börjar braka åt skogen och tar det direkt, ger henne uppmärksamhet, tid, kärlek och ser det lilla barnet där inne i den stora kroppen.
Så har vi det hemma hos oss.
Tänk så "olika" barn man har i en och samma familj.
En sån där månad...
Denna månaden fick vi mindre pengar för att Chris fått mer dom andra pga alla ledigheter, pappadagar, sjukskrivningen när hans blindtarm blev inflammerad mm.
Då tappar Sara sin iPhone (igen) och glaset gick sönder. :( Kommer att kosta 2000 att laga.
Bilen hämtade vi ikväll hos bildoktorn och det gick på härliga sju tusen. Kylen pajade ju och tillsammans med frys, hemleverans och bortforsling av gamla vitvaror gick det på underbara sexton tusen.
Denna månad skulle också ridning, cheerleading och gymnastik betalas, japp, tusen spänn per aktivitet, plus att vi var tvungna att inhandla kläder till Sara för att alla byxor plötsligt blivit för små eller gått sönder och inga gympakläder hade hon heller och ej bra skor. Hejdå ytterligare två tusen...
Heeeeelt sjukt!
Tur man hade - ja jag får säga hade sparade pengar. :(
Idag har vi varit i Mölndal på Saras träning igen. Om hon ville så fick hon komma och träna på "flickisar". Fråga inte vad det är, jag tror det är nån volt av nått slag... Vi åkte och handlade mat under tiden hon tränade på Ica där i Mölndal. Helt galet stort! Man hittade nästan inte och kunde gått vilse där hur lätt som helst!
Sara var väldigt trött idag så hon var på himla dåligt humör. Hungrig var hon också. Men det är hon hela tiden! Hon tränar ju som en tok så det är inte konstigt!
När man åker dit, till hennes träning så åker man samma väg som när man åker till Mary Kays huvudkontor. Där hämtade jag paket väldigt ofta och där inne gick jag flera utbildningar.
Om man svänger vänster kommer man till huvudkontoret och om man svänger höger så kommer man dit där Sara tränar.
Det slog mej idag att hela mitt liv förut nästan bara var det som var på vänster sida och inte så mycket tid till annat.
Nu, så är mitt liv nästan bara till höger - mina barn och mycket att skjutsa och hämta Sara till och från hennes träningar.
Jag är himla glad att mitt liv idag är till höger och inte det minsta till vänster - inte ens en liten gnutta, mer än några tankar ibland som endast handlar om ånger.
Min rygg är kass igen och jag har hemsk värk i nacke och axlar.
Ringde till läkaren i morse för en tid men jag var för sent ute så det fanns inga tider kvar.
Imorgon jobbar Chris så då sa jag att jag ska stå ut och ta tabletter och så får jag göra ett nytt försök på onsdag.
Jag kunde ha tagit Saras tid istället för det var inget fel på henne sa läkaren i morse. Hon har rörliga knän och behöver ha starka muskler i benen hade han sagt, men så som hon tränar har hon väl det snart ganska garanterat.
Nu ska jag sova.
God natt!
Då har vi bytt klubb
Klockan elva fick vi komma och träna idag med GC Troops som denna förening heter.
Det var en helt annan stämning där. Alla var vänliga och glada och det kändes mycket bättre i alla fall när man kommer så här utifrån.
Sara tyckte det var jätteroligt och hon såg mycket mer engagerad och intresserad ut. Det kanske inte är så konstigt? Om man känner sej bortpetad och utanför så är det kanske inte så lätt att känna engagemang hela tiden.
Vad skönt det känns nu.
Jag fick nämligen ett mail från hennes gamla förening att fakturorna har skickats ut och att man skulle betala så fort som möjligt.
Nej tack, svarade jag, Sara kommer inte mer.
Fick med mej en faktura från hennes nya förening som jag betalade illa kvickt.
Det här laget som hon är med i nu är inget tävlingslag, utan ett träningslag och dom har ett annat upplägg. Dom som är bäst och kan alla dessa hopp och volter mm bäst är med i tävlingslagen. Blir nån i träningslaget bättre än nån där dom tävlar byter dom plats.
Men jag tycker det är jättebra att Sara är med i ett träningslag nu i början så hon får lära sej allt i lugn och ro och öva sej på lagtänk.
Alla sover här nu förutom tjejerna och jag känner mej trött också.
Ska vila en stund. Sen ska jag göra kaffe. Är kaffesugen!
Och så ska jag göra glassdrinkar till min familj och lövbiff till mej själv.
Gymnastik och cheerleading
Ikväll fick jag lov att packa alla barnen - förutom Sofia som vägrade - i bilen och åka och kolla gymnastiken med Sara. Hade tänkt att åka dit med bara Astor och Sara, men Chris fick ju hoppa in o jobba. Det gick rätt bra ändå. Sista timmen, av två var Eskil bra trött men vi hittade på massa att titta på och försökte få tiden att gå.
Sara tyckte i alla fall att det var jätteroligt!
Det var precis sånt hon gillar att göra: hjula, volta, göra kullerbyttor, springa och hoppa på trapets och göra volter på en madrass.
Kanske skulle det varit detta hon skulle satsat på egentligen.
Sara är lite av en individualist som Chris uttryckte det.
Här stod man i led och så fick alla springa och göra sin grej i tur och ordning. All eyes on me - också precis vad Sara gillar. Titta på mej, titta på mej!
Jag kan förstå att dom i cheerleadingen valde henne som reserv. Det är ju en lagsport och där finns inte mycket utrymme att vara individualist. Hon ser också föga road ut när hon står där i kön och väntar på sin tur. Sen försvinner hon bort in i sina egna tankar och står och dansar eller hjular för sej själv och går ut ur gruppen.
Sån är hon den lilla tokan, min alldeles egna fina, underbara toka!
Jag är fullt medveten om hur hon är och jag är ingen galen tränarnamma som står vid kanten och skriker och tycker att jag vet bättre än tränarna.
Infact så är jag oftast inte ens med. Hon fyller snart tretton så hon får faktiskt klara sej själv på sina träningar. I början var jag med några gånger men nu kör jag henne dit och hämtar. Jag stöttar henne, frågar alltid hur det gick och är intresserad.
Så... Det var alltså inte frågan om att jag blev upprörd för att hon blev reserv, för som jag skrev så kan jag förstå det.
Jag hade bara missuppfattat hela konceptet helt enkelt.
Jag trodde att det inte var stenhårt och elittänk från första början så direkt.
Jag trodde att man som nybörjare lekte och övade sej och att man sedan efter ett tag kunde börja tävla.
Jag tänkte också att dom kanske först hade lite uppvisningar bara men framför allt så trodde jag att alla skulle få vara med och att ingen skulle bli bortvald. Att alla skulle få vara med även om dom var för många och att man då fick turas om.
Dom är ju nya allihop.
Sen kände jag att cheerleadingen var bra för henne för där får hon ju lära sej grupptänk och lagspel - precis vad hon behöver. Men sånt tar tid och i min värld slänger man inte i ansiktet på en som är ny och entusiastisk att hon är en av dom sämre och därför får hon bara vara med på tävlingarna om nån blir sjuk eller skadad.
Hur lär man sej då lagkänslan och grupptänk? Hon får ju inte va med ju!
Hon må vara en av dom sämre eller hon må vara för disträ för att platsa i ett lag, men jag köper inte det här konceptet.
Fy fan vilken dåligt tillvägagångssätt. Rena mobbningen. Nej tack, jag vägrar gå med på det och det spelar ingen roll om det är deras regler och att det är så det går till i dessa föreningar.
Då går jag och tar mitt barn med mej. Jag kommer inte låta någon behandla mitt barn så och sen betala för det också!??
Är det bara jag som är helt dum i huvvet och inte fattar eller har jag rätt?
Låt alla vara med. Stötta, uppmuntra och hjälp alla snurrpelle- individualister att rätta sej in i ledet. Öva, nöt och ha tålamod.
I den smutsigaste stenen kanske du hittar en diamant till slut när du knackat och slipat på den tillräckligt länge.
Eller kanske hittar du ingen diamant alls men du kan väl inte kasta den åt sidan innan du gett den en chans?
Det finns en annan förening som vi fått kontakt med.
Chris skrev om detta i sin blogg och då hade hans kollega läst det som har en fru som tränat sporten i över tio år och frågade om det var samma förening.
Det var det inte och han hjälpte oss att få kontakt med hans frus förening.
Världen är liten.
Vi ska dit på söndag förmiddag och träffa dom. :)
Hoppas det kommer att kännas bra för då kan hon säga hejdå till denna förening och börja där i stället.
Långt inlägg.
Och så blev klockan tolv. Kanske borde jag sova lite tidigare idag än vad jag gjort dom andra dagarna...
Ha det bäst hörrö!
God natt.
Reserv
Ikväll kom Sara hem från träningen och var besviken för att hon hade blivit "reserv".
Snacka om att döda all entusiasm och lust på en sekund för detta som hon tyckt fram till nu var det roligaste hon någonsin varit med om.
Finns det något annat lag hon kan träna i kanske eller är man bunden till just detta lag undrade jag när jag mailade dom. Ja det fanns det - ett sämre!
Det här känns helt hemskt, det är ju barn det handlar om. "Mamma jag tycker inte att jag är så dålig, jag trodde jag var bra", det var vad jag fick till god natt.
Så god natt på er med cheerleading-töntar!
Vi får väl fundera på hur vi gör då, för mej känns det inte alls bra att hon är med i något där man utesluter vissa. Speciellt när det gäller minderåriga. Fruktansvärt rätt ut sagt.
Varför får inte alla vara med och tävla olika gånger? Det är liksom barn som är åtta- nio år och upp till tolv.
Det är väl för fan inget elitlag, det är nybörjare, barn som provar på och leker!
Får väl försöka sova här jag med då. Sara hade jättesvårt att somna.
/ ledsen mamma
Lilla Sara
Imorse så var min lilla gulliga Sara med om trauma.
På väg till busshållplatsen bevittnade hon en svår trafikolycka där en av personerna dog.
Sara såg alltså när dom blev påkörda. Det var två gamlingar, en tant med rullator och hennes man. Det var bara hon som var där och såg när bilen kom i full fart och kör på dom!
Hon ringde helt hysterisk och skrek att dom var döda.
Vi gick tillbaka och tittade, pratade med ambulansförarna och dom andra och dom sa då att dom lever.
Men på väg till skolan senare så stannade vi och pratade med polisen som stod kvar när ambulanserna hade åkt i väg och dom sa till mej att damen som var 85 inte klarade sej.
Sara ville bestämt åka till skolan, hon ville absolut inte stanna hemma med mej även om jag tjatade på att hon skulle stanna så hon har varit i skolan och jag har jobbat.
Lilla gulliga Sara bus. Hon har haft en svår dag.
Jee jee
Mitt liv ska tydligen vara väldigt innehållsrikt för tillfället.
Är just hemkommen från Östra sjukhuset. Sara har konstiga diffusa kramper och smärtor i magen.
Hon blev inskriven och dom har satt dropp på henne, imorgon ska dom göra ultraljudsundersökning.
Hon var väldigt trött och hade ont.
Hennes pappa fick stanna där över natten med henne eftersom jag har två sjuklingar här hemma att försöka ta hand om.
Men nu är jag såååå jäkla trött så sängen är nästa anhalt.
God natt!
Sara
2011-05-18
Onsdag
Idag vaknade jag kvart i fyra när min man var uppe. Sen kunde jag inte sova förän jag hade skickat ungar till skola och fixat med en hel del.
Stängde av telefonen och sov till halv elva.
Efter min sena frukost ringde jag bokade massa klasser och på eftermiddagen så var det folkfest på Saras skola så då åkte vi dit. Det var loppis och korv med bröd, café och utställningar.
Sara och hennes kompis sjöng en låt för alla som var där och tittade.
Sen efter det så drog jag iväg på föräldrargrupp.
Det var trevligt.
Nu e jag hemma efter att jag hämtat Chris från jobbet, Sara från hennes pappa och handlat.
Dags att laga lite mat kanske...
Hur har din dag varit? :)
Lucia
2010-07-02
Fredag
Gulligt. Sara frågade precis var Chris skulle.
Han ska åka till stan och hämta Moas pass sa jag.
Jaha, ska hon till Liseberg? undrade hon då.
Först förstod jag inte riktigt men sen föll femöringen ner. På Liseberg kan man köpa ett åkpass så att man fritt kan åka alla attraktionerna hela dagen! :)
Var inte det sött då! :D
Barns världar är så små.
Nej, hon ska åka till Frankrike sa jag.
Imorgon åker mina kids till mamma. Min mamma bor i Gällivare, men hon har en sommarstuga i Överkalix som dom ska vara i nu.
Idag åker vi till Borås.
Jag ska jobba och sen tänkte jag att vi skulle bada lite med kidsen.
Ikväll väntar packning!
Det är fantastiskt väder! Det blir bara varmare och varmare varje dag!
Min känsliga gubbe har redan bränt sej på ryggen efter gårdagens målning i solen på altanen.
Tur jag har så fantastiskt bra solskydd! Den luktar så himla gott också!
Ha det bra!
Nu måste jag packa!
Kram
2007-11-16
FredagIdag började jag jobba klockan åtta... och vid halv tio ringde dom och sa att Sara var magsjuk.
Så då var det bara att lämna jobbet därhän, inskolning och allt - och gå och hämta henne.
Det tog tre år för henne att sega sej hem.
Och när vi väl var hemma så la hon sej på golvet med alla kläderna på och bara stirra...
Inte direkt likt Sara... Skuttapan.
Nu har hon redan sprungit på toaletten två gånger och klockan e väl tolv eller nått.
Stackars liten.
Själv tycker jag det är rätt skönt att vara hemma såklart men det känns inte så bra med tanke på att man har inskolning och så vidare... Hur många barn som helst hade vi också! :S
Så dumt...
