kattitingeling

Alltid när jag ska in i något nytt så blir jag nedstämd. Rädd kanske... och jag går in i mig själv och tänker alldeles för mycket.

Jag analyserar sönder allt.

Ibland måste man bara släppa och se vad som händer...

Allt kan kännas toppen, så spännande och skitkul tills nån liten grej händer. En liten motgång, eller bara att nått helt obetydligt som inte egentligen spelar någon roll och jag tappar modet.

Det kommer att gå bra. Det vet jag.

Men just nu kan jag inte sova fast klockan e halv tre.

Ska försöka igen.

God natt!

Nervöst som attan men nu har jag anmält mig till att bli instruktör i cardiowalking. 

Audition är i december. 

Utmaningar, utmaningar...

Cardio walking hette förut Indoor walking.

Har också fått klartecken på att jag får hålla crossfit-klasser eftersom jag e pt så nu gäller det att gå och spana in på andra som håller sånna klasser så jag lär mig hur man gör. Kanske ska jag boka in mig på ett sånt pass själv för att testa hur det är? :-D

Spännande värre!

Ska bara försöka få ihop allt i min kalender bara...

På torsdag ska jag hålla mitt första seniorpass också, woop woop.

Sjukt spännande tid!

Hade möte med min chef på förskolan också om min framtid. Känns bättre nu. Börjar få ordning på tankarna och känslorna. Det har mest varit ett virrvarr och en enorm stress för bollen började rulla i rekordfart när jag fick in foten i gymvärlden.

Trodde inte att det skulle gå så fort och att det fanns så mycket att göra. Allt har bara sköljt över mig som en lavin och jag har jobbat väldigt mycket eftersom jag varit på förskolan på förmiddagen och sen många kvällar på gymmet. Dessutom har jag skolan i Borås och en stor underbar familj.

En förändring måste till.

Och en plan har börjat forma sig...

Nu e det kvällen. Sitter i Eskils rum och försöker få honom att somna. Men snart ska jag gå ut och ta mej lite kvällsmat så får han somna själv. Brukar gå bättre då.

God natt på er allihop!

Ligger i massagestolen och blir knådad.

Så gött.

Igår satt jag och tittade igenom gamla bilder på instagram.

Då hittade jag denna bild som jag la ut för 37 veckor sedan:

Fatta vilken resa man gjort!

På mindre än ett år har jag gått från att vara helt clueless till personlig tränare! 

Hur häftigt är inte det?

Igår mailade jag instruktörskoordinatorn i Göteborgsområdet. Nu blir det kanske av att bli instruktör som jag satte som ett mål o min senaste mindboard. :-)

Gör man bara en vicionsbild och fokuserar så uppnår man sina drömmar ganska snabbt.

Kanske lite väl snabbt ibland?

Jahapp. Nu är rasten slut. Massagestolen stannade. Dags att jobba! :)

Helt plötsligt har jag förstått att jag är sjukt målmedveten.

Har aldrigt tänkt på det så direkt men nu slog det ner som en blixt i huvudet. 

Det jag bestämmer mej för verkställer jag oftast. Ibland tar jag lite omvägar men till slut kommer jag dit. Jag ger mig inte utan kör tills jag är där.

När jag sedan nått mitt mål e jag helt förvånad. Hur lyckades jag med det där?

Kanske därför jag inte har sett mig själv som målmedveten, jag bara gör och så ger jag mig in i det utan att fundera särskilt mycket.

Jag är inte så rädd för att misslyckas. Jag e ganska van vid det. Det blir oftast inte alls som jag hade tänkt mig.

Jag gillar självklart inte när det går åt skogen, jag blir lika nedstämd som alla andra, jag kanske bara reser mig snabbare och tar nya tag. 

Jag är en obotlig optimist, när det skiter sig så börjar min hjärna direkt spinna som en tok för att hitta en lösning eller en annan väg.

Nu kom verkligheten i kapp mej. 

Jag kan. 

Jag är grym för fan!

Jag är helt sjukt stolt över mig själv. Känner enorm självkänsla och euforisk lycka. 

Jag kan göra vad som helst. Ingen kan stoppa mig.

Ingen.

Inte ens alla jantelagare! Dom som blir helt aggressiva av personer som vågar, av dom som lyckas och säger att man själv e bra.

Inte heller dom som känner att dom bara måste anmärka på någonting man skrivit eller dom som känner oemotståndligt behov av att peta tillbaka en i kön där man inte får sticka ut. 

Hej! Ni kan kyssa min röv! :-D

Jag är inte på långa vägar där jag vill vara än, men samtidigt så är jag ändå där.

För jag har aldrig förut lyckats stanna upp mitt i resan och njuta av den utan bara haft fokus på nästa steg och tänkt: bara jag kommer dit så blir det som jag önskar.

Men jag ÄR ju i mål.

Det var hit jag ville komma. Det e bara det att när man nått sitt mål så sätter man nya. 

Men man får inte glömma att glädjas åt att man faktiskt uppnått det man satte upp som mål.

Så nu skålar jag lite med en smoothie gjort på grädde, turkisk yoghurt och bär och så säger jag:

Skål! Jag rockar fett!

Nya mindboarden:

Massa nya kunder

Utbildning till att bli instruktör i Cardio walking och step

Lite fler SKOR!

Har ju inte alls så många... :-D

Cykel

Massa nya färgglada träningskläder!

Läsa vidare om hälsa och träning

Jobba heltid på gymmet. 

I receptionen, hålla pass och ha PT kunder.

And I wonder why I didn't do it long time ago.

När jag i början av det här året sa att detta skulle bli utmaningarnas år så hade jag nog inte trott att det skulle bli det så bildligt.

Jag har verkligen gått utanför min egna komfortabla zon! Och väldigt långt utanför. 

Jag är ganska stolt över mig själv faktiskt. Tänk att jag gjorde det!

Jag bara bestämde mej och sen gav jag mig inte.

Många gånger undrade jag vad fasen jag höll på med. Ska jag göra det här? Fy, vad har jag gett mej in på? 

Och det kan jag fortfarande känna. Som när jag var med på seniorklassen och kände: Ska jag göra det här själv? Fy vad läskigt!

Det är när man gör alla dom där läskiga sakerna som man är rädd för som man utvecklas.

Det spelar ingen roll om man bryter ihop och får ett sammanbrott. Ha det då och ta dej sedan samman och fortsätt även om du bara vill spy och springa åt ett annat håll.

Nu e jag snart fyrtio och jag börjar först nu inse vilken kapacitet jag faktiskt har.

Tänk att det ska ta så lång tid för vissa att förstå. 

Det jag har gett mej fanken på att åstadkomma har jag oftast i mitt liv på något märkligt sätt klarat.

Jag har fått dom flesta jobb som jag verkligen velat ha, jag lyckades bli sales director när jag jobbade med Mary Kay och nu är jag klar med utbildningen som personlig tränare. Jag har fått jobb på den gymkedjan jag helst av allt vill jobba på och framtiden känns spännande.

Jag tror att alla kan åstadkomma precis allt dom drömmer om. Det är bara hjärnan som spökar ibland och man vågar inte och väljer att låta bli.

Men trotsa hjärnan och gör det ändå!

Man kan mer än man tror!

Så. Är du rädd för att gå ner till källaren eller vinden själv - gör det ändå. Är du rädd för att söka det där jobbet? Gör det ändå. Är det jobbigt att konfrontera den där människan som stör dig - gör det ändå.

Är du rädd för att sätta dej bakom ratten i bilen för du var med om en olycka så hoppa in i bilen nu för sjuttsingen! Gör det ändå! Kör! 

Och han som är så himla tjusig - gå fram och prata med honom. Säg att du är nervös och kanske kommer att stamma, men det e bara för att du tycker att han e så himla fin.

Okej? Vi säger så då va?

Kör du också en "utmaningarnas år" så fortsätter jag också.

Har ni förresten sett den där filmen "Yes-man" med Jim Carry? Helt underbar! :-D

Love till dej!

// K

Åter igen vill jag trycka på hur viktigt det är att göra en mindboard!

Då börjar din hjärna arbeta undermedvetet mot dom mål du satt upp.

Check till att fått jobb som PT!!!

Helt sjukt! 

Kan inte förstå att det är sant och det är på den gymkedjan som jag önskade också! Vilken får ni veta sen när allt e helt spikat och klart, när alla papper e skrivna.

I'm so happy!!

Wohooo!

På denna mindboard är det resan och cykeln kvar då! :-D

Sen får jag göra ny! Igen?

Okej!

Here it comes:

Jag och Chris gör mer roliga saker tillsammans. Vi går på spa, äter på restaurang mm.

Vi åker på cykel-äventyr med cykelvagnen och min nya cykel.

Jag fortsätter träna lika bra som nu.

Jag får nytt jobb på ett gym, väldigt snart. Typ nästa månad.

Jag vidareutbildar mig genom olika kurser och utbildningar.

Vi reser utomlands till paradiset.

Vad har jag lärt mej nu då under denna utbildning?

Väldigt mycket så klart men det som jag tänker främst på är att man klarar mer än vad man tror.

Både psykiskt och fysiskt.

Jag visste inte riktigt vad jag gav mej in på när jag hoppade på det här tåget och tur är väl det, för om jag vetat hade jag aldrig gjort det.

Jag tog mej igenom det och jag klarade hela vägen! Det trodde jag inte många gånger på vägen.

Jag hade ångest, jag grät, jag var rädd, stel och låst men jag tvingade mej att göra det ändå och jag överlevde!

Man klarar också mycket mer fysiskt än vad man tror. 

Jag vågade inte riktigt lyfta tungt eller utmana mej ordentligt tills jag upptäckte att jag är mycket starkare än vad jag trordde. 

 

Jag har lärt mej att jag äter för lite och jag har tränar för mycket.

Jag har lärt mig att jag kan mycket och att jag ska lita på min kunskap.

Människokroppen är fantastisk, den anpassar sej snabbt efter alla yttre och inre krav, dess enda önskan är att få dej att må så bra som möjligt med dom förutsättningar som finns. Jag har lärt mej att ha mer respekt för kroppen.

Tänk så mycket konstigheter man utsätter den för och hur mycket man egentligen tar den för givet. 

Var snäll mot din kropp. Var snäll mot dig själv.

  

Utbildningen har hjälpt mig att se allt mer i sin helhet. 

Jag respekterar mig själv mer och känner mej mer säker på mig själv. Jag mår bättre inuti och även utanpå. Vi har verkligen tränat minsta detalj på hela kroppen och fått lära oss massa knep och nya former av träning som vi inte hade kunskap om.

Om jag var rik så skulle jag fortsätta att läsa vidare.

Jag skulle kunna tänka mej att läsa till tex sjukgymnast. 

Men jag vill också läsa om kommunikation tex och ledarskap.

Jag känner mig upprymd och inspirerad, glad och förväntansfull inför framtiden. Det känns som att alla dörrar står öppna och massa spännande väntar på mej i framtiden. Det känns också som att mitt liv tar en annan vändning här - just nu - och jag börjar gå mot ett annat håll, bort från det som jag inte vill göra längre, bort från det jag inte vill vara. 

Livet är skört, det är kort och det är värdefullt. Ta hand om det, det är en liten skatt som du kan göra vad du vill med. Släng inte bort det utan vårda det ömt och investera i bra saker. Investera i dig själv. När du gör det kan alla andra skörda i det som kommer ut av det i slutändan. 

Och nu ska jag ta hand om kroppen och ge den lite mat. 

Ha det allra bäst!

Love 

Okej. Då ska jag förklara.

Tack för era inlägg. I love. Fortsätt gärna. :)

Jag var ganska otydlig. 

Vad som hände var att vi först testade vår maxstyrka. Då gjorde jag massa benböj och utfall. Dagen efter körde vi maxpulstest på spinningcykel vilket också tog på benen. Dagen efter det körde vi intervaller och jag körde på stepmaskin vilket tog som bara den på benen - igen. Jag körde stenhårt tre dagar i rad.

Det var DET man inte skulle göra och hade jag kört bara en dag hade det säkert varit bra med aktiv vila. 

Jag kände dock att mina ben inte tillät mej att ens gå. Jag har väldigt ont och ville vila dom helt. Vi kör nämligen imorgon igen med nya praktiska lektioner på eftermiddagen.

Men jag vill också förtydliga att man som PT har en personlig kontakt med sin kund och han eller hon vet bäst vad som gäller för dej.

Den PT:n har intervjuat dej, tränat med dig och vet hur din kropp fungerar och vad du behöver för att uppnå det du önskar. Lyssna på din PT. Han kommer alltid att veta mer om vad som e bäst för dej.

Olika saker gäller för olika människor/kunder. Alla har olika förutsättningar och det gäller att se till just den kunden, hur är just hon? Vad gjorde hon igår? Hur brukar hennes träning se ut? Vad klarar hon?

Och till Madde:

Jag rekommenderar starkt att du läser på en PT-skola om du vill jobba som det.

Jag vet inte var du bor men här i Göteborg får man inte jobb som det om man inte har en utbildning och licens.

Dom flesta knyter sej till ett gym så att man har någonstans att träna och så kan man marknadsföra sej där till kunderna som kommer dit för att träna pass eller i gymmet.

Jag är inte så orolig. Jag tror att jag kommer att få jobb som PT. Men jag har inge bråttom. Jag har ett fast jobb och jag kan jobba där ett tag till och lite som PT vid sidan av, skaffa mej massa erfarenhet och vana, öva på nära och kära, bygga upp en liten kundkrets sakta men säkert.

När du är PT är inte det inte heller det viktigaste att du vet allt eller är väldigt vältränad.

Du ska veta en hel del ja, men alla kunder är olika och det gäller att du ska nå fram och få en relation först innan du kan hjälpa. Det handlar mest om att skapa relationer och sen kan ni tillsammans börja arbeta.

Du ska kunna visa alla olika övningar som man gör på ett gym men du behöver inte klara av övningen själv. 

Det räcker att du kan framföra hur det ska gå till, det är inte du som PT som ska träna eller visa att du e fräckare än din kund. 

Genomsnittliga åldern för folk som anlitar en PT är 41. Många av dom önskar att börja träna med en PT som är i deras egna ålder. Andra inte. Alla är olika.

Andra kunder som också söker hjälp av en PT är människor som varit skadade och som inte alls är vältränade. Dom flesta som anlitar PT:s är också nybörjare och en stor grupp är seniorer. Många av dessa grupper föredrar att träna med någon som inte är väldigt vältränad. Och andra av dessa föredrar dock det.

Så då är det tur att det finns PT:s som ser ut på alla möjliga sätt! :)

I slutändan måste du som PT och din kund ändå klicka hur ni än ser ut, hur erfarna, vältränade, unga, gamla, bruna, svarthåriga eller orangehåriga ni än må vara. 

Och slutligen:

Det här tror jag. Andra människor tror kanske något helt annat. 

Men det är just det som är tjusningen, att vi alla är olika och tycker så olika. Spännande och intressant! :)

Och så tror jag detta just nu. Man lär sej massa nytt hela tiden. Om ett tag har jag kanske en annan åsikt...

Nu e det dags för sängen. 

Imorgon kör vi igen.

God natt.

Igår köpte jag mej en gymboll från Rusta. 

Eskil älskar den och vill kasta den över allt och rullar runt med den i hela lägenheten.

Den ska jag ha till att styrka upp min core med. 

Sitter nu i Eskils rum och väntar på att han ska somna. Förut la vi honom i hans säng, sa godnatt och gick ut. Nu funkar det inte så bra längre. Han e inte bara klumpig och ramlar hela tiden utan väldigt känslig också just nu. 

Han gråter och vill inte vara själv, frågar och gråter ofta efter både mej och Chris.

När något inte går vägen bryter han ihop och blir jätteledsen.

Han e också väldigt kelig och vill vara nära, vilket han aldrig riktigt har velat innan, mer än när han var bäbis.

Lilla gubben. Fina Eskil-killen. <3

Han är inne i nån utvecklingsfas, det händer väldigt mycket. Han säger massa nya saker och kommer med nya funderingar. Ibland kommenterar han saker som han aldrig märkt eller pratat om innan.  

Så fort han somnat e det mer plugg.

Måste ta en dusch också...

Hej hopp!

Imorgon börjar jag läsa till personlig tränare och träningsinstruktör. 

Ska bli himla spännande och roligt. Ser verkligen fram emot det, även om det är pirrigt och nervöst.

Jag har mest fått positiva reaktioner på att jag ska läsa till det och också till att jag ska läsa över huvud taget.

Men så finns det en del olyckskorpar och några som tycker att det är lite konstigt att jag läser till just det.

Sånt förvånar mej alltid, även fast jag har erfarenhet av det innan att människor reagerar när man följer sin dröm eller vågar göra saker som man är rädd för. 

Jag förstår att det är jobbigt att se andra förverkliga sina drömmar när man själv inte vågar och att man säkert inte medvetet säger plumpa saker men jag tycker ändå att det e tråkigt.

Jag är inte så himla vältränad, men jag ämnar att bli.

Jag har fortfarande problem med mitt diskbråck men jag ämnar att bli så problemfri som möjligt.

Jag är inte ung längre och konkurrensen må vara hård att få jobb men jag förstår inte problemet?

Varför ska jag vänta med att utbilda mej till EFTER jag är problemfri i ryggen eller atlet? Det är väl lika bra att läsa klart så har jag utbildningen färdig. Sen kan jag öva på mitt nya yrke och träna upp mej i fem år om jag skulle vilja det innan jag söker jobb.

Att va äldre ser jag som en fördel också mer än som en nackdel. Jag tror att jag har större chans att få jobb inom detta än vad någon annan som e ung och oerfaren har.

Tänk vilken erfarenhet jag har med allt som jag upplevt och erfarit.

Jag har provat på att driva eget företag och söka kunder, coacha och utbilda teammedlemmar. Jag har en pedagogisk utbildning, lång erfarenhet av att arbeta med människor. Jag har en stor familj som jag roddar runt, 4 barn som jag peppar uppmuntrar till framgång och är mästare på att planera och hålla många bollar i luften samtidigt.

Perfekt som pt ju! :)

Jag skulle verkligen anställa mej!

Släng Jante på soptippen, han e så jäkla trist och tråkig! :-(

Träna inte bara styrketräning med mej som din PT ;) utan träna även din hjärna att tänka positiva tankar! :)

Tack för mej! Hej!

Vi hoppar Finlandsresan och jag börjar min utbildning i juni - SNART med andra ord.

Oh my God! Så himla spännande!!

Självklart vill jag också åka till Finland men jag måste lyssna till det innersta o mitt hjärta och den säger att jag inte ska vänta.

Jag måste börja min resa nu.

Har läst en bit tillbaka i min egna blogg här och slogs av att jag inland skriver att vi handlar godis och pizza mm.

Jag hoppas ni förstår att det e till barnen och min man, jag äter LCHF strikt bortsett från 70% choklad eller en smoothie på turkisk yoghurt, grädde och frysta blåbär nån enstaka gång i månaden.

Nu har jag laddat ner en app som ska hålla reda på exakt vad jag stoppar i mej så jag har extra koll. Dom sista månaderna sedan jag började träna har jag stått still på vågen helt och hållet.

Men jag ger aldrig upp, jag är helt sjukt envis och målmedveten. Har jag bestämt nått så gör jag det.

Bestäm dej! Håll dej till din plan. Ge aldrig upp!

You can do it.

Tro alltid det allra bästa om dej själv!

Personlig utveckling.

Vill du ha en förändring i ditt liv så förespråkar jag mindboards.

Det är nummer ett på min lista, ett måste om du vill ha en förändring/ vill utvecklas eller uppnå någonting i ditt liv.

Det går fort oxå om du bara gör en mindboard (vilket betyder vicionsbild ungefär).

Du klipper ut bilder ur en tidning på det du vill uppnå eller googlar och sparar bilderna. Sen klistrar du det på ett papper eller gör ett kollage i ett fotoprogram.

Skriv ut ditt kollage och häng upp nån stans där du ser det varje dag.

Hjärnan börjar omedvetet arbeta åt det hållet som du vicualicerar. Hjärnan är väldigt simpel. Det du säger till den blir den, strävar den efter och arbetar den efter.

Om du säger att du inte kan så kan den inte, säger du varje dag att du kan så börjar hjärnan kunna efter ett tag. Den följer strikt order, så simpel är den.

Säg bara bra saker, även om du inte tror på det själv än.

En mindboard hjälper dej att påminnas om dom bra sakerna och hjälper dej att hålla fokus och tänka positivt så du inte börjar säga negativa saker till dej själv igen.

Hjärnan ser varenda dag bilderna som du satt upp och du går åt det hållet automatiskt.

Min mindboard såg ut så här för bara några månader sedan:

Jag skulle sova bättre - sheck!

Jag skulle skämma bort mej själv mer - sheck!

Jag skulle jobba mer på mitt och Chris förhållande och hitta på saker tillsammans - sheck!

Jag skulle träna mer - sheck!

Jag skulle få ordning på min mage - sheck!

Det ända som inte har skett är cykling.

Men det har varit för kallt för det än så det kommer. :)

Allt jag vicualicerade har blivit verklighet på bara några få månader!

Det fungerar! Prova!

Nu är det dags för en ny mindboard för den gamla är ju redan uppnådd.

Så här ser den nya ut:

Jag ska ha ett nytt jobb som jag trivs med.

Jag ska börja cykla och skaffa mej en cykelvagn till barnen.

Jag ska fortsätta att skämma bort mej själv.

Jag ska bygga muskler.

Äta sunt.

Träna upp mej så att jag orkar göra många armhävningar (just nu orkar jag typ tre!) 

Hur ser din mindboard ut?

Idag var jag på info.kväll på Sats med Life education 

Jag blev kär i hela skolan!

Så klart... När det lutar åt en skola kommer nästa och så vill jag luta dit i stället.

Men det kändes himla bra i alla fall.

Nu ska jag tänka en stund igen.

Först var det föreläsning med en av lärarna och föreläsningen hette: Vill du utvecklas som människa?

Passade ju mej himla bra. Bra föreläsning var det! 

Äntligen har jag börjat gå ner lite i vikt igen.

Den roliga veckan kom tillbaka nu efter att jag slutade amma så kanske börjar kroppen få balans nu...?

Just nu e livet himla spännande!

Massa roligt som händer! :)

Jag känner verkligen som han Aron som föreläste från sin rullstol att jag njuter av resan. 

Jag bryr mej inte om var resan slutar, just nu njuter jag på vägen dit.

Love love!

Igår hade Chris med sej den externa hårddisken som han haft på sitt jobb och på den fanns mina betyg.

Det visade sej att jag hade behörighet i alla fall så nu ska jag bara skicka in dom och sen e allt klart! :)

Spännande.

Har kollat in lite mer ingående angående PT-utbildningar också. Skrev tex till Nordic Wellness och hörde vilka skolor dom föredrog och fick svar och en lista med dom skolorna dom tyckte man skulle ha utbildning ifrån.

Spännande igen!

Den skolan som hade deal på Letsdeal.se var inte någon som fanns med på deras lista. Det var ju synd men nu vet jag vilka skolor som gäller.

Man vill ju inte lägga massa pengar på något som inte leder till något.

Upptäckte också att några skolor föredrog eller meriterade att man hade läst exempelvis anatomi, fysiologi och träningslära så nu har jag kollat på lite fler kurser på högskolan.

Har också anmält mej till en infokväll på söndag på en av pt-skolorna. 

Får ont i magen när jag tänker på att jag skulle börja i en sån skola.

Tänker massa neggo-tankar som att jag e en lastgammal, nybörjare med söndrig rygg. Det e säkert bara massa ungdomar, eliter och atleter som tränat i sextusen år som börjar där... Ska jag göra detta?

Bild Google 

Men jag ska inte lyssna på den tråkiga neggo-rösten. Jag kommer säkert va rädd ändå men jag ska göra det i alla fall.

Jag har haft perioder i mitt liv då jag tappat bort mej själv. 

Man orkar inte anta utmaningarna som livet kastar framför dej med jämna mellanrum. Man låter dom ligga kvar på vägen och så fortsätter man framåt i samma gamla lunk och hjulspår.

Det har varit olika saker. Har inte orkat ta tag i kosten för att gå ner i vikit och må bra, har inte orkat ta tag i träning även om jag haft ont hur länge som helst, har inte orkat gå till läkaren med andra åkommor, har inte orkat läsa vidare, ta chanser att lära känna nya människor, lära känna mej själv... Utvecklas.

För att jag var rädd.

Men jag e redo nu.

Nu ska jag göra sånt som jag drömt om och tänkt på i åratal men aldrig fått tummen ur.

Idag e det dax för mej att sluta snacka och agera.

Häng med!

Bild Google 

Svårt med det här vilket ställe man ska välja att träna på.

Det kommer att bli Wellnes ändå men det känns lite tråkigt att lämna Step-up:en som går på tisdagarna. 

Gillar verkligen det passet. Det är lagom koordination, lagom tempo, lagom svårt och lagom med folk.

Kanske köper jag ett tio-gångerskort där och betalar hälften av det med friskvårdskupongerna och så köper jag ett årskort på Wellnes...

Igår gick det så där på step-up:en. Känner mej som sagt lite låg och det påverkade mycket.

Men själva koordinationen går bättre och bättre för varje gång. Det är kul!

Nu sover killarna.

Jag ska boka tid för naglarna tänkte jag. Ska bli kul. :)

 Nästa onsdag ska jag göra om håret.

Det ska också bli roligt!

Så, många positiva saker att se fram emot! Ska försöka fokusera på det, tänka på dom bra sakerna.