Det gick ju bra!
Hjärnan hittade på alla möjliga ursäkter och jag kände stor motstånd hela dagen över detta med Step-up:en som jag hade bokat in mej på.
Jag är ju väldigt trött idag... Orkarjag verkligen idag?
Men jag orkade. :)
Jag pallrade mej dit och det gick jättebra.
Jag klarade inte styrkedelen och ibland hängde jag inte alls med i koordinationen men vad gör det? Huvudsaken är att man håller igång och får upp pulsen.
Fick lite ont i knäna också men det ska inte hindra mej. Bara att köra på!
Nu är jag rätt slut och lite skakig men det blir väl bättre ju mer man tränar.
Dax att göra kaffe och försöka få lite energi från nån stans!
Hej hopp!
Oj oj!
Nu har den här kvinnan flippat och bokat in sej på ett Step-up pass imorgon!
Det tog ett bra tag innan jag tryckte på knappen "boka", ska jag tala om men nu e det gjort.
Hur det ska gå är ett mysterium eftersom jag saknar kondition över huvud taget.
Jag har ju i princip inte rört mej alls på ungefär tre år så detta ska bli mycket intressant... Eller möjligtvis min död.
Ta väl hand om min familj i så fall!
Typiskt
Idag e det en sämre dag. :(
Känns som bara massa motgångar.
Det började bra... Eller i alla fall hyfsat på BVC med att båda barnen hade växt bra och gått upp på sina kurvor men Eskil fick ett spel när vi skulle in hos syster Karin och bröt ihop igen så som han brukar göra när han blir osäker.
- Gå hem! Ylade han igen men vi fick lirkat med honom så det som skulle göras blev gjort.
Sen gick vi in på öppna förskolan och det tyckte han var kul tills vi skulle gå därifrån. Då ylade han igen.
Klockan var redan halv tolv när jag sen väl kom till Friskis och Svettis.
Först sa hon i kassan att hon från Rehab redan hade gått men sen såg hon att hon var kvar.
När jag kom in till henne så säger hon att hon inte alls kunde hjälpa till med att vida mej hur jag ska träna och malde på att det inte ingick i hennes uppgifter...
Nehe? Det sa ju dom andra på Rehab ju att hon kunde göra! Kände mej rätt dum och irriterad när jag gick därifrån.
Dom verkar ha kommunikationsproblemen eller nått där nere på Rehab eller?
Sen fick jag mail från dryga föräldrakooperativet som jag har satt upp Eskil på att det finns inga möjligheter alls att få en plats på deras fina, fisförnäma förskola förrän möjligtvis hösten 2015!
Och jag må låta hård men det här var inte första gången jag får mail av henne som låter riktigt otrevliga och korta i tonen.
Kanske lika bra att det inte finns plats där... Alla grannar runt omkring här är dock väldigt nöjda med förskolan...
På öppna förskolan finns ett stort bilgarage som Eskil älskar. Han har inget eget så jag tänkte att efter allt trök så ska jag fynda ett på Blocket så man blir lite uppmuntrad men inte ens det gick vägen. Det fanns inte kvar så klart... :-(
Så idag var det motgångarnas dag...
Nu kan den väl bara bli bättre eller?
Nu börjar det.
Träningen alltså. På allvar.
Imorgon ska vi till BVC på 2 och ett halvårskontroll med Eskil kl tio och efter det ska jag till Friskis och träna på gymet.
På måndagar och torsdagar mellan tio och tolv finns nämligen en från rehab där och kan hjälpa en att visa hur man ska träna.
Sen får jag en riktig genomgång den femtonde av en instruktör som jag bokat.
Chris hade handlat träningstop och träningströja till mej i Dubai.
Skönt att ha lite mer att byta med. Ska handla lite mer byxor, några långärmade tröjor och ett par uteskor så småningom sen till våren också.
Funderar på att satsa på en ny bra cykel också sen när det blir varmare. Den jag köpte på Blocket var inte så bra så den gav jag till Sara.
Nu ska jag göra kaffe och sen se på Sex and the city.
I morse fick jag sova! Äntligen. SÅ skönt. Jag var RÄTT trött!
Nattis!
Träning
Igår var min sista träningsdag på Rehab.
Där är det inte flashigt och fancy. Det är lite för varmt, inga biffar i snygga tighta träningskläder utan mer pensionärer i gamla t-shirts och personer som har svårt att gå eller lyfta sina armar.
Passar mej perfekt.
Det är mycket mindre folk, ingen tävlar med nån och du har en sjukgymnast som är med och hjälper och visar direkt när du vill ha hjälp eller gör fel.
Men men... Det är bara att ta och ge sej ut i djungeln bland alla biffarna.
Jag har haft problem med mitt diskbråck till och från i över tjugo år. Mer än halva mitt liv med andra ord...
Jag har gått till läkaren för att få hjälp tusen gånger och jag har varit hos sjukgymnasten lika många gånger.
Men den här gången lyssnade jag, polletten trillade ner och jag förstod på riktigt.
Jag hade en bild av att jag skulle få nån mirakelkur av läkaren så värken försvann. Hos sjukgymnasten tänkte jag att jag skulle få hjälp med tens, akupunktur och massage kanske.
Men jag fick lära mej att behandling med tens, massage och akupunktur lindrar tillfälligt och är jättebra för att tex inte låta värken eskalera så att du spänner dej mer och så får du mer ont osv. Att bryta en ond spiral.
Vad som sker vi tens tex eller massage är att det ger två signaler till hjärnan och det kan inte hjärnan registrera samtidigt. Får du stimuli från två ställen samtidigt så måste hjärnan välja en.
När man sen slutar att bli masserad så får hjärnan åter bara en signal och börjar registrera smärtan igen.
Tokigt va...? Det visste jag inte.
Vad man måste göra är att stärka musklerna runt om där du har ont så att dom musklerna "håller upp" dej. När man får ont belastar man snett och då får du väldigt spända muskler och värk.
Jag har också lärt mej att man inte går ner i vikt av träning.
Däremot blir man tightare, starkare, sover bättre, får bättre matsmältning, blir gladare och piggare. :) Dessutom blir man av med värken så småningom. Ju längre du har haft problem, desto längre tar det för värken att försvinna.
Om man vill gå ner i vikt måste man ändra sin kost.
Jag har också lärt mej att man måste träna även om det gör ont och att man inte måste lyfta jättetungt utan kanske det allra lättaste i början. Det ger också resultat, sakta men säkert!
När jag var liten så "tränade" jag hela tiden, fast det var lek för mej.
Jag klättrade på allt, kunde inte gå utan sprang och hjulade. Hela somrarna bodde jag vid någon sjö av nått slag och vi badade i timmar. Jag använde också cykel väldigt mycket.
På vintrarna åkte vi till badhus och badade där och vi åkte mycket skridskor och skidor.
Jag var värsta atleten och hade helt enorm kondition och styrka.
Sen blev jag tonåring och dum i huvet, slutade träna och började röka för jag var ju så himla cool (not!)
Träning är färskvara.
Det känns väldigt bra nu att jag börjat träna.
Eftersom jag har en kronisk skada måste jag nu träna förevigt också. Jag kommer inte att kunna sluta träna om jag inte vill ha ont.
Önskar att jag kan få tillbaka hälften av min styrka och kondition som jag hade när jag var yngre - då är jag nöjd! :)
När Chris kommer hem från Singapore så ska jag köra minst tre gånger i veckan.
Ska nog bli nått bra av den här gamla tantens kropp också ska ni allt få se!
God kväll
Idag har jag tränat på Friskis och Svettis för första gången.
Behöver en instruktör... Visste inte riktigt vad jag skulle göra... :-/
Tyvärr fanns det inga lediga tider till instruktören förrän den 15:e februari! Typiskt. Får träna lite på egen hand tills dess och försöka klura ut hur maskinerna funkar eller träna på dom som jag klarar av själv.
Jaja... Det ger sej.
På tisdag ska jag träna min sista dag på rehab, sen åker Chris till Singapore så då får vi se hur det blir med träning då. Kanske vill någon vara barnvakt nån timme så jag kan komma iväg... Eller så blir det ingen träning den veckan.
Nu ska vi se film.
I fredags hyrde vi tre filmer igen.
Vi har hunnit se Epic som var en bra film och Croodarna som också var väldigt bra. Mycket rolig film! :-)
Gatsby återstår och den tänkte vi se nu.
Ha en fantastisk vecka!
Hej!
Hej på dej
Igår köpte jag gymkort på Friskis & Svettis.
Jag får träna på Rehab imorgon och tisdag nästa vecka, sen ska jag ge mej ut i den stora gymvärlden.
När jag var där igår så var det helt hysteriskt mycket folk. Gymmet var helt knökat och i ett rum hoppade det pensionärer, i ett annat cyklade dom som galningar och i ett tredje tränade dom nått annat.
Rehab är lite skyddad verkstad så att säga - kan man ju lugnt påstå.
Men men... Vad göra?
Hjärnan skrek: Å fy fan va mycket folk! Usch, jag vill inte va här, ska jag träna där inne med alla biffar i deras stylade gymkkäder?! Spring hem! Fly!
Jag tog tjuren i hornen och ett väldigt djupt andetag och så gick jag till kassan och sa att jag är en invalid som behöver ett gymkort.
Nu ska jag bara ta mej dit också...
Idag tog vi en promenad upp till kusin Sanna. Det tog minst en timme för Eskil att knata upp dit och det var helt sjukt kallt!
Sms:ade min make och frågade om inte han kunde hämta oss med bilen men det gick inte att öppna bilen manuellt som man måste göra med reservnyckeln för låset hade frusit.
Så han gick upp till Sanna också och sen gick vi ner tillsammans.
Men då fick Eskil sitta på hans axlar så det gick lite snabbare att ta sej hem.
Vägde mej också och nu har jag 3,7 kg kvar tills jag nått min vikt.
Det går framåt!
Nu e det dags att sova.
Ha det bäst! Hej!
Nog med barn.
Nu har vi väldigt många barn sammanlagt jag och min man och varken han eller jag vill ha fler.
Redan innan Astor var Chris beredd att ta tag i saken så att det inte blir fler men jag tyckte vi skulle ha ett syskon till Eskil som var lite närmare i ålder.
Idag var vi på Lundby sjukhus och nu är det slutgiltigt.
Inga fler barn här.
Känns himla skönt att det e gjort, äntligen. Väntetiden för ingreppet var ett halvår!
Nervös gubbe.
Chris var bra nervös. Förståligt kanske?
Men det tog inte så lång tid.
Vi var där kvart i tolv och åkte hem halv tre.
Snygga stay-ups? :-D
Ja vad gör hon på bilden? :-D
Inget drastiskt faktiskt utan hon sätter i ett vanligt dropp bara - i armen, ni som trodde nått annat!
När han blev opererad fick jag sitta i väntrummet och dricka äckligt pulverkaffe och titta på tv - Hem till gården! :-/
Två jäkla avsnitt som gick efter varandra oxå! Urk! :-(
Efteråt fick han lite fika. Han behövde gå på toaletten och så kollade dom hur det såg ut och sen åkte vi hem.
Skål! Med vatten...
Han har varit lite tagen, går lite långsammare än vanligt, känt sej "pungsparkad" men annars e han som vanligt.
Imorgon e han ledig men i övermorgon ska han jobba igen.
På eftermiddagen somnade han med Astor så jag frågade Sofia om hon hade lust att leka med Eskil en stund så jag kunde träna.
Idag gick det inte lika lätt men det beror mest på att jag var fasligt trött.
I vanlig ordning så somnade jag inte förrän efter tre och så gick jag upp med barnen efter åtta.
Det blev ju ingen middagsvila idag eftersom vi åkte till sjukhuset.
Ypperligt tillfälle att vända tillbaka dygnet på! Ja!
Säger jag nu... Och sen kan jag inte motstå att sova en stund med killarna nån middagslur och så e det kört... Jag känner mej själv! :-D
Men nu ska jag göra lite kaffe.
Tre av fyra ligger i sina sängar. One left!
Sen blir det min tur snart oxå.
God kväll!
Träningen
Det gick så himla bra på träningen idag.
Jag har inte längre ont i ryggen! :)
Det beror säkert på att Chris varit hemma mer under julen och jag inte har behövt göra lika mycket lyft.
Sen har träningen säkert också gjort sitt.
En kombination kanske.
Kände mej himla stark idag. Men jag har inte en muskel nånstans. :-D
Man kan ju alltid lodsas...
Känner mej så fin i mina nya kläder oxå. :)
Är sugen på att börja träna på "riktigt" snart. Gillar att träna step up.
Finns det ens längre?
Vad kostar ett gymkort tro...?
Hej i natten
Idag (igår) var jag himla slö.
Fick inget gjort förrän Chris kom hem.
Då tyckte jag att vi skulle åka och köpa välling till Eskil för den var slut.
Köpte nya träningskläder också!
Nu ska här börjas träna igen. :)
Imorgon förhoppningsvis.
När vi kom hem var tanken att vi skulle städa bort julen men det blev inget med det.
Jag tog ner tusen lådor med barnkläder från vinden istället och bytte ut alla barnens kläder.
Astor framför allt har växt ur alla sina kläder.
Nu e jag klar men jag orkar inte få upp dom själv på vinden så dom står mycket vackert i hallen här uppe.
Har massa kläder i tvätten som ska ner i dom här lådorna också så det kanske får se ut såhär en stund tills det e klart.
Nått annat som hände idag var att min läkare ringde och frågade hur det var med min mage.
Ingen skillnad svarade jag då och då sa han att han skulle ha lite vägledning med sin handledare och återkomma till mej senare. :-D Igen.
Han är helt ny, kommer från Piteå, har en härlig norrländsk dialekt och är som ett stort barn. Han pratar massa privat och skämtar hela tiden. Han e verkligen inte som alla andra läkare. Känner mej alltid vääääldigt gammal, som en tant när jag träffar honom och han går alltid ut och frågar någon om hjälp. :-D
Man undrar alltid om han vet vad han håller på med...
Ja vi får väl se när han hör av sej igen.
Nu blir det sova...
Natti natti!
Wow
Eskil sov till åtta!
Har inte hänt på jättelänge. Nu för tiden vaknar han alltid vid sju.
Jag vaknade bara plötsligt till när klockan var tio i åtta och det var ju tur för Sara började skolan tio över!
Och tur är det väl också att det är så nära till skola - det tar tre minuter att gå dit när man genar genom skogen.
Sara var snabb och hann i tid.
Tur i oturen... Jag var så sjukt trött, så jag är glad att jag fick fyrtio minuter extra än vad jag brukar få!
Igår började jag med projekt skapa julklappar/slå in klappar.
Det var ett hästjobb och jag hann inte klart på långa vägar!
Det är nog därför jag var så sjukt trött.
Tur veckan e slut!
Var tog den vägen?
Veckorna går så himla fort! Redan fredag??!
Eskil ville ha räkor till frukost!
Han är en riktig gourmé! Värre än jag. :-D
När Astor vaknar ska vi ut på promenad.
Igår kom vi inte ut på förmiddagen.
Vi är trötta familjen idag. :)
Igår gick det sjukt bra på träningen!
Dom har tagit bort mina magövningar för det funkade inte med diskbråcket. Istället för dom två övningarna som jag hade för magen har jag fått en, där man sitter på en stor boll och balanserar samtidigt som man lyfter ett ben i taget.
Men igår efter att jag gjort övningarna på bollen testade jag att göra dom gamla övningarna också och den ena gick bra, dock inte den andra.
Klarade några på den andra övningen med men inte alla.
Dessutom la jag på tio kilo extra på benpressen! :)
Det går framåt! Jeej!
Nu får jag nog gå och titta till Astor.
Han verkar inte vilja vakna idag...
Ha en fin fredag!
Det går bättre
Det går bättre med träningen!
Idag klarade jag hela programmet.
Jeej för mej!
Nu är vi hemma efter att vi var och handlade hela Ica och jag äter god lax som jag gjorde i förmiddags.
Ikväll blir det dokumentär om Thomas Qvick.
Men nu kaffe till efterrätt!
Träning
Det gick så himla bra på träningen idag!
Man bokar man upp sej själv när man kan och vill gå. Jag går varje tisdag och torsdag den sista tiden dom har - halv fem till halv sex.
Som det gick idag vill man att det alltid ska gå! Jag fixade nästan hela programmet och kände mej stark och energiskt! Härlig känsla. :)
Dom andra gångerna har jag känt lite hopplöshet för jag har inte klarat hela programmet.
Musklerna har inte orkat så ryggen har fått ta smällen och det har börjat hugga i diskbråcket direkt. Sen har jag även haft ont efteråt.
Men nu känner jag hopp!
Det blir ju bättre! :) Najs.
Det här ska nog gå vägen tror jag med lite tid och tålamod.
:)
Hohooo säger nattugglan om träning
Jag:
Bild Google
Vi gick och "la oss" i tid den här gången.
Eller ja... Tid och tid, men ändå halv tolv.
Det är ganska mycket "i tid" för oss, men i stället för att sova vad gör jag? Jo surfar och bloggar...
På nått sätt blir jag pigg när lugnet faller och alla somnar in. Då vaknar jag. Det är skönt att bara få vara helt "ensam".
Jag var heeeelt slut efter träningen.
Orkade inte röra en muskel! Blev helt utslagen!
Det var jobbigt men ändå skönt att börja träna igen. Skönt att få börja använda musklerna, bygga upp kroppen.
I början blir man bara så himla trött... Som om kroppen protesterar likt ett trotsigt barn. - Nä, jag VILL inte! :( Men det går över sen och ger en energi istället... Som tur e! :)
När jag var liten rörde jag på mej jämt. På somrarna bodde jag på badstranden eller snarare i sjön varje dag flera ggr om. Jag hjulade och sprang, skuttade och klättrade i träden också hela tiden. Att gå var inte min grej, jag var som Sara. En period tränade jag redskapsgymnastik också.
På vintrarna bodde vi i badhuset och så åkte vi skridskor. Dom sprutade vatten på fotbollsplanen på våran gård så frös det och så kunde man åka där eller så åkte vi skridskor på Isdala i Kortedala. Jag åkte också ofta skidor. På åttiotalet var det vit vinter med massa snö - nu är det mest slask.
Bild Google
Sen blev jag elva och vi flyttade till Malmberget.
Jag började sexan och mitt liv tog en annan vändning. Man var lite större då, fokus hamnade på smink, killar, kläder, hänga på ett annat sätt än genom nån fysisk aktivitet.
Men lite roligt var det allt när snön kom och vi skulle åka skidor.
Min nya kompis tänkte att den där Göteborgaren kan väl knappast stå på ett par skidor och kan hon det lär det inte gå undan. Hon hade också en tid att passa till tandläkaren så hon sa att jag kunde åka först en bit och så skulle hon åka efter mej men sen skulle hon åka före så hon skulle hinna.
Ojoj tänkte jag, jag får inte direkt söndagsåka då utan får kanske åka lite snabbare än vanligt då så jag drog på lite extra men inget extremt.
Efter en stund frågade jag om hon ville byta plats och åka före men hon bara skrattade. Herre jösses vad du drar iväg! Jag trodde inte du ens kunde åka skidor sa hon halvsvettig.
Det glömmer jag inte. Det var ganska kul. :)
Jag var också en av dom snabbaste i klassen på att simma.
Bild Google
I nian var jag skiiiitcool (not) och började röka. Konditionen försvann - hejdå!
Så dumt!
Sen flyttade jag tillbaka till Göteborg till min pappa när jag var sexton.
Jag var ihop med en kille som tränade en del. Han introducerade mej i styrketräning. Det började jag träna en del och sedan även workout och step up. Jag blev sjutton och jag började träna mer och mer.
Jag började cykla en hel del, styrketränade, tränade step up flera ggr i veckan och i gymnasiet hade vi även gymnastik två ggr i veckan.
Jag blev träningsnarkoman och tränade hur mycket som helst.
Det var då ryggen pajade ordentligt första gången. Jag överansträngde mej. Hade haft ont i ryggen innan men nu fick jag små ryggskott ibland.
Bild Google
När jag var nitton träffade jag barnens pappa och jag slutade träna.
Tränade lite sporadiskt i perioder men slutade alltid efter några månader.
När Fia kom var jag 23.
När hon var ett fick jag mitt första riktiga ryggskott. Jag kunde inte röra mej på flera dagar.
Jag och Adam bråkade mest hela tiden så det fanns inte mycket tid till träning... Fokus låg inte direkt på det, utan det var så mycket runt omkring så man orkade inte med nån träning.
Sen kom Sara när jag var 26 och då hade jag och Adam gått skilda vägar - för andra gången för länge sen.
Jag träffade en kille från Borås när Sara var tre månader och han uppmanade mej att gå till en kiropraktor och han skickade vidare mej till en läkare som skrev en remiss till röntgen och då först 26 år gammal fick jag veta varför jag alltid hade haft ont i ryggen.
Jag hade diskbråck.
Bild Google
Vi började träna lite jag och killen från Borås när Sara var lite större men på ett spinningpass fick jag himla ont i ryggen och sen dagen efter ryggskott så vi slutade träna - igen. Det rann liksom ut i sanden.
Efter det har jag inte tränat nått speciellt.
Inte sen jag var 27, det är tolv år sen!
Inte mer än promenader...
Skamligt.
Jag ska verkligen försöka att göra detta till min rutin nu. Förut, när jag var liten och ung så var det lustfyllt och roligt, nu är det mer ett måste. Min kropp funkar inte längre, den är sönder.
Måste laga.
Måste bygga upp den igen.
Bild Google
Tisdagar och torsdagar har jag bestämt att jag ska försöka hålla. Då har dom sena pass på sjukgymnastiken och Chris har lovat att försöka komma hem till halv fem då dom dagarna.
Känner att detta är viktigt. Jag måste få ordning på kroppen nu, för det här håller inte längre.
Så småningom kan jag börja träna på ett riktigt gym och kanske step up igen - det gillar jag.
Just nu vill jag gå kvar på sjukgymnastiken för min kropp är helt svag och förtvinad.
Ska bygga upp mej lite där och lära mej styrkeövningarna ordentligt först.
Det är helt skrämmande! Jag har alltid haft väldigt starka benmuskler och magmuskler men inte nu längre. Jag är helt svag.
På överkroppen har jag alltid varit svagare men nu är det katastrof. Där är ju den värsta värken - i nacken och axlarna.
Bild Google
Så jag ska försöka hitta tillbaka till den där aktiva tjejen som jag var mina första tjugo år...
Och nu har en timme gått! :-/
Dax att knoppa!!
Sjukgymnast
Idag tränade jag för första gången själv.
Och det var skitjobbigt! :-/
Så här snygg var jag då.
Skulle bara hem och hämta bankomatkortet och åka och handla välling men jag blev helt slut och orkar nu inte upp ur soffan.
Nu ska jag ändå försöka ta mej upp ur soffan och göra kaffe.